Det som pös ur EM-ballongen var efter omständigheterna sex rätt självklara namn, även om Evelina Toveks förstås överraskar, det var inget namn jag skulle ha nämnt med självklarhet för en vecka sedan.
Att hon och hästen Castello har kapacitet råder det inget tvivel om – och att hopplandslagets snittålder sjunker är bara av godo.
Att tron på Malin Baryards Cue Channa ska bli startklar till EM är förstås positivt, en vinnarskalle och lagkamrat av Malins kaliber är bra i alla lag.
OS-tvåan Peder Fredricson är förstås given, nästan oavsett vilken häst har tar med sig, liksom Henrik von Eckermann som red felfritt i nationshoppningen på Mary Lou, en häst med en otrolig kapacitet.
Ett namn gör mig extra glad: Douglas Lindelöw.
Eter en käftsmäll i form av ägartvist och diverse motgångar mitt i karriären har den ödmjuke och stenhårt jobbande killen knutit näven i fickan, bitit ihop och kämpat på. På fredagskvällen fick han belöningen i form av en plats i EM truppen. Det är han värd.
Det finns dock en ryttare jag saknar i teamet.
Nestorn Rolf-Göran Bengtsson.
Att hans enda EM-häst blir skadad inför ett EM på hemmaplan som kanske skulle vara sista stora mästerskapet i hans karriär känns något så simpelt som orättsvist.
I den bästa av världar rider han – om inte borde det kunna finnas plats för honom ändå.
Gör RGB till sidekick för EM-laget.
Den rollen har han haft förr och med sin enorma rutin och erfarenhet av såväl hästar som tuffa mästerskap skulle han sannolikt bli en tillgång för nya förbundskaptenen.
Fredagens EM–genrep på hemmaplan slutade med en femteplats – något som vid en första fundering ter sig som rätt svagt, jag menar motståndet var inte det hetaste och vi har anledning att ställa krav på våra hoppryttare, även om önskan om en guldmedalj i Falsterbo kanske inte var realistiskt i år.
Jag tycker dock inte att femteplatsen är något att hänga upp sig på eller bekymra sig över.
Hade det varit fotboll hade vi pratat om otur och stolpe ut.
Marginalerna är så pass små och bland bommarna som föll på Falsterbos gröna matta gjordes också svenska insatser som kan räcka långt på Ullevi.
Även dressyren har något på gång, ett gäng ryttare av världsklass som om bitarna faller på plats kan ta en lagmedalj i augusti.
Jag satt en stund och pratade en stund med förbundskaptenen Bo Jenå på fredagseftermiddagen och den glimt som syntes i hans ögon när vi pratade om de ryttare som kan vara aktuella, märktes att även tror på något stort.
