Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Västanå teater i Berättar­ladan, Sunne | Lomjansguten

Västanå teater | Lomjansguten

Med Lomjansguten ger Västanå teater sin traditionella berättarstil en mer poetisk ton. Lis Hellström Sveningson njuter av magi och sinnligt virvlande i Berättarladan i Sunne.

Teater

Teater

Västanå teater i Berättarladan, Sunne

Lomjansguten av Leif Stinnerbom och Susanne Marko efter Lars Anderssons roman

Regi: Leif Stinnerbom

Kompositör: Magnus Stinnerbom

Koreografi: Jimmy Meurling

Scenografi: Bo Jonzon

Kostym: Inger Hallström Stinnerbom

Masker: Torbjörn Alström

I rollerna: Björn Söderbäck, Jakob Hultcrantz, Peter Eriksson, Adriana Savin, Margit Myhr, Anders Sanzén, Peter Åström m fl

Musiker: Sophia Stinnerbom, Jonas Brandin, Klas-Anders Haglund, Magnus Stinnerbom, Jonathan Larsson

Spelas t o m 29 augusti

Det är sig både likt och olikt i Berättarladan utanför Sunne i sommar. Här har Västanå teater under drygt 15 år fördjupat sin egenart och särpräglade form. Längre än så har Selma Lagerlöf varit huvudleverantör av stoffet till teaterns uppsättningar och förankrat dem i den värmländska myllan – med lite insådd från Strindberg, Ibsen, Shakespeare och finska Kalevala, mellan varven.

Årets berättelse står också stadigt i Värmland, men författaren, Lars Andersson, är hämtad ur nutidens berättargeneration. Hans roman Lomjansguten, från 2014, har gett både namn och material till årets sommarteater. En samtidsförfattare hör till det olika, men hans historia har likheter med Västanås tradition.

I många tidigare romaner har Andersson skildrat Värmland och hur hela släkten ur bondelivets enkla djup förvandlats med tidens och samhällets utveckling. Lomjansguten utgår från en verklig person, spelmannen Per Jönsson Lumiainen, som kom från Gräsmarks finnskog, nästgårds Sunne. Han levde 1816–1875 och hade under namnet Lomjansguten en mytomspunnen karriär.

Det låter nästan som om romanen vore skriven för en fortsättning i Berättarladan. Var kunde en värmländsk spelmanstradition bättre föras vidare än hos Västanås musiker under ledning av Magnus Stinnerbom? Hans kompositioner hör till det som skapar Västanås särdrag och musiken har en utvidgad roll i Lomjansguten.

Musikerna – och skådespelarna – skapar en hel ljudrymd, en atmosfär där natur och människa ingår en förening som förtätas i Lomjansgutens gestalt.

Precis som Lars Anderssons roman lyfter nämligen Leif Stinnerboms och Susanne Markos scenversion den traditionella berättarteatern mot en mer upplöst, poetisk ton.

Första aktenär ett sinnligt virvlande. En existens söker fäste bland träden när den åldrande Lomjansguten återvänder till sitt ursprung och sin skog. Här kvider köyri, de för tidigt döda som hamnat i skruvstäd mellan stammar och nu kräver återvändaren på besked. Bo Jonzons scenografi bygger på stiliserade träd, både vackra och funktionella. Med Daniel Kullmans magiska ljusdesign blir det en värld där krafter från olika dimensioner ger sig tillkänna och tar plats. Att tro på trolldom förfaller rimligt.

Här svingas yxor med avancerad kraft i Jimmy Meurlings koreografi, som genomgående expanderar föreställningens poesi ut över scenen, långt ut i ladan. Sällan har månen vandrat så suggestivt.

Stinnerboms och Markos text lyfter fram spelbara fragment ur Lomjansgutens historia och gör korta scener av dem. Titelrollen bärs av fem personer. Två barn och en yngling för de tidiga åren.

Jakob Hultcrantz gör den vuxne spelmannen ute i världen, Björn Söderbäck den åldrande, hela tiden närvarande. Genom honom filtreras spelmanslivet.

Även yxan får en magisk kraft i Per Jönssons hand. Han kunde ha blivit en rejäl skogshuggare och torpare, om det inte hade varit för musiken. Dess makt är starkare än allt.

Det enkla folket i finnskogarna inser att unge Per kan spela på ett märkvärdigt sätt. Men hur ska han hitta ut ur skogen och in i musiken?

”Kanske är det skogen som är huvudperson i vår berättelse” skriver Leif Stinnerbom i programbladet. Ja, visst är skogen ständigt närvarande i rollen som ursprungsmiljö, den sätter ramarna för Lomjansgutens språng ut i livet. Men det intressanta är hur människan förhåller sig till detta. Hur han både lockas och slits, åt båda håll. Lomjansguten är framför allt en historia om att försöka hitta sig själv.

Därför tycker jag om det förvirrande gungfly jag som åskådare utsätts för i början. Där är det svårt att följa tråden.

Efter paus blir berättarstilen mer traditionell, Västanå teater är sig mera lik. Rollfigurerna framträder tydligare, liksom konflikterna. Margit Myhr har en innerlig lyster som Lomjansgutens älskade syster, i fantastiska piruetter gestaltar hon själva livsglädjen. Per Eriksson gör flera fina roller, bland annat Sundström som visar vägen ut ur finnskogen. Anders Sanzén är förtjusande självupptagen som Ole Bull, den norske kändiskompositören som tar sig an Lomjansguten, och Adriana Savin har ett helt galleri av kvinnor på sin lott. Som luttrade hustrun väcker hon särskilt sympati. Kollektivet är den samlade lyskraften, ibland får talkörer föra handlingen framåt.

Som vanligt är Stinnerboms regi fylld av läckra lösningar, han skapar hela bildspel i ladan. Kvarnen med vatten av siden bli r mer än en effekt.

Springande entréer och sortier håller tempot uppe.

Och musiken, sällan har väl playback med luftfiol gjorts med sådan övertygande kraft som när Jacob Hultcrantz och Peter Eriksson spelar loss på det norska bröllopet. Så förvaltas en virtuos tradition.

  

Ämnet
Under drygt femton år har Västanå teater fördjupat sin egenart och särpräglade form i Berättarladan utanför Sunne. Liksom tidigare står man stadigt i Värmland men denna gång hämtas författaren, Lars Andersson, ur nutidens berättargeneration. Hans roman Lomjansguten har gett både namn och material till årets sommarteater.

Skribenten
Lis Hellström Sveningson är mångårig kulturskribent och kritiker på GP Kultur. Skrev senast om Magnus Härenstam i samband med hans bortgång.

Mest läst