Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Åratals väntan på rätt diagnos

Normalbegåvade flickor med autism och ADHD kan få vänta i åratal på rätt diagnos. Bara var tionde flicka hade fått rätt diagnos från start. Det visar en unik studie från Göteborg.

En missad eller fördröjd diagnos får allvarliga konsekvenser för flickan och hennes familj. Vardagen runt barnet faller långsamt sönder. Skolan fungerar inte, flickan mobbas ofta, har inga kamrater, inlärningen går sämre med åldern och förstärks ofta på grund av hög frånvaro. Ungefär hälften av flickorna har läs- och skrivsvårigheter. Under tiden missar flickan och hennes familj den hjälp de är berättigade till.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Pojkar identifieras oftare

Pojkar med samma problematik identifieras betydligt tidigare. Delvis därför att nästan all forskning inom området handlat om pojkar. Pojkar har varit normen. Att de neuropsykiatriska störningarna delvis visar sig på olika sätt hos flickor och pojkar bidrar till de sena diagnoserna.

– Det är naturligtvis mycket allvarligt, säger barnpsykiatern Svenny Kopp som på fredag lägger fram sin avhandling om flickor med autism och ADHD vid Göteborgs Universitet.

Hennes undersökning är den största och mest heltäckande som någonsin gjorts om flickor med autism och ADHD. Hon visar att de flesta föräldrar sökt hjälp gång på gång, flera år innan diagnosen ställs. Autism hos normalbegåvade flickor upptäcks ofta inte förrän i nioårsåldern och ADHD först när flickan är 13 år.

– De här föräldrarna har vandrat runt i systemet utan att få rätt hjälp, säger Svenny Kopp som säger att flickornas funktionsstörningar har varit så stora och allvarliga att det borde varit uppenbart för var och en som mött dem i vården att det handlar om en allvarlig störning.

– Men flickor skiljer sig från pojkar, säger Svenny Kopp. De är inte lika utåtagerande och förefaller också vara mer sociala. I skolan är det inte samma oro kring flickorna, de märks inte lika mycket som en pojke med autism och eller ADHD.

Visar en annan sida hemma

Hemma visar flickorna en helt annan sida. Hos doktorn är det inte heller säkert att problemen är uppenbara. En tyst, blyg, femåring med betydande problem kan lätt slinka igenom nätet. Upptäcks tillstånden tidigt finns det utarbetade träningsprogram som syftar till bättre utveckling totalt, både i det dagliga livet och intellektuellt. Idag vet man också att tillstånden ofta löper parallellt med andra behandlingsbara tillstånd, exempelvis ångest.

– Det finns ett antal ”flickfrågor” man kan lägga till vår utredningsarsenal för att ringa in autism och ADHD, säger Svenny Kopp. Vi vet att flickor med de här tillstånden inte klarar av krav, de glider undan. Vi vet att de inte har några jämnåriga bästisar. Leker de med andra är det med yngre eller mycket äldre barn. Flickorna är väldigt bestämda. De bryr sig inte om sitt utseende.

Studien visar på ett stort behov av mer kunskap om flickor med neuropsykiatrisk problematik. Ingen vet egentligen hur det går för de här flickorna i vuxenlivet. Det finns ingen forskning alls inom området.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.