Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Utomjordiska repeterar. Andreas Edlund, Amanda Flodin, Elisabeth Holmertz, Per Buhre, Harald Nilsson och Tore Norrby medverkar i Armida.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Utomjordiska <br>följer infall

    Utomjordiska siktar in sig på unga med en barockopera om en häxa i kärlekskval. Lekfullhet och bejakande av impulser är ledord för musikteatergruppen som tar till både styltor och fnittrig improvisation.
    - Det har varit väldigt mycket "ja!", utbrister Elisabeth Holmertz.
    Hon gör titelfiguren i Armida = grymt snygg, som föreställningen heter. Med en röd och näbbig mask i näven pausar hon på en bänk i replokalen för att tillsammans med resten av Utomjordiskas medlemmar förklara hur arbetet med operan gått till.
    Musikaliske ledaren Andreas Edlund säger att de inte nobbar några infall utan följer med dem för att se var de hamnar. Var det blir vet de ännu inte.
    Han är veteranen i gruppen, har varit med sedan början av 90-talet och säger att det är viktigt att förvalta Utomjordiskas rykte. Publiken ska räkna med knäppa grejer.
    - Det lekfulla tilltalet har vi haft även tidigare, här försöker vi dra det ett steg till, säger han.
    Han beskriver dem som vildsvin i den musikdramatiska grytan; ambitionen är att böka omkring i operans traditionstyngda marker, hitta nya stigar, utforska impulser och inte dra sig för att lägga till eller dra ifrån.
    - Gruppen är på alla sätt fri, säger Elisabeth Holmertz.
    Utomjordiska startade för 22 år sedan med tillägget teatern. Sedan dess har den löst sammansatta gruppen bytt namn ett par gånger men fortsatt att med ojämna mellanrum leverera experimentella uppsättningar av oftast franska barockoperor. Förra året spelades Jakt på Röda sten, en fusion av två 1600-talsoperor som gruppen också gästat Ystad med under sommaren.
    Armida = grymt snygg baseras på fransmannen Jean-Baptiste Lullys sista opera Armide från 1686. I Utomjordiskas tappning är den anpassad för en i första hand ung publik och förhoppningen är att den ska ut på turné efter de tre speldagarna på Pustervik. Därför är scenografin avskalad och ensemblen liten; alla utom Elisabeth Holmertz gör flera roller.
    Planen är att fånga ungdomarna genom att spetsa till och renodla. Originalets nära tre timmar har skalats ned till en föreställning på omkring en timme. Arbetet med att kondensera materialet har gjorts av regissören, musikern och sångaren Per Buhre som också översatt librettot till svenska.
    - Jag är förvånad över att jag inte har behövt klippa så mycket text. Men i opera går väldigt mycket åt till att säga saker en gång till, säger han och menar att alla väsentligheter är med.
    Rekvisitan har just anlänt, vilket får aktörer att kvittra glatt om att det ger ytterligare en dimension i sökandet efter den rätta känslan. Lutade mot väggen i replokalen vilar två par metallstyltor som för tankarna till rehabproteser, men det kvittar för de kommer att döljas under aktörernas kläder. Spridda på golvet och i ett par pappkassar på golvet står ytterligare några attiraljer som ska ingå i föreställningen.
    I hopp om att snabbt bryta ned muren mellan aktörer och publik tänker ensemblen inleda med att hälsa välkomna med en improviserad introduktion. Nu gör de sig redo för att testa greppet.
    Andreas Edlund bänkar sig vid klaviaturen och lägger en klassisk ackordföljd på elpianot, fast det ska egentligen vara en cembalo. Medan slingan upprepas bygger sångarna melodier och faller in i korta solopiruetter, förenas ibland i stämmor. De finner orden i stunden, känner sig inledningsvis en smula obekväma men blir allt yvigare och viker sig dubbla av skratt när det blir utflippat.
    Uppsluppet målar de upp handlingen, sjunger om den vackra trollkvinnan som avverkar korsriddare på löpande band och ska döda Renaud men förälskar sig och hamnar i en inre brottningsmatch mellan kärlek och hat.
    Figurerna återfinns i andra verk men då berättas historien med ett manligt perspektiv, förklarar Andreas Edlund och nämner Händels opera Rinaldo. I Lullys version är älskaren Renaud den minsta rollen. I stället står kvinnan i centrum.
    - Hon är snyggast av alla, väldigt stark och besegrar allt. Hon bestämmer själv och är en tuff men ganska kall tjej, beskriver Elisabeth Holmertz sin rollfigur.
    Hon tillägger att den erbjuder mycket nöje för en sångerska.
    - Det är mycket aggressioner. Härligt!

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.