Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
sxa9e946 (kopia)

En svensk livsmedelsstrategi måste rikta sig till alla medborgare och den måste formas tillsammans med utbildningsdepartementet. Frågan om livsmedelsproduktionens villkor är viktig och central för medborgarnas och djurens hälsa och välbefinnande, skriver debattörerna. Bild: Hasse Holmberg, TT

Vad vi äter är i högsta grad en fråga för politikerna

Debatt Vår ökande köttkonsumtion utgör ett hot mot både folkhälsa och miljö, och med en ny svensk livsmedelsstrategi på gång är det viktigt att politikerna tar sitt ansvar. För konsumenternas och klimatets skull måste strategin omfatta både primärproduktionen, utbildning och hur vi konkurrerar på en global marknad, skriver Bo Algers och Per Jensen.

Regeringen lägger nu sista handen vid en ny svensk livsmedelsstrategi, ett arbete som har pågått sedan 2015. Men med uttalanden nyligen från ansvarig politiker, landsbygdsminister Sv en-Erik Bucht (S), undrar vi vad för slags strategi som är på väg. Bucht säger att han inte tänker lägga sig i vad vi medborgare har på tallriken och det gör han med samma självklarhet som han förmodligen tycker att politiker ska lägga sig i vad vi häller i glaset.

Att det vi äter och dricker i högsta grad har med folkhälsa att göra är en självklarhet. Politiker har i decennier ansett det angeläget att påverka vad vi dricker genom införande av Systembolaget, begränsningar i alkoholreklam och regler för utskänkning av alkohol. Det är hög tid att politiken intresserar sig för vad vi lägger på tallriken om man anser att det är politik att arbeta med folkhälsa, miljöpåverkan och klimat. Den höga och ökande köttkonsumtionen utgör ett hot mot såväl folkhälsa som miljö och klimat.

Visserligen måste en livsmedelsstrategi hantera frågor om primärproduktionen. I dag arbetar cirka 55 000 svenskar inom livsmedelsindustrin. För att utveckla och bibehålla arbetstillfällen längs hela livsmedelskedjan krävs en väl fungerande, lönsam primärproduktion. Man överväger regelförenklingar och funderar över hur myndigheterna kan underlätta för livsmedelssektorn. En del av den diskussionen har handlat om förslag att försämra djurskyddet, till exempel genom att tillåta att sätta suggor i bur och ta bort beteskravet för kor, båda nyckelfrågor för starka mervärden i svensk animalieproduktion. Vi förstår inte hur någon kan tro att svensk djuruppfödning skulle kunna främjas av att vi ger upp de viktigaste mervärdena och de få konkurrensfördelar vi har – friska, välmående djur med minimal antibiotikakonsumtion.

Kunskap behövs för kloka val

Det är inte lätt att som konsument förhålla sig till frågan om livsmedelsproduktionens villkor. Jordbruks- och landsbygdsministrarna har ofta pekat ut konsumenternas eget ansvar för att rädda den svenska modellen i djuruppfödningen. Men i Sverige förlitar sig de flesta konsumenter på att den svenska politiken skapar justa regelverk och att myndigheterna ser till att de upprätthålls. Konsumenterna vill ha livsmedel som är giftfria, producerade med ett minimum av miljöpåverkan, med ett gott djurskydd och en god djurhälsa.

För att kunna göra kloka val, inte bara i butiken utan också på restaurang, behöver människor kunskap. Därför måste en ny livsmedelsstrategi också omfatta utbildningen av medborgarna.

Uttalad ambition i läroplanerna

Det borde införas en röd tråd i läroplanerna så att man från första klass till gymnasiet får lära sig hur livsmedelsproduktionen går till. Allt ifrån att förstaklassarna får lära känna djurens beteende och behov till att eleverna i gymnasiet får klart för sig hur djur slaktas på ett slakteri. Varje dag under alla skolår serveras skolluncher – ett utomordentligt viktigt inlärningstillfälle om livsmedelsproduktionens villkor som kan utnyttjas bättre till att öka elevernas kunskaper om de villkor som maten produceras under.

En svensk livsmedelsstrategi måste rikta sig till alla medborgare och den måste formas tillsammans med utbildningsdepartementet. Frågan om livsmedelsproduktionens villkor är viktig och central för medborgarnas och djurens hälsa och välbefinnande. Det måste synliggöras genom en uttalad ambition i läroplanerna.

En livsmedelsstrategi kan inte bara gälla hur vi producerar i Sverige. Den måste givetvis också handla om hur vi konkurrerar på en internationell och global marknad. Därför måste vi fråga oss vilken roll vi kan spela på denna scen. När Chipotle, en kedja med 1 700 restauranger i Europa och Nordamerika, i våras var intresserad av att köpa svensk gris fanns det ingen som kunde leverera. Nu är det progressiva lantbrukare i England som gör det i stället. En svensk livsmedelsstrategi, om den ska inrymma primärproducenternas välbefinnande, borde väl underlätta för svenska producenter att bli leverantörer till en sådan uppköpare?

Synliggör de svenska mervärdena

Stöd måste lämnas till innovation och utveckling av nya tekniker som till exempel spårbarhet och mobil slakt. Effektivisering av djurtransporter är ett annat exempel som väntar på sin födsel i Sverige. Forskningen har visat att minskade transportvägar är fullt möjliga att åstadkomma, med lägre emissioner och bättre djurvälfärd som följd.

En svensk livsmedelsstrategi måste verka för att synliggöra de svenska mervärdena, för att medborgare och företag informeras om vad dessa mervärden innebär och deras betydelse för ett hållbart samhälle. Den måste underlätta för innovation inom livsmedelssektorn och för företagare i Sverige att komma ut på den internationella marknaden med de svenska mervärdena. Tänk om Ikea sålde riktigt svenska köttbullar världen över och inte, som i dag, gjorda på färs från exempelvis danska grisar som fötts upp i så dåliga miljöer att deras svansar måste klippas av. Tänk om Ikea berättade för sina restauranggäster vilka mervärden som finns i deras svenska köttbullar!

Sätt knorr på den svenska livsmedelsstrategin!

Bo Algers

professor emeritus, SLU

Per Jensen

professor i etologi, Linköpings universitet

Båda författarna har under mer än tio år verkat inom EU-kommissionens och EFSA:s vetenskapliga djurskyddsråd.

Mest läst