Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Vi är många som tror på att skilja på lokala och globala marknader genom att införa olika sorters pengar för lokala livsnödvändigheter (till exempel mat, byggnadsmaterial, bränsle, enklare omsorg) och global teknik (till exempel IT och avancerad medicin). Det skulle gynna miljön och radikalt minska kostnaderna för vårt nuvarande sätt att organisera samhället, skriver Alf Hornborg.

Vårt prylraseri är en ohållbar illusion

Den så kallade teknikutvecklingen drivs inte i första hand av ingenjörernas välvilja utan mer av att investeringarna ska förränta sig. Ny teknik har därför sina vinnare och förlorare. Utmaningen blir därför att ändra på pengarnas, tillväxtens och teknikutvecklingens logik, skriver Alf Hornborg, professor i humanekologi.

Vi som lever mitt i det moderna samhället har – på gott och ont – vant oss vid att ständigt möta nya tekniska system. Ofta undrar vi om de nya systemen verkligen är bättre än de gamla. Sparar de verkligen vår tid, om vi räknar med allt grubblande över komplicerade instruktionsböcker och alla misslyckade igångkörningsförsök?

Några av oss vänder rentav ryggen åt de nya prylarna och bestämmer oss för att så långt det är möjligt behålla dem vi vant oss vid. Men ofta är det inte möjligt att välja den vägen. Nyligen skulle alla Sveriges TV-apparater förses med digitalboxar. Att vägra ställa upp på den förändringen var liktydigt med att sluta titta på TV. På våra arbetsplatser är det oftast lika lönlöst att opponera sig mot nya datorer, skrivare, epostsystem eller vad det nu är som skall underlätta vår tillvaro.

Om nu tekniken skall lösa alla våra problem, varför blir det ständigt svårare att leva i det moderna samhället? Vem kan längre förstå sina elräkningar? Varför går aldrig tågen som planerat? Varför blir det allt svårare (och dyrare) att uträtta bankärenden? Varför är det bara maskiner man får tala med per telefon?

Nåja, kanske är det bara jag som suckar över teknikens makt över människors liv? Visst blir vi beroende av den tekniska expertisen, och känner oss allt mer otillräckliga i oss själva, men nog är väl teknikens frukter ändå värda alla våra frustrationer? Tänk så mycket fattigare livet vore utan alla dessa mobiltelefoner och MP3-spelare! OK, låt oss säga att teknikens välsignelser väger tyngre, för oss som har tillgång till den, än vår tilltagande maktlöshet varje gång vi får strömavbrott eller någon pryl slutar fungera. Kan man ändå vara kritisk till vår teknikdyrkan?

Drivs inte av välvilja

Först och främst borde vi nog slå fast att den så kallade teknikutvecklingen inte i första hand drivs av ingenjörernas välvilja. Den snabba takt med vilken olika musikavlyssningssystem har avlöst varandra – från vinylplatta via kassettband till CD och MP3 – handlar mindre om att våra musikupplevelser ska intensifieras än om att investeringar ska förränta sig.

För att blixtbelysa våra villkor: är det någon som på fullt allvar tror att de cirka 17 miljarder kronor som ska investeras i ESS och MAX IV vid Lunds universitet satsas av ren välvilja (gentemot en till stor del utarmad och undernärd mänsklighet)? Nyligen kunde man i en lokal tidning läsa att forskningen vid dessa anläggningar kommer att lösa alla världens problem. Tro det. Ett universitet består uppenbarligen av helt motstridiga intressen. För dess ledning och kanske rentav dess forskarmajoritet är högsta prioriteringen att öka mängden nyttiga (läs: lönsamma) innovationer och patent i Sverige eller Europa. För andra har en livslång forskargärning tvärtom handlat om att förstå varför de lönsamma patenten är så oerhört ojämnt fördelade över jordklotet.

Är Europas största utmaning verkligen att öka sin ekonomiska tillväxt? Vilket är det största problemet: att det finns för lite pengar i Europa, eller att det finns för lite i Sydamerika och Afrika? Är det någon som inbillar sig att de skattesubventionerade, etanoldrivna miljöbilarna tillverkades för miljöns skull?

Vi låter oss duperas av tekniken. Men låt oss för ett ögonblick betrakta allt detta resursslukande prylraseri utifrån, som en kulturell illusion lika vilseledande som mayafolkets tempelpyramider. Liksom pyramiderna har maskinerna sina vinnare och förlorare. Den enes slit är den andres makt. Lika otänkbart som att alla får sin egen pyramid är det att vår moderna teknik blir tillgänglig för alla världens invånare.

Jag förnekar inte att vi som har köpkraft nog att hålla oss med modern teknik trots allt upplever den som en välsignelse, ja till och med som oumbärlig. Men när det nu börjar stå klart för oss att fossilbränsleåldern går mot sitt slut och att hela biosfären hotas av vår konsumtionstakt (för att inte tala om vad det skulle innebära om alla jordens invånare skulle konsumera lika mycket): hur ska vi i tid lyckas omvärdera tekniken?

Om modern teknik nu i stor utsträckning visar sig vara ett sätt att vinna tid på bekostnad av andra människors tid – och avlasta våra landskap på bekostnad av andra människors landskap – hur ska vi kunna avvänja oss från våra privilegier? Hur kan vi förbereda oss för en mindre resurskrävande livsstil innan tidens gång plötsligt tvingar oss till det?

Som många av oss länge anat är det pengarna som är nyckeln. Som fisken i vattnet har vi vant oss vid tanken att allting går att byta mot allting annat, med pengarnas hjälp. Men att kunna göra det följer inte någon naturlag, utan är en idé som har odlats som en del av vår moderna kultur. Den idén medför att vi belönas med mer färska naturresurser ju mer resurser vi hunnit förbruka. Den gör att mer och mer teknik anhopas i vissa delar av världen. Det kallas ekonomisk tillväxt. För de ekonomer som aldrig bekymrat sig om sinande resurser eller globala klyftor är tillväxt enbart av godo. Men just dessa ekonomer var också de som blev mest överraskade av de senaste två årens finanskriser i USA, Island, Irland, Grekland… När kriserna väl har förvärrats, lite längre fram, kanske det plötsligt blir rumsrent att ägna riksdagsdebatter åt hur vi skulle kunna ändra på pengarnas, tillväxtens och teknikutvecklingens logik.

Goda idéer väntar

Som tur är finns det goda idéer som väntar på det ögonblicket. Många är vi som tror på att skilja på lokala och globala marknader genom att införa olika sorters pengar för lokala livsnödvändigheter (till exempel mat, byggnadsmaterial, bränsle, enklare omsorg) och global teknik (till exempel IT och avancerad medicin). Genom att uppmuntra framväxten av ett lokalt utbyte av varor och tjänster skulle en nationalstat som Sverige inte bara radikalt minska långväga transporter, med all den resursförbrukning och miljöbelastning som de för med sig, utan också radikalt minska sina kostnader för infrastrukturen för dessa transporter, och för de sociala, medicinska och ekologiska problem som alstras av vårt nuvarande sätt att organisera samhället.

Alf Hornborg

professor i humanekologi vid Lunds universitet

författare till boken Myten om maskinen (Daidalos)

Bild - 2
Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, författare till boken Myten om maskinen (Daidalos).
Mest läst