Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/9

Vindsvåningen mitt i city

Katarina Nordströms vindsvåning var förr förråd. Från sitt takfönster ser hon ut över stadens hustak och bort emot Domkyrkans klocktorn. Det är mitt i city - men lugnt och tyst som på landet.

Vi får lite av Pariskänsla när vi traskar de fyra våningarna upp till Katarina Nordströms vindsvåning. En grårandig bakgårdskatt smiter förbi uppför trapporna. Stegen av trä är slitna av många generationers fötter, huset är byggt 1878.

– Jag har faktiskt alltid bott högt upp, konstaterar Katarina Nordström.

Överst uppenbarar sig en modern och öppen våning med högt i tak och rejäla takstolar. Här var förr vindsförråd som omvandlades till lägenhet 2006. En rå tegelvägg leder in från hallen och vidare till köksdelen. Därifrån kliver vi ner ett trappsteg till det maffiga vardagsrummet.

Katarina har bott här i ett par år. Precis när hon behövde en ny bostad ringde en väninna och sa jag har sett en Katarina-lägenhet. Och det stämde.

– Det kändes som att lägenheten var jag. Alla mina möbler och tavlor skulle passa in direkt. Jag fick en känsla av gammal Parisvåning.

Budgivningen var redan igång men Katarina lyckades ro hem kontraktet. Hon har gott om plats, våningen med sina tre rum är på 150 m2. Nu bor hon här med yngsta dottern Nikita som har fem minuters cykelväg till gymnasiet i Vasastan.

Äldsta dottern Matilda som går på Chalmers har flyttat ut men hade tidigare loftet under taket som sin domän. Den nås med en trappstege och är numera gästrum för spänstiga övernattare.

Katarina har inrett lägenheten med en sparsmakad blandning av ärvt, nytt och retro från auktioner och second hand. Ett praktfullt vitt skåp som står på hedersplats i vardagsrummet kommer från släkten i Sundsvall och fraktades hit på biltaket i två omgångar. I skåpets nisch ligger Gustav Dorés illustrerade familjebibel från förra sekelskiftet och intill den ett foto på mormorsmor när hon tog sjuksköterskeexamen.

– Släktminnen är viktiga när man som jag rest och bott utomlands en del. Det handlar om att känna sina rötter och sitt ursprung och förhoppningsvis kunna föra det vidare till nästa generation.

Mitt i rummet samsas en soffa från Svenska Hem med ett par fåtöljer av Eero Aarnio från 1968 och en kelimmatta. Lampkronan är från italienska Flos och soffbordet ett gammalt drängbord – en fiffig sak som kan vikas ihop för att spara utrymme i drängens kammare. En korg med gamla nummer av Vogue minner om Katarinas intresse för design, hon har jobbat med kläder i många år och driver nu den egna livsstilsbutiken Musa.

– Det är roligt med stilbrytning mellan det gamla, det nya och det industriella och där alla elementen är med.

Här finns tegel och trä, kalksten och granit. Eld och vatten och ljus och luft. Takhöjden är fem meter upp till nock och det kommer in mycket ljus trots att fönstren inte är särskilt höga - det finns inga byggnader runt omkring som skymmer. De mindre rummen har takfönster.

Allmänbelysningen i övrigt kommer från välplacerade spottar i taket. Två av bjälkarna ligger löst ovanpå de fasta, de kan flyttas och därigenom variera lampornas placering.

Katarina är intresserad av konst och runt väggarna har hon ett antal litografier av Max Walter Svanberg, inspirerade av den franske poeten Arthur Rimbauds verk Drömtydning. Till dem har hon fyndat ett textilttryck från Pelle Vävare med samma motiv som en av tavlorna.

Den tidigare ägaren var tekniknörd, så alla utrustning var tiptop när Katarina flyttade in. I köket har ugn, mikro och espressomaskin byggts in och står intill kyl och frys i borstad aluminium. Gasspisen är Katarina mycket glad över, hon lagar ofta och gärna mat, gärna långkok som lammlägg eller osso buco.

– Gasspis är fantastiskt att laga mat på. Jag tycker om att samlas kring matlagning och gillar att maten inte är klar när gästerna kommer. Det blir ett naturligt mingel med en drink eller ett glas vin.

Köksön passar utmärkt att hänga vid även nu när Katarina bjuder oss på en kopp espresso. Det finns inga barstolar, just för att gästerna ska mingla omkring. Golvet som är en aning upphöjt här i köket består av kalksten. Vid matplatsen har Katarina kombinerat ett vitt antikt slagbord med vita Eamesstolar, en oskariansk ljuskrona och antik kelimmatta.

En emaljerad plåtskylt med en romersk tvåa på står lutad mot tegelväggen i köket. Den kändes märkligt välbekant när Katarina fick syn på den hos en antikhandlare och det visade sig vara en skylt från en andraklassvagn i den parisiska tunnelbanan. Den påminner henne om åren då hon bodde i Paris efter gymnasiet.

Som konstrast till den moderna köksutrustningen har Katarina behållit den gamla vedspisen och renoverat rökgången. Samma sak med de två kakelugnarna, de används flitigt under vintern och i hallen ligger vedförrådet prydligt travat.

– Det behövs, det kan bli ganska kallt på vintern eftersom taket över vindsförråden inte isolerades så väl.

Golvvärme i alla rum kompenserar väl för drag uppifrån, ovanpå slingorna har det lagts ekgolv i de flesta av rummen. Särskilt behagligt är värmen förstås i badrummet med sitt golv av sjösten. Badrummet har både en ångdusch med sittplatser och ett rejält bubbelbadkar.

– Det är underbart att tappa upp ett varmt bad, öppna takfönstret och titta ut på natthimlen och klocktornet.

Från vardagsrummet leder dörrar in till sovrummen. Katarina och dottern har varsitt, båda med takbjälkar och snedtak. Nikita har en järnsäng som ursprungligen kommer från Torpa stenhus i Länghem. Takfönstret utgör nödutgång till en liten balkong som vetter ut mot Vallgatan.

Katarinas säng har också anor, gaveln är en utdragssoffa som kommer från hennes mormor. En vacker byrå kommer också därifrån. Under snedtaket har Katarina en ställning med vintageklänningar, bland annat en röd festblåsa från Milano.

– Den har jag haft mycket roligt i!

På väggen hänger två tavlor som är målade av mormors syster Greta Nonnen, som kan ha varit ingift i släkten som ägde säteriet Liseberg innan det blev nöjespark. Här tronar också en grandios skänk som flyttades hit med stor möda - det krävdes fyra män för att bära den uppför de fyra trapporna.

– Då satt mamma här och grät. Hon sa att om du flyttar så måste du lämna kvar den.

Mest läst