Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Sådana som likt Håkan Juholt kan säga ”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat” blir allt färre. Bild: Bild: Rickard Nilsson

Vem vill vara socialdemokrat?

Ledare Socialdemokraterna behöver korrigera sin grandiosa självbild.

Stanken av desperation sprider sig i Rosenbads korridorer. Socialdemokraternas försök att bortförklara sina dåliga opinionssiffror blir bara mer och mer långsökta. Först skyllde S på att man tvingades regera på Alliansens budget. Bara den rödgröna budgeten gick igenom, då skulle det äntligen bli ordning på torpet. Det hävdade åtminstone partisekreterare Carin Jämtin: ”Vi har ärvt en väldigt hög arbetslöshet och sjunkande resultat i skolorna och vi har så klart stora förväntningar på regeringen från väljarna. De kommer vi att leva upp till när vår budget kommer på plats efter hösten, eftersom vi just nu styr på en borgerlig budget.” (Ekot 4/5 2015).

Så blev det inte. Socialdemokraternas opinionssiffror har fortsatt att störtdyka, alldeles oavsett budget. I en Sifo-undersökning som publicerades nyligen sjönk partiet till 23,2 procent, de sämsta siffrorna sedan Sifo började mäta opinionen 1967.

Enligt statsminister Stefan Löfven (S) är det, än en gång, borgarnas fel: ”Vi hade åtta år av borgerliga underinvesteringar så det är mycket att göra men vi har haft regeringsmakten i ett år och fyra månader så vi har påbörjat den resan och ska fortsätta.” (Aftonbladet 29/1).

Varken Löfven, Jämtin eller deras partikamrater verkar förstå vad det verkliga problemet är: Partiets tid är förbi. Det är dags att säga adjöss till fornstora dagar då partiet kunde styra med egen majoritet i riksdagen och samla 40 procent av väljarkåren. Socialdemokraterna behöver lämna bortförklaringarna därhän och inse varför man dras med sjunkande opinionssiffror.

För det första har Socialdemokraterna levt på gamla meriter alltför länge. De har förlitat sig på att folk röstar på Socialdemokraterna av ren vana. Men sådana som likt Håkan Juholt, Socialdemokraternas mest kortvariga partiledare, kan säga ”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat” blir allt färre.

För det andra saknar partiet svar på samtidens mest brännande frågor. Vad vill de göra åt de sjunkande skolresultaten, den sociala oron, den bristande integrationen och den låga sysselsättningen bland utrikes födda? Det enda svaret tycks vara att man ska höja skatterna.

För det tredje har Socialdemokraterna blivit mossiga och ointressanta. Det spelar ingen roll att man har döpt sig själv till ”Framtidspartiet”. Till och med ledande vänstertyckare har tröttnat på partiet. Åsa Linderborg, chef för Aftonbladet Kultur, skrev närmast en kortare roman häromdagen om hur hon dumpade hyllmeter av böcker om Socialdemokraternas historia på soptippen (Aftonbladet 27/1).

Det kommer att bli obekvämt för Socialdemokraterna när de väl vaknar upp ur sin slummer. För att parafrasera poeten Karin Boye: Det gör ont när sossar brister.

Läs också: Alice Teodorescu: Upp till kamp, Kinberg Batra!

Mest läst