Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
collage yoko2

Obesvärat förargelseväckande. I positiv mening. Bild: Rebecca Blackwell

Yoko Ono | Woman Power

Litteraturrecensioner Yoko Onos nya bok har världspremiär i Sverige. Hanna Jedvik läser boken av avantgardekonstnären och fredsaktivisten som tycker allt i livet är konst, från att röka sitt könshår till att titta på solen tills den blir fyrkantig.

Sakprosa

Woman Power

Bakhåll förlag

Yoko Onos blick är oslagbar. I hennes numera klassiska performanceverk Cut Piece från 1965 sitter hon stilla på scengolvet i Carnegie Hall i New York, med benen uppdragna och håret samlat i nacken. Bredvid henne vilar en sax mot scenens träplankor och publiken bjuds in att klippa bitar av hennes kläder och ta dem med sig. När en man klipper upp hennes BH blir det, om inte förr, uppenbart hur utelämnande det hela är.

Verket framfördes även i London och Kyoto och tanken var att visa på vad det är att ge av sig själv. "We’re giving. And when we give, we give in total form."  Så formulerar hon sig själv kring Cut Piece i boken Woman Power som nu har sin världspremiär förlagd till Sverige.

Bara att kalla ett boksläpp för världspremiär säger mycket om Yoko Ono och hennes inställning till konst och till livet. Konst enligt Yoko Ono är inget som ett fåtal kan ägna sig åt, som nödvändigtvis hängs på väggar eller ställs ut på gallerier och museum. Konst är allt som vi gör. "Everything you do in life is an event." Allt ifrån att röka sitt könshår till att titta på solen tills den blir fyrkantig.

För Yoko Ono är livet konst.

Ideas are art

Art is in your mind

Art is to imagine

Få konstnärer och kulturpersonligheter har lyckats ta sig in i så många personers medvetanden som Yoko Ono. Hennes benhårda kamp för världsfred och tron på att freden börjar inom oss har genomsyrat en stor del av hennes konst, så även boken Woman Power där hon skriver kortfattat om sina tankar och idéer, vilka får ramas in av bilder från hennes mest kända verk.

Ett av de som fått mest uppmärksamhet är kanske hennes och maken John Lennons projekt War is over – if you wan’t it! från 1969 och deras Bed-ins for peace som lockade till sig världspressen och fick stort genomslag.

Den italienska utgåvan av magasinet Vogue har beskrivit Yoko Ono som obesvärat förargelseväckande. I positiv mening.

Det är onekligen något med Yoko Onos konst och person som gör att hon omöjligt passerar oförmärkt. 83 år fyllda är hon fortfarande en nagel i ögat på patriarkatet.

Då syftar jag inte på de konspiratoriska rockmän som menar att det måste ha krävts en kvinna för att splittra The Beatles. Det tycks vara något annat som gör att Yoko Ono rör upp känslor. Givetvis är det en fråga om total kompromisslöshet och ett totalt ointresse av att vara till lags.

Att gå till sin egen väg och inte backa för några konstnärliga uttryck är egenskaper som vanligtvis förknippas med manliga konstnärsgenier. Om du likt Yoko Ono agerar på samma sätt och är kvinna blir du kallad smått galen, provocerande och allmänt jobbig.

Även i Woman Power lyser hon som starkast när hon lägger ut texten om att kvinnor måste våga riskera att bli lämnade av sina män om de vill bli fria. Med tanke på att män gärna ser kvinnor som slavar, menar Yoko Ono, är chansen stor att männen söker sig bort ifrån relationen ifall kvinnorna börjar ifrågasätta detta. Något som dessutom är extra viktigt för den som kämpar för fred och rättvisa i övriga världen.

Den måste börja med sig själv. För att vara trovärdig. Om inte annat.

Boken ges ut på engelska i Sverige och finns ännu inte i svensk översättning. Därför är citaten från boken återgivna på originalspråk.

Läs också: Yoko Ono uppges må bra (2016-02-27)

Mest läst