Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Winhill/Losehill | Swing of sorrow

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Pop

Winhill/Losehill

Swing of sorrow

(Tyrandora/Border)

Det brukar heta att man har ett helt liv att göra sin debutplatta, uppföljaren ska oftast fram på ett år. Vad som menas är alltså att de låtar som finns på en debut blir till en slags best of av alla dagar och nätter man har slitit med sina låtar innan chansen att spela in dem äntligen uppenbarade sig. Det där passar extra väl in på det här Ume-bandet och dess sångare Jonas Lundberg som skrev och skrev för att bearbeta att cancern tog hans mamma. Nej, det är ingen svart skiva. Men den är full av blåögd soul. Som en Sade i jeans och kängor eller en ung, norrländsk Jackson Browne. Årets hittills vackraste skiva – till både form och innehåll.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se