Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vår kropp är vårt land

    TEATER: Upp till kamp mot kroppsfixeringen, manar Riksteatern med ny pjäs inifrån provrummet.
    Vilken bra kropp jag har!, skriver Lottie Törnros på sin turnéblogg. Hon reser fortfarande runt i landet med sin utlämnande föreställning Mitt liv som tjock (rec i GP 10/3 2005). Där berättar hon öppet om och gestaltar konstnärligt en kropp som översvämmar normen, men har mage att vägra banta. Törnros skapar korsdrag i fetmadebatten.

    Nu gör Riksteatern ytterligare ett inlägg: The good body, med Sverigepremiären förlagd till Pustervik. Den amerikanska feministen, författaren och skådespelaren Eve Ensler fick en dag nog av sig själv, eller snarare av sin egen fåfänga kamp med magen. Den kvinnliga kroppen är ett slagfält som binder kvinnornas energi och avleder dem från aktivt deltagande i stora politiska frågor, hävdar hon. Resultatet blev pjäsen som går i närkamp med plastikkirurgi, föryngringskurer och träningshysteri.
    Huvudpersonen Eve är en produkt av 1950-talets duktighetspedagogik. Nu tampas hon duktigt med sitt uppror. I rollen söker - och får - Anki Larsson aktivt stöd hos publiken. Hon är föredragande på fiktiv turné. Regissören Rebecca Forsberg begränsar nämligen fiffigt pjäsens undersökande resa till provrummet. Ingenstans är kroppen så utsatt för självkritisk granskning som där.

    Ur scenografins provhytter stiger kvinnor från olika delar av världen fram och vittnar om hur de fostrats in i sitt förhållande till den egna kroppen. De beskriver vilka ingrepp de gjort, vad de försakat och lidit sig igenom. Timmarna på löpbandet, lyftningarna tills ingen hud fanns kvar att ta, piercningen av brösten, lasersnörningen av slidan, dieten på svältgränsen och knepen i sängen, förstås. Ensler har redan tidigare gjort succé med vaginalhumor i monologform, Viva vagina på svenska.
    The good body ger drastiska, utfläkta exempel, hämtade från amerikansk miljö, men i de här frågorna verkar hela västvärlden vara lika hysterisk. Ensemblen serverar bitande underhållning. Anki Larsson med sin malande Eve som av ren utmattning slutligen kommer till ro. Och Kajsa Ernst och Nisti Stêrk som med snabba drag skickligt skissar raden av kvinnoöden. Den kvinnliga självironin går på högvarv.
    Lite för lång är föreställningen för den upprepande formen. Scenerna blir förutsägbara. Men Eve Enslers fältrop klingar klart: Vår kropp är vårt land, kvinnor, det är dags att stå upp till försvar.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.