Flyga eller inte. I den svenska klimatdebatten har fokus legat på individuella val om att flyga eller inte på semestern. Men frågan om vad som sker i de länder som fått agera kulisser i den svenska klimatångesten kommer att vara långt mer avgörande för planetens framtid.
Flyga eller inte. I den svenska klimatdebatten har fokus legat på individuella val om att flyga eller inte på semestern. Men frågan om vad som sker i de länder som fått agera kulisser i den svenska klimatångesten kommer att vara långt mer avgörande för planetens framtid. Bild: Ariel Schalit

Klimatets öde avgörs utanför Europa

Klimathotet är en global kris – ändå ligger tyngdpunkten i den svenska klimatdebatten på individuella debattörers semesterplaner. Hynek Pallas skriver om konflikten mellan utveckling och klimat vi måste börja prata om.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Under några av sommarens outhärdliga dagar fick jag besök av en familj från Prag. Med fönstren på vid gavel och sociala medier fulla av ångest gled middagssamtalet naturligt in på klimatet. Snart avhandlades resande och konsumtion. Någon kring bordet hänvisade till ”ansvar för hur vi har levt i Europa” och jag noterade att en viss tystnad la sig över det tjeckiska lägret.

Mina tjeckiska vänner är jämngamla med mig. Det innebär att när jag var 14 år och åkte charter till Cypern så kunde de inte lämna järnridån. Inte för att de skulle ha haft råd. Tills för några år sedan reste de med buss eller i en nästan parodisk – och miljöfarlig – toalettblå Trabant.

ANNONS

LÄS MER: Forskare – tiden är på väg att rinna ut

Bilen är mått på den förändring som skedde efter murens fall. Utan kontakter var kötiden för en Škoda lång under kommunisttiden. Våren 1990 hade tjeckerna hälften så många bilar per tusen invånare som svenskarna. En sak som tidigt märktes i forna öst var därför att trafiken tjocknade. Man köpte de billigaste, miljömässigt mest monstruösa, begagnade bilarna från Tyskland. Men inte bara har tjeckerna för länge sedan bränt förbi Sverige i antalet bilar – vi är nu i en kuslig repris av 1990. Efter att västeuropeiska städer förbjudit dieselbilar har dessa under 2018 exploderat på andrahandsmarknaden i östra EU.

Ekonomin går nämligen som tåget. Genom EU-medlemskap och, lätt ironiskt, som monteringshall åt västerländska bilfabriker har tjeckerna god tillväxt och unionens lägsta arbetslöshet. Mina kompisar kom till Sverige i en ny Volkswagen. I fjol lämnade de för första gången Europa för New York och Israel.

Mina Prag-vänner är inte klimatskeptiker. Tvärtom har de tagit intryck av förändringar som är mer påtagliga än i Sverige. Den sommar vi förfasas över har varit norm där i decennier. Under 00-talet kulminerade den i översvämningar som annars brukar komma med ett sekels mellanrum. Samtidigt vill en generation som fick det bättre 20 år efter svenskarna ha livsstilen vi länge tog för given.

ANNONS

Men det är när denna diskussion lämnar Europa som de verkliga problemen – och de förändringar som kommer att göra avtryck de närmaste decennierna – uppstår.

Jag studsade därför till när DNs (16/10) och Aftonbladets (17/10) kulturchefer kritiserade Hans Rosling. Björn Wiman liksom Åsa Linderborg menade att Rosling inte hade inlemmat klimatfrågan i människans utveckling. Att han behandlat den pliktskyldigt. I Aftonbladet blev boken Factfulness ”ett hån mot den globala uppvärmningen”.

Professor Hans Rosling.
Professor Hans Rosling. Bild: Henrik Montgomery/TT

Men Rosling var tidig med att peka på vad som kommer att ske med energiefterfrågan. Hans för klimatdiskussionen viktiga TED-talk Hans Rosling och den magiska tvättmaskinen handlar om förändringar hos de två miljarder som lever utan el. Om dem som får det bättre, med el och tvättmaskin. Som flyttar till städer. Det sista steget är till livet på 80 dollar om dagen – flyg och lyxkonsumtion.

Jag nämner inte Kenya av en slump eftersom landet så väl illustrerar den svenska klimatdebatten: det var en slumkuliss i Mombasa som Expressens Jens Liljestrand körde förbi på väg till ett dött korallrev som han sörjde på semestern.

Vad betyder det här konkret? 1989, när mina vänner såg världen öppna sig i Prag, hade 15 procent av befolkningen i Ghana el. Idag har det västafrikanska landet en av världens snabbast växande medelklasser. Mellan 2006 och 2016 växte efterfrågan på el med över 50 procent.

På andra sidan kontinenten finns Kenya. Utmaningarna är liknande och landet lämnade länge ett litet klimatavtryck. Men Kenya har starka ekonomiska band till Kina som nu finansierar landets första kolkraftverk. På vägarna sker samma sak som i Tjeckien 1990: en växande medelklass köper begagnade, miljöfarliga fordon.

ANNONS

LÄS MER:Personligt, sorgligt och viktigt om migration

Jag nämner inte Kenya av en slump eftersom landet så väl illustrerar den svenska klimatdebatten: det var en slumkuliss i Mombasa som Expressens Jens Liljestrand körde förbi på väg till ett dött korallrev som han sörjde på semestern (13/1). Det är inget fel att chockas till insikt, men något säger mig att konsumtionsförändringar hos kulissens drygt 50 miljoner invånare är mer relevanta för klimatvidkommande än samvetskval kring svenskens eventuella nästa flygresa. Men vi får sällan läsa om dem.

Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand.
Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand. Bild: Stina Stjernkvist/TT

Elefanten i klimatrummet är gigantisk. Medan USA – som Jojje Olsson påpekade i Expressen (30/10) – har de minsta koldioxidutsläppen på 25 år står Kina för 30 procent av världens utsläpp (och lyxkonsumtion). Men i svenska medier existerar knappt konsekvensanalyser av Kinas satsningar i Afrika, deras projekt 16+1 i Östeuropa och den energihandel som hänger ihop med detta. Som att man slår sig för bröstet över investeringar i förnyelsebar energi men bygger hundratals kolkraftverk internationellt (New York Times 1/7/17). Ställ det mot de många texterna om ditt flygande när flygindustrin enligt Europakommissionen står för två procent av utsläppen.

Jo, det är rimligt att skriva om eftersom slopade flygresor är ett sätt att smutsa ner mindre – att resa tur och retur till New York ger samma konsekvenser som att värma upp ditt hem i ett år. Men om fokus ligger stenhårt på livsstilsval och ekoshoppning så kan vi lika gärna slå till med det individbeslut som har störst klimatpåverkan: skaffa inte barn.

ANNONS
En man går förbi ett koldrivet stålverk i Tianjin, Kina.
En man går förbi ett koldrivet stålverk i Tianjin, Kina. Bild: Andy Wong

Vi ska nog hellre prata om att 100 företag har stått för 71 procent av utsläppen sedan 1988. I en tid då företag är mäktigare än nationer innebär det ännu en påminnelse av vikten i internationella fördrag. Där frågan måste ställas på sin spets: när energibehovet i Kenya växer och kraven på lokala politiker innebär att de kläms mellan Parisavtal och kinesisk kolkraft – är vi beredda att ställa upp med alternativ? Eller ska de avstå utveckling?

Annorlunda uttryckt behövs kollektiv förändring för att kunna garantera fortsatt individuell frigörelse.

Tonen i klimatdebatten, som i Sverige tycks rikta sig till ett föreställt globalt ”vi” som kan nås med samma skuldpiska, känns igen från flyktingdebatten där låsningen mellan Sverige och Östeuropa blev total. Oförmågan att tala om dessa saker i EU har inneburit en dysfunktionell, omänsklig flyktingpolitik. När vi nu står inför en global kris – där migration är en del – bådar det inte gott om vi till och med har svårt att föra middagssamtal om semesterflygande mellan europeiska vänner.

Ska vi tala om mänsklighetens överlevnad är det klokt att minnas att världen i stort ser annorlunda ut än de 1900-talserfarenheter vi bär i ett litet land i norr. Önskar jag mig därför något av kultursidor som blir bastioner för klimatfrågan är det att vi gör vad vi ska vara bra på: att försöka förstå hur människor resonerar på grund av samhälle och historia – och tvättmaskinsbehov.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS