Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Var är civilkuraget?

Ledare Hur är det möjligt att vuxna som arbetar med barn och ungdomar inte känner till vad som händer på nätet? Och varför är de så rädda för att ta ställning?

Det är så vidrigt att en vuxen människa skulle vilja rulla ihop sig till en liten boll och försvinna. Hur en ung flicka, ett barn, som dessutom varit utsatt för våldtäkt, orkar överleva mitt i den hagelstorm av kränkningar och hot som flickan ”Linnea”, fått utstå är en gåta.

SVT:s Uppdrag granskning berättade i onsdags om 14 år gamla Linnea i ett litet samhälle utanför Örnsköldsvik. För ett år sedan våldtogs hon av en ett år äldre skolkamrat. I reportaget kallas pojken för ”Oskar”. Oskar våldtog även en annan flicka, ”Jennifer”, några månader senare.

Till skillnad från många and- ra unga tjejer som utsätts för våldtäkt så vågade ”Linnea” och ”Jennifer” anmäla. Med följden att de blev utfrusna och hånade.

Oskar däremot hyllas som en hjälte. Trots att han på starka bevis är dömd i både tings- och hovrätt (HD har nekat att ta upp fallet) har hetsjakten och utpekandet av flickorna som lösaktiga lögnerskor som bara är ute efter pengar, fortsatt. Detta har skett i skolan och i samhället. Värst har dock kränkningarna varit på internet.

På de sajter där ungdomar tillbringar sin fritid har pojkens familj drivit kampanjer för att visa att han är oskyldig. Bland annat genom en Facebookgrupp och en blogg. På dessa sidor öser såväl barn som vuxna ur sig sitt hat mot de våldtagna flickorna.

Så vad gör civilsamhället? Vad säger skolan? Hur agerar områdets fritidsledare? Hur ser samhällets präst på vad som skett?

Uppdrag gransknings reportage lyfter fram flera skrämmande faktum. För det första har man från skolans sida (samma grundskola som enligt lag är skyldig att arbeta mot mobbning och trakasserier), inte en aning om vad som pågår bara ett tangentbordstryck bort. Rektorn sitter med tom blick och bekräftar att hon och hennes medarbetare inte har den minsta inblick i den verklighet ungdomarna lever i på nätet. Hur är det möjligt?

För det andra påpekar såväl skolan som fritidsledare och präst att de inte kan ”ta ställning” till det som hänt. De tycker att det är viktigt att ”hålla sig neutrala”. Därför tilläts Oskar närvara vid skolavslutningen i kyrkan, trots att han var avstängd.

En skolavslutning där han fick stående ovationer och blev omkramad av lärare och kamrater.

Återigen, hur är det möjligt? Hur kan representanter för vuxenvärlden så kapitalt ha missuppfattat sina skyldigheter? Vadan denna totala brist på civilkurage?

Självklart bör det för lärare och fritidsledare inte vara ett dugg svårt att ta ställning mot en dömd våldtäktsman.

Till skolans (och i princip alla andra vuxnas) uppdrag hör att vara goda förebilder och markera gränsen mellan rätt och fel för våra unga. Om man inte klarar av det har man inget i ungdomars närvaro att göra.

Kanske är skolpersonalen, fritidsledarna, prästen och alla de andra i det lilla samhället utanför Örnsköldsvik ett undantag. Mer än vanligt okunniga och ryggradslösa. Men det är nog för mycket att hoppas på. Säkerligen finns såna som dem även på andra håll.

SVT:s granskning blir förhoppningsvis en väckarklocka. Inget våldtäktsoffer skall behöva råka ut för sådana vidrigheter och total ignorans från det omgivande samhället som de gjorde.

26/3 -10

Mest läst