Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Wennstam skildrar våldet - och hämnden

I 15 år har hon arbetat med frågor kring mäns våld mot kvinnor. Katarina Wennstam önskar att ämnet skulle sina, men har fortfarande ett obegränsat antal böcker kvar att skriva. I nya Skuggorna skildras den primitiva hämnden – vad som händer när kvinnorna slår tillbaka.

Katarina Wennstam har precis köpt sig ett torp i Sörmland bortanför Mälaren. Här målar hon, grejar, ”skrotar runt” och tömmer skallen på Skuggorna, som hon haft huvudet fullt utav i ett och ett halvt år. Hon finurlar även på kommande projekt, trots semestertider. Tanken med torpet är att kunna sticka iväg och skriva på ett ställe utan distraktioner.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Ibland åker jag utomlands och låser in mig i en vecka, säger hon. Det finns någonting i att lämna vardagen. Dålig uppkoppling är ett bra sätt att få igång skrivandet. Jag hyser goda förhoppningar.

Katarina Wennstam var under tio år kriminalreporter på SVT. I dag har hon flera böcker bakom sig och är en given röst i frågor kring mäns våld mot kvinnor. Enligt henne själv är hon fortfarande samma typ av skribent och person i allt hon gör, men vissa frågor lämpar sig bättre i slagaktiga krönikor, andra i romaner.

- Jag stannar kvar i ämnena som sådana. Kvinnor som far illa, barns utsatthet, mäns våld. Varför skulle jag inte göra det? Det är en av våra tids stora frågor och det gör mig lika förbannad varje dag. Jag har hur många böcker som helst kvar att skriva. Jag önskar att jag en dag kände ”nu är jag färdig”, säger hon.

Nya deckaren Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat. Inför skrivandet gick Katarina Wennstam tillbaka till talesättet ”öga för öga, tand för tand”.

- Det är litegrann den tesen boken utgår från. Vår rättsapparat bygger inte längre på den gamla rättsprincipen. Vi ska inte hämnas utifrån ilska. Någonstans är hämnd som tema vårt äldsta i litteraturen och har vridits och vänts på hur mycket som helst. Det är intressant.

I den nya boken skildras krocken mellan känslor och förnuft, jurister och humanister, mellan vad vi kan och vill.

- Under mina år som jag jobbat med mäns våld mot kvinnor har jag hört mycket av de primitiva yttringarna. ”Det är väl bara att låsa in dem och kasta nyckeln” eller ”hugg kuken av dem”. Det är inte så lätt. Men man måste ta de primitiva känslorna på fullaste allvar. Ett rättsväsende som inte förstår att de djupa känslorna finns har också missförstått hur människor fungerar och det är just det boken handlar om.

Hon poängterar att böckernas innehåll till stora delar är sant, men att karaktärerna är fiktiva. Inspirationen är alltid hämtad från verkliga händelser.

- Ofta säger folk ”men just den där biten, där tog du väl i?” och ofta är det just de bitarna som är sanna, säger hon och nämner sin debutroman Smuts som ett exempel:

- Där har vi advokaten som köper sex, polisen som slår sin fru. Sedan kommer verkligheten mot oss i form av polisen Göran Lindberg, en av våra värsta sexualförbrytare. Det är märkligt att det riktiga livet alltid är värre än vad vi någonsin kan hitta på.

Den goda läsupplevelsen är lika viktig som eftersmaken, tycker författaren. Journalisten i henne driver historien framåt.

- Jag har vanan från tio år på SVT: du har inte särskilt lång tid på dig att berätta det du ska. Jag försöker nog vara väldigt rak. Tänka ”häng med mig här” och ha en övertygelse om budskapet. Det ska smaka bra medan du läser men samtidigt ska du lämnas med en bitter eftersmak, säger hon och fortsätter:

- Det finns författare som jag söker mig till enbart för deras språk. Men det spelar ingen roll vilka vackra ordvändningar man har om man inte har någonting att säga. Tack för poesin, men hejdå.

Ibland känns det som att vi rör oss framåt, ibland som att vi står och stampar på samma plats, svarar Katarina Wennstam på frågan om vi kommit någonstans under de 15 år hon arbetat med frågor kring mäns våld mot kvinnor. Vad hon ser är ett erkännande av frågans viktighet och riktighet.

- Utöver en och annan skogstokig sverigedemokrat finns det inte särskilt många som inte hävdar att feminism och jämställdhet är en av våra viktigaste frågor, säger hon och vänder sig till ännu ett talesätt:

- Du kan inte förändra vad du inte erkänner är fel. Där har vi hamnat vad det gäller patriarkatet. Det finns få som säger att vi inte har problem med ojämlikhet mellan könen. De som står kvar på ruta ett är grottmänniskor. Jag är glad över att vi erkänt problemet, men vi har en fruktansvärt lång väg kvar, säger Katarina Wennstam.

FAKTA

Namn: Katarina Wennstam

Född: 9 augusti 1973

Bor: Nacka, Stockholm. Uppvuxen i Askim, Göteborg.

Familj: Barnen Emil, 10, och Moa, 7. Särbon Daniel och tre bonusbarn.

Bakgrund: Jobbade som kriminalreporter på SVT i tio år, bland annat på Rapport, Uppdrag granskning och Agenda. Slog igenom med reportageböckerna Flickan och skulden år 2002 samt En riktig våldtäktsman år 2004. Romandebuterade med Smuts 2007. Har därefter skrivit Dödergök, Alfahannen, Svikaren och Stenhjärtat.

Aktuell: Med boken Skuggorna. Lördagen den 27 september samtalar hon och Jens Lapidus tillsammans på Bokmässan. Utifrån sina respektive böcker pratar de om hur svårt det är att lämna ett kriminellt förflutet.

Wennstam på mässan: http://www.bokmassan.se/sv/bokmassan/arets-medverkande/?person=106486