Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vi saknar ett vänsterliberalt parti

    En mycket ung och icke röstberättigad medborgare ställde mig frågan: "Vad vill egentligen socialmodekraterna?" Jag blev förstås honom svaret skyldig, men hade svårt att formulera mig i denna valrörelse där ideologierna pressats mot varandra. Så står socialdemokraterna och blänger på moderaterna som gör samma sak. Man frågar sig - vad har de gemensamt? Ett svar är att det är trångt i mitten. Alla vill stå där för mitten representerar ett slags allmänt samhällsförnuft i formen av klokskap och måttlighet."Lagom." Så har socialdemokraterna flyttat sig högerut medan moderaterna flyttat sig vänsterut.
    En annan ung, fast röstberättigad medborgare ställde mig frågan: "Vad skall du då rösta på?" Vi har hemliga val svarade jag, men blev i min villrådighet honom ändå svaret skyldig. Jo, en klok man sa att man aldrig ska rösta på de största partierna för de vill bara tillskansa sig makt. En annan vis herre - brittisk torypolitiker - sa: Du skall inte rösta på det parti du tycker mest om, utan det som du tycker minst illa om. En mer cyniskt lagd person hävdade vid ett tillfälle att alla svenska partier egentligen är socialdemokratiska, bara olika schatteringar.
    Men inte heller de råden är så behändiga i dag. Folkpartiet, liberalerna som skall representera ett slags Mittens lilla rike har dock flyttat sig mot det relativa tomrum som moderaterna lämnat efter sig. Där finns väljare att erövra. Man sneglade på danska högerliberala Venstre och presenterade sig som disciplinpartiet med test, läxor och buggning och major Jan Björklund som partiledarens sekunderande skolfux. Ja, så var det fram till dess att partiet visade rent praktiska färdigheter i underrättelsetjänst, vilket fick hemvärnet på Aftonbladets ledarsida att bokstavligen stormkoka av harm och snart nog även torrkoka av hyckleri.

    Som flera påpekat har vårt liberala parti lämnat den socialliberala "snällismen" och blivit tufft. Vad som nu också blivit uppenbart är att Sverige faktiskt saknar ett parti - ett vänsterliberalt eller om man så vill socialliberalt parti. Det finns trots allt väldigt många politiskt hemlösa i denna valrörelse. Bo Ekman - tidigare Volvodirektör och Sifoägare - påpekade nyligen att folkpartiet bytt fot från socialliberalism, från frihet och rättigheter och försvar av individens integritet till disciplin och prövning av medborgare. "Folkpartiet har nu blivit tvärsäkerhetens och nitälskarens parti, inte ifrågasättarnas och det öppna samtalets parti" (SvD 7 september).
    Stämmer detta helt eller delvis - vilket det nu finns skäl att tro - betyder det att den svenska politiska kulturen saknar ett vänsterliberalt alternativ vars autenticitet vilar i den kulturradikala traditionen och idébildningen. Det behöver inte vara något speciellt snällt parti.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.