Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Möjligheten för en etablering finns fortfarande men då krävs omfattande och kostsamma undersökningar. Risken för spridning av miljögifter kommer ända att bestå, skriver debattörerna.

Vindkraftsbygge kan frigöra miljögifter

En dumpningsplats som etablerades för nästan 100 år sedan utgör redan i dag ett potentiellt hot mot miljön. Detta hot kan bli verkligt om man tillåter att muddermassorna rörs om på olika sätt eller om erosionen tillåts öka, skriver tre geologer från den statliga myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Avfallsdeponin i Hake fjord, i yttre Rivöfjorden, började användas för cirka 100 år sedan. Deponin innehåller en hel del miljögifter. Dessa föroreningar skyddas i dag i bästa fall av renare muddermassor, som lagts på platsen under senare del av 1900-talet. Hakefjordstippen är utsatt för vågor och strömmar och det finns en risk att detta skydd långsamt försvinner och att miljögifterna i framtiden sprids. En eventuell etablering av vindkraftverk i Hakefjorden innebär en risk för en ökad erosion av det nu existerande skyddet med en stor risk för en direkt spridning av miljögifter.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är viktigt att införandet och etableringen av alternativa energislag sker på ett sådant sätt så att den marina miljön inte påverkas. I fallet med Hake fjordsdeponin är området inte lämpligt för en etablering av vindkraftverk. Alternativa områden bör sökas.

Muddring av farleder och hamnar är nödvändigt för att infrastrukturen ska fungera. Dumpningen av muddermassorna medför dock ofta problem. Man skiljer ofta på underhållsmuddring och nymuddring. Underhållsmuddring gör man i redan befintliga farleder. Dessa massor består vanligen av lös lera som förts till platsen av ett vattendrag. En del hamnar saknar vattendrag och då kan i stället muddret bestå av sand. Olika typer av muddermassor kräver skilda typer av deponier. Deponeringen av muddermassor görs bäst med principen lika på lika, det vill säga sand dumpas på en sandbotten och lös lera på en botten av lös lera. Problem uppkommer om muddermassorna är förorenade av någon typ av miljögifter. Detta gäller vid underhållsmuddring eftersom dessa muddermassor vanligen är förorenade av mänsklig aktivitet.

Dumpning av muddermassor är en omständlig procedur och kräver i dag särskilda tillstånd. Ett huvudvillkor för att få dumpa muddermassorna är att de inte innehåller miljögifter. Tidigare, fram till mitten och senare delen av 1900-talet, har mycket miljögifter dumpats i havet. På Hake fjordsdeponin dumpades miljöfarligt avfall fram till 1970-talet. Därefter har relativt rena muddermassor dumpats på platsen. I bästa fall har dessa massor hamnat ovanpå de äldre förorenade massorna. På så sätt skyddas omgivningarna i viss mån från miljögifterna.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har lämnat ett expertutlåtande till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg angående vindkraftetableringen vid Hake fjorden. Vi har i det remissvaret framhållit att fler och mer omfattande undersökningar behövs i Hake fjorsdeponin för att avgöra om det är möjligt att etablera en vindkraftspark i detta läge. Möjligheten för en etablering finns fortfarande men då krävs omfattande och kostsamma undersökningar. Risken för spridning av miljögifter kommer ända att bestå.

En dumpningsplats som etablerades för nästan 100 år sedan utgör redan i dag ett potentiellt hot mot miljön. Detta hot kan bli verkligt om man tillåter att muddermassorna rörs om på olika sätt eller om erosionen tillåts öka. Det finns därför mycket som talar för att man bör söka andra lägen för att etablera vindkraft än i Hake fjordsdeponin.

Fredrik Klingberg

maringeolog, Sveriges Geologiska Undersokning (SGU)

Lovisa Zillen Snowball

tillträdande enhetschef, Maringeologi SGU

Mats Engdahl

regionansvarig, SGU

Mest läst