Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Arkivbild: Elisabeth Alvenby

Varför bygger allmännyttan så få bostäder?

Debatt Varför leder inte de kommunala bolagen byggandet av framtidens Göteborg? Man har kapitalet, erfarenheten och fördelen att agera inom den egna kommunala kretsen. Det är obegripligt, skriver arkitekten Per Bornstein.

Det är svårt att få bostad i Göteborg. 

På kommunens egen sajt för bostadssökande, Boplats Göteborg, står i dagsläget 150 000 personer registrerade, samtidigt som bostadsbyggandet går trögt. Att skaffa lägenhet har blivit en fråga om kontakter, eller en rejäl slant att lägga upp.

Att det byggs för lite är nu inget nytt. Men det är märkligt, efterfrågan är så stor, räntorna så låga och vinsterna så goda. Trots det byggs det i märkligt maklig takt, år efter år. Hur kommer det sig? 

Det är för dyrt, säger någon. Kommunens planering för långsam. För krångligt. De privata aktörerna har dock sedan länge upptäckt möjligheterna och merparten av det bostadsbyggande som nu pågår i Göteborg har privata eller kooperativa byggherrar. De vinstdrivande företagen håller dock priserna uppe och riskerna nere och vill framför allt aldrig mätta marknaden. Men även om de lever på bostadsbristen så producerar de trots allt bostäder. Av 22 nya kvarter i Kvillebäcken, på Hisingen, har alla utom två privata eller kooperativa byggherrar. 

Saknas en motpol

Det som saknas i Göteborg är en motpol till det kommersiella byggandet. I de kommunala bostadsbolagen förfogar politikerna över ett kolossalt verktyg, här kan byggas långsiktigt med kvalitet, även för mindre kapitalstarka kunder. Här kan prövas nytt, utan tanke på kvartalsrapporter och aktiekurs. I teorin, alltså. I praktiken har dessa bolag, de som en gång fick uppdraget att lösa bostadsbristen, sedan länge slutat producera bostäder i någon större skala. 

Den verkligt intressanta frågan är varför? 

Allmännyttan växte fram efter andra världskriget med stöd i statliga lånegarantier. Bara 1964, alltså redan före miljonprogrammet, producerades till exempel 90 000 lägenheter i landet som helhet. Göteborgs stad äger än i dag fem bostadsföretag ur den gamla allmännyttan, samlade i maktbolaget Framtiden, värderat till över 62 miljarder kronor. 

2011 färdigställde dessa fem bolag tillsammans 298 lägenheter. Det motsvarar ungefär tre trappuppgångar per bolag, i en stad med 150 000 bostadssökande. Det är häpnadsväckande lite. 

Man skyller på långsamma processer och dålig marktilldelning. Men dessa frågor brottas de privata aktörerna med varje dag, och löser genom långsiktig planering, strategiska köp och parallella processer. Och de två kvarter som kommunens bolag nu bygger i Kvillebäcken visar sig dessutom vara köpta från ett utvecklingsbolag, och inget man tagit fram själva.

Mjölkas på pengar

Varför leder inte de kommunala bolagen byggandet av framtidens Göteborg? Man har kapitalet, erfarenheten och fördelen att agera inom den egna kommunala kretsen. Det är obegripligt.

En förklaring kan dock sökas i det ägardirektiv som drevs igenom 1992. Nu hette det att ”Göteborgs utveckling ska stärkas” varför Förvaltnings AB Framtiden skapades, en koncern där olika bolag fördes samman, för att förbättra det man kallade ”förutsättningarna för samverkan”.  

I praktiken innebar det att de lönsamma bostadsföretagen kunde mjölkas på pengar. Pengar som flyttades till förlusttyngda verksamheter som arenabolaget Scandinavium. Enbart från Bostads AB Poseidon fördes 2009-2011 närmare 90 miljoner kronor till ägarbolaget. Det motsvarar ungefär 100 kronor i månaden per lägenhet. Eller kostnaden för att bygga ett femtiotal nya lägenheter. 

Naturligtvis är det lagligt. Precis som det är lagligt att betala ut mer än 70 miljoner kronor om året till VD, styrelser och högsta cheferna. Det blir ytterligare en hundring på hyran. Men var det detta de tänkte sig, Per-Albin, Tage och de andra, när de skapade det svenska folkhemmet? 

Framtidens årsredovisning för 2012 andas dock morgonluft. Antalet färdigställda lägenheter är upp 40 procent meddelar man stolt. En närmare genomläsning visar dock att merparten av ökningen härrör från köpta projekt som de i Kvillebäcken och att den egentliga takten är ungefär som förut, precis som ersättningarna till cheferna.

Hög tid att välja väg

Om Göteborgs stad på allvar avser driva en bostadspolitik i framtiden är det nu hög tid att välja väg. Det är inte hyresgästerna i Kortedala och Biskopsgården som ska hålla indianernas hockeylada under armarna. Man kan inte äga fastigheter för 60 miljarder utan att aktivt återinvestera i nya projekt. Man kan inte placera hela stadens bostadsbestånd i ett förvaltningsbolag och tro att framtiden ska lösa sig själv. 

Det som återstår nu är att kasta in handduken, sälja ut bostadsbolagen och förlita sig till att privata aktörer bygger framtidens Göteborg. 

Eller, så ger man de kommunala bostadsbolagen det uppdrag de borde haft hela tiden, nämligen att aktivt bygga bra och prisvärda bostäder åt invånarna i Göteborg. Bara på det viset kan Göteborgs Stad åter ta kommandot över bostadsbyggandet och säkerställa en god tillgång på bostäder i framtiden. 

Per Bornstein

arkitekt, bosatt i Göteborg

Bild - 2
Mest läst