Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Veronika Malmgren | Gracie

Debutanten Veronika Malmgren förflyttar Malin Lindroth till den amerikanska vischan. Det är lysande vackert och lyhört skrivet, anser hon.

BOK

BOK

Veronika Malmgren | Gracie

Brombergs

Det händer inte ofta, men ibland, att en bok formulerar en erfarenhet som man inte visste att man hade. Veronika Malmgrens debutroman Gracie tar mig tillbaka till mitt highschoolår på den amerikanska vischan. Det är som att den sätter ord på ett tillstånd som jag känner väl men aldrig formulerat.

Det handlar om flickor, bilar och maktspel. Om vänskap och förvandling. Romanens berättare, den svenska utbytesstudenten Klara, är inte den samma som hon var när hon kom till Manning, Kansas, men nu går Amerikatiden mot sitt slut. Medan hemresan närmar sig umgås Klara intensivt med bästa vännen, den gränslösa, djupt älskade och stundtals grymma Penelope.

Upplägget är klassiskt: en snäll och en vild, en gemensam längtan bort och en sandfärgad cabriolet, ”Gracie”. Det hade kunnat bli i överkant Amerikaromantiskt, men Malmgren är skicklig på att lyssna av situationerna. Medan Klara och Penelope cruisar runt i den sömniga småstaden, röker, kollar på killar och längtar bort glöder starka spänningar under ytan.

Språket är tuktat och exakt, antyder mer än det uttalar. Ja, nu känner jag igen den där känslan: att tro sig förvandlad men sedan upptäcka att förvandlingen var någon helt annanstans. Det är lysande vackert och lyhört skrivet. Samtidigt kan jag fundera på antydningsprosan, som så konsekvent skyr allt som tolkar och skriver läsaren på näsan. Håller den inte historien i väl strama tyglar?

Klaras blick dröjer vid tingen, vid hårmousseklickar och brinnande frökapslar. Malmgren är suverän på att hitta detaljer som ger texten liv. Och ändå. Jag kan undra vad som skulle hända om Klara någon gång faktiskt uttalade något om sin person, sin historia? Skulle laddningen och poesin gå förlorad? Jag tror inte. Tvärtom. Kanske i nästa bok? Jag ser mycket fram emot den.

Bild - 1
Veronika Malmgren.
Mest läst