Dystra skyar sveper över Weimarrepublikens dekadenta Berlin i filmskaparen Tom Tykwers omtalade och påkostade teveserie Babylon Berlin. Den har tidigare visats i vissa betalkanaler runtom i världen men dyker i höst också upp i flera europeiska länders public service-sändningar, bland annat i Danmark och Norge. SVT har köpt de svenska rättigheterna men ännu inte bestämt när serien ska visas.
LÄS MER:Skönt konstlat om nazister och filmiskt våld
De två inledande säsongerna av Babylon Berlin bygger på Den våta fisken – första delen i en romansvit av Volker Kutscher. I tyskt original kom den redan för ett decennium sedan och har följts av ytterligare sju volymer med kriminalkommissarie Gereon Rath i centrum. Det är tänkt att serien ska omfatta tio romaner, en för varje år från 1929 till 1938. Tillsammans ska de ge en bild av Tysklands mörka år före och efter nazisternas maktövertagande 1933.
Den våta fisken utspelas från slutet av april 1929 och knappt två månader framåt. Visst har armbindlar med svarta hakkors börjat synas allt oftare på Berlins gator men nationalsocialisterna gör ännu inte så mycket väsen av sig; Hitler är just i färd med att stiga fram ur kulisserna. Kommunisterna är desto mer högljudda. De trotsar förbudet mot att demonstrera på första maj. Gatustrider med polisen bryter ut och efter tre dagars oroligheter har 22 civila dödats.
I samma veva hittas en död kropp, svårt sargad av tortyr, i en bil i en kanal i centrala Berlin. Kommissarie Rath intresserar sig för fallet och börjar i hemlighet göra egna efterforskningar, vilka snart pekar mot att det oidentifierade liket är av rysk härkomst och att han på något sätt har varit inblandad i ett smugglingsförsök. Det lär handla om enorma mängder guld som medlemmar av en gammal rysk adelsfamilj på flykt möjligtvis redan har lyckats föra till Berlin.
Kriminalintrigen fungerar men är mer spektakulär än konstfärdig och rafflande. Inte heller är Gereon Raths kärlekshistoria med stenografen Charlotte mycket att hetsa upp sig över. Romanens styrka ligger snarare i skildringen av själva staden Berlin under ett visst skede, både vad gäller tidsandan och geografin. Stämningen är lätt hysterisk eller kanske snarare livstrött.
Under noga dokumenterade irrfärder mellan diverse syndens nästen konfronteras kommissarien ständigt med kriminella, prostituerade, försupna ryssar, kokainmissbrukare, politiska fanatiker och korrumperade snutar – levande och döda. Det går våldsamt till ibland. Stundtals är tonen lätt ironiskt hårdkokt och humoristisk.
I romanens inledning har Gereon Rath, som tidigare tjänstgjort i Köln, bott i Berlin knappt en månad. Ändå tycks han redan hitta lika väl i staden som i sin egen ficka. Adressangivelserna är exakta. Med hjälp av en karta kan man följa snart sagt varje steg han tar. Ur boksidorna stiger en tydlig bild av ett svunnet Berlin som till stora delar slogs sönder under andra världskriget. Men vissa skärvor finns kvar och efter att ha läst Kutschers roman får jag lust att söka upp dem.