Vi har nu sett årsrapporterna för 2012 från de två vindkraftsbolagen, Arise Windpower AB och Eolus Vind AB. Trots att båda uppvisar brant fallande resultat, främst på grund av låga elpriser och låga värden på elcertifikaten, samt löper betydande risker för likviditeten vid fortsatt låga elpriser, verkar aktieanalytikerna inte fästa något avseende vid just dessa för bolagen helt avgörande fakta. Vi frågar oss varför?
Vad vet analytikerna, som inte vi vet? Är det verkligen ansvarsfullt, att rekommendera köp av vindkraftsaktier? Hur kommer det framtida resultatet för dessa bolag att påverkas av dagens prisnivå för att terminssäkra elleveranserna framöver? Vad är det som gör att såväl analytiker som vindbolag fortfarande tycks tro på högre elpriser?
Aktuella terminspriser för 2014-2018 ligger på knappt 31 öre/kWh. Det är så marknaden ser på hur priserna kommer att utvecklas. Inom branschen förutspår många att det blir dämpade elpriser flera år framöver. Budskapet om elöverskott och låga priser tycks dock inte ha nått fram till beslutfattare, aktieanalytiker och politiker.
Inget tyder på högre priser
Många hävdar, att vi snart kommer att få samma elpris i Sverige som på kontinenten. El handlas nu på tyska börsen till 42 Euro/MWh, motsvarande 35 öre/kWh, för kommande år, det vill säga blott fyra öre mer än i Norden. Redan i dag har Tyskland och Danmark behov att exportera el till Sverige och Norge, när de har hög vindkraftproduktion.
Värdet på elcertifikaten har justerats upp något de senaste månaderna, främst för att Norge senarelagt sin planerade utbyggnad av vatten- och vindkraft. När utbyggnaden kommer igång lär värdet på elcertifikaten vika. Skogsbolaget Holmen har beslutat att inte investera i vindkraft eftersom förväntad prisutveckling inte ger någon lönsamhet på flera års sikt. I Västerbotten finns fem planerade områden för vindkraft, där alla tillstånd för byggnation finns på plats, men varken Vattenfall eller de andra exploatörerna bygger, på grund av alltför låga elpriser.
De europeiska elpriserna är satta under press av det sjunkande världsmarknadspriset på kol som USA exporterar i ökande grad när skiffergasen ersätter kolet i landets energiproduktion. Detta sätter press nedåt på kolpriset och därmed på elpriset i Europa. EU:s politiska oförmåga att stabilisera priset på utsläppsrätter under gångna år gör en snar prishöjning på denna marknad osannolik.
Risk för stora förluster
Föreningen Svenskt Landskapsskydd har tillsammans med andra, under lång tid varnat för vindkraftens bristande lönsamhet. En verksamhet vars intäkter till 40 procent är direkt beroende av politiska beslut om bidrag lever mycket farligt. Erfarenheterna från Spanien och USA av stödsystemens instabilitet borde skrämma vindkraftsinvesterarna.
Inte bara vindkraftens investerare riskerar dock att förlora sina insatser. Betydligt bredare samhällsekonomiska intressen kommer att bli lidande av de sanslösa offentliga planerna på vindkraftsutveckling.
Ansvariga politiker står inför besvärande förklaringsuppgifter. Just nu ägnar de stor kraft åt att förklara Vattenfalls vidlyftiga investeringar som fördyrat elen i Sverige. I nästa vända får de förklara varför konsumenternas nätavgift måste höjas för att bygga ut de smarta elnät som vind- och solel kräver. Det är svårt nog att motivera hushållens ökade kostnader för elcertifikat, när inget egentligt behov av dessa föreligger.
Vi ser inte någon ljus framtid för vindkraften i Sverige. Det finns inget behov av storskalig vindel, och ingen kommersiell lönsamhet i branschen, ens i ett längre perspektiv. Vi är upprörda över att svenska hushåll ska tvingas subventionera vindkraftexport till andra länder samtidigt som vår egen miljö tar stryk. De närmast ofattbara mångmiljardbelopp vi kastar bort på detta onödiga experiment med landsbygdsbefolkningen, hushållens ekonomi och landskapet, behövs för betydligt mer angelägna ändamål i Sverige i dag.
Marian Radetzki
professor i nationalekonomi
Björn Törnvall
före detta bankdirektör
Jonny Fagerström
föreningen Svenskt Landskapsskydd