Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Yanis Varoufakis | Europe and the Minotaur – Greece and the Future of the Global Economy

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Yanis Varoufakis | Europe and the Minotaur

Greklands nya finansminister Yanis Varoufakis vill skriva om reglerna för den europeiska och globala ekonomin. Med tydlig blinkning till Keynes propagerar han för ett moderniserat system för omfördelning mellan stater och visar att en ekonomi inte bara handlar om siffror utan lika mycket om fördelning, rättvisa och jämlikhet, anser Mattias Hagberg som läst hans bok.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Sakprosa

Yanis Varoufakis

Europe and the Minotaur – Greece and the Future of the Global Economy

Zed Books

Greklands nye finansminister, den radikale ekonomiprofessorn Yanis Varoufakis, gillar liknelser. När han ska måla upp sin bild av Greklands och Europas kris gör han det med hjälp av en berättelse om bergsklättrare. Han menar att den situation som Europa nu befinner sig i påminner om en olycka på en bergskam. En jordbävning har kastat en av medlemmarna i expeditionen utför ett stup, och nu hänger hon, Helena kan vi kalla henne, i det rep som binder dem alla samman. För varje sekund som hon hänger där, riskerar hon att dra med sig nästa bergsklättrare över kanten. Ska de offra henne? Eller ska de med gemensamma krafter dra henne tillbaka upp på bergskammen?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Berättelsen är hämtad ur Yanis Varoufakis bok Europe and the Minotaur – Greece and the Future of the Global Economy, utgiven bara några dagar efter Syrizas seger i det grekiska valet. Boken, som är en snabbproducerad och uppdaterad sammanställning av Yanis Varoufakis uppmärksammade uppgörelse med nyliberalismen i The Global Minotaur, är en utmärkt ingång för den som vill förstå vad den nya grekiska regeringen vill åstadkomma.

Det är nämligen så här: Yanis Varoufakis har en idé, en ekonomiskpolitisk idé, som han slipat på under många år. Han vill inget mindre än att skriva om reglerna för såväl den europeiska som den globala ekonomin. Enkelt uttryckt handlar det om ekonomiskt överskott, och om hur detta fördelas mellan stater. Det är en idé Yanis Varoufakis hämtat från sin stora förebild John Maynard Keynes.

I grunden är det en rätt enkel tanke. Den kräver inga särskilda kunskaper i ekonomisk teori eller matematisk nationalekonomi. Det enda den kräver är ett öppet sinne och en lust att tänka nytt.

Alla välfungerande stater skriver Yanis Varoufakis, med en tydlig referens till Keynes, har mer eller mindre välutbyggda system för omfördelning. En del av de resurser som samlas i centrum skickas helt enkelt tillbaka till mer perifera delar. Utan denna omfördelning riskerar samhället att falla samman. Det kan handla om sådant som regionala satsningar, utbyggnad av infrastruktur eller näringslivsstöd.

Keynes idé, som Yanis Varoufakis plockat upp och moderniserat, handlar om behovet av ett liknande system för omfördelning mellan stater. Yanis Varoufakis kallar det för global surplus recycling mechanism.

Låter det radikalt?

Nej, egentligen inte. Faktum är att världshandeln alltid haft behov av mekanismer som håller systemet i balans. Annars riskerar resurser att läggas på hög i vissa centrala områden, medan mer perifera delar dräneras fullständigt.

Yanis Varoufakis anser att just detta hänt i Europa efter kraschen 2008. Numera rinner pengarna bara åt ett håll – mot Tyskland.

Yanis Varoufakis och Syriza ansluter sig alltså till den europeiska vänster som inte vill se Grekland som ett problem. Nej, från Yanis Varoufakis horisont är Grekland bara ett symtom på ett större bekymmer: En inneboende obalans i den europeiska ekonomin.

Bland många högerdebattörer är det populärt att förklara Greklands kris med hjälp av hushållsekonomi. Grekerna har varit lata och slarviga. De har lånat pengar som de sedan bara satt sprätt på. Nu får de stå sitt kast.

Men det är en dålig liknelse. Hushållsekonomi och nationalekonomi har sällan särskilt mycket med varandra att göra. Visst har Grekland lånat pengar, framför allt av stora banker i Tyskland, men det är pengar som ofta, på ett eller annat sätt, gått tillbaka till Tyskland. Framför allt via grekisk konsumtion.

Därför är liknelsen med bergsklättrarna mer realistisk. Faller en riskerar de andra att dras med.

Från den synvinkeln förefaller det bara finnas två alternativ. Antingen ser de mest vältränade bergsklättrarna till att rädda sin kamrat som fallit över kanten, eller så skär de av repet och låter Helena störta mot döden.

Än så länge hänger hon och dinglar.

Vad Yanis Varoufakis och Syriza vill är alltså inget mindre än en fördjupning av det europeiska samarbetet. De vill ha mer överstatlighet. De vill ha tvingande mekanismer som omfördelar överskott inom unionen. Från centrum till periferin. Från rika till fattiga. Därmed ansluter de sig till en grupp tyska intellektuella, med Jürgen Habermas i spetsen, som vill fördjupa och demokratisera Europa med hjälp av federalism.

Från nyliberalt håll har Syriza stämplats som ett vänsterradikalt parti. Och visst utmanar partiet den nyliberala världsordningen. Men företrädarna är inga socialister, åtminstone inte på europeisk nivå. Snarare har de siktet inställt på en sorts överstatlig socialdemokrati. Yanis Varoufakis förslag påminner egentligen mer om den amerikanska Marshallhjälpen efter andra världskriget än om något vänsterprojekt. Och mycket riktigt lyfter han överföringen av resurser från USA till Europa och Japan i sin bok. Han ser Marshallhjälpen som ett tidigt exempel på ett globalt system för omfördelning – om än ofullständigt.

Det är talande att nobelpristagaren Paul Krugman har sagt att Syriza inte är tillräckligt radikalt. Han hade gärna sett ett ännu tydligare uppror mot trojkans världsbild, det vill säga EU-kommissionens, Europeiska centralbankens och Internationella valutafondens föreställning om att Grekland ska spara sig ur krisen med hjälp av åtstramningar. Enligt Paul Krugman har trojkans politik hela tiden varit idiotisk: Hur ska Grekland kunna komma på fötter och betala igen sina skulder om kreditgivarna har bestämt sig för att trasa sönder den grekiska ekonomin? Från Paul Krugmans horisont liknar insatsen mer ett moraliskt straff riktat mot hela den grekiska befolkningen än konstruktiv ekonomisk politik.

Så vilka chanser har Yanis Varoufakis och Syriza att lyckas? Kommer bergsklättraren Smith bestämma sig för att dra upp greken Helena?

Till syvende och sist handlar det om makt och inte om ekonomi. I Europe and the Minotaur har Yanis Varoufakis en liknelse även för det där. Han ber läsarna att föreställa sig att den tyska finansministern kliver in i förbundskansler Angela Merkels kontor i Berlin med en kontrollpanel med endast två knappar, en röd och en gul. Något generad säger han att hon måste välja, antingen den röda eller den gula knappen.

– Väljer förbundskanslern den röda knappen kommer eurokrisen vara över inom kort och vi kommer att få se en generell ökning av tillväxten och jämlikheten i hela Europa. Men det kommer att kosta dina tyska väljare en del av deras välstånd och en del av din makt. Väljer ni istället den gula knappen kommer stora delar av södra Europa att förbli i ekonomisk limbo, medan Tyskland fortsätter att tjäna på sitt relativa övertag. Dessutom slipper förbundskansler sälja in mer överstatlighet och därmed utmana den tyska opinionen.

Vad Yanis Varoufakis vill ha sagt är alltså detta: Det handlar inte så mycket om ekonomi som om makt; makten över den europeiska ekonomin.

Har Yanis Varoufakis rätt?

Svårt att säga. Men en sak är säker. Hans bild av framtiden är betydligt vackrare och intressantare är den som trojkan målar upp. Han visar att en ekonomi inte bara handlar om siffror utan lika mycket om fördelning, rättvisa och jämlikhet. Därför bör vi lyssna på honom.

.

Ämnet
Världshandeln har alltid haft behov av mekanismer som håller systemet i balans. Annars riskerar resurser att läggas på hög i vissa centrala områden, medan mer perifera delar dräneras fullständigt. Greklands nya finansminister Yanis Varoufakis anser att just detta hänt i Europa efter kraschen 2008. Mattias Hagberg har läst hans bok Europe and the Minotaur – Greece and the Future of the Global Economy, utgiven bara några dagar efter Syrizas seger i det grekiska valet.

Skribenten
Mattias Hagberg är kulturjournalist och författare och medverkar regelbundet på GP Kultur. Recenserade senast Lars Noréns bok Fragment.