Just nu sker någonting som jag tror att de flesta inte tror händer i Sverige, inte 2013.
Runt om i landet försöker politiskt aktiva personer tillsammans med sina familjer komma på hur man ska lösa livets praktikaliteter om det visar sig att det politiska engagemanget kan komma att kosta dem fängelse och ekonomisk ruin för all överskådlig framtid.
De här personerna har inte gjort något fel. De har inte gjort något olagligt. Deras politiska engagemang involverar inte hatattacker, hot eller stenkastning. Deras politiska engagemang är av ett helt annat slag. De står på barrikaderna med en paroll som är som hämtad ur en Bamse-tidning: ”Sharing is Caring!”
Rättighetsalliansen (nyspråk för Antipiratbyrån) har i ett brev meddelat Piratpartiet att man ämnar dra partiet och ”styrelseledamöter och andra ställföreträdare” inför rätta om partiet inte slutar ge Pirate Bay internetaccess senast de 26 februari. Det är ord och inga visor. Det finns ingen anledning att inte tro att de menar allvar med sitt hot. Upphovsrättsindustrins track record är väl känt. De slår hårt och under bältet.
Välformulerade hot
Det faktum att det inte är olagligt att ge Pirate Bay eller någon annan sajt internetuppkoppling bekymrar inte upphovsrättsextremisterna och deras hantlangare. De gör som de alltid gör. De levererar välformulerade hot i syfte att skrämma motparten till lydnad och tystnad. Det är en taktik som fungerar bra för dem. Det är inte så konstigt. Regeringen och riksdagen har givit dem frikort att bete sig precis som de vill.
Fredrik Reinfeldt lovade visserligen en gång att man inte skulle jaga en hel ungdomsgeneration, men sedan dess har han och hans regering glatt hejat på upphovsrättsindustrins framfart. Kulturministern har skålat för Pirate Bays fall på finbjudning arrangerad av upphovsrättsindustrin. Justitieministern har hyllat att den privata sektorn är intresserad av våra svenska poliser när Warner Brothers betalade en av utredarna i Pirate Bay-fallet med ett jobb. Exemplen är många.
V och MP vänder bort blicken
Det är kanske mer förvånande att Miljöpartiet och Vänsterpartiet väljer att vända bort blicken. Båda partierna hävdar att de är för fri fildelning för personligt och ickekommersiellt bruk. Ändå lyser de konsekvent med sin frånvaro i den här debatten. Möjligen med undantag av EU-parlamentariker Isabella Lövin (MP), som tar varje tillfälle i akt att gå emot partiets officiella flufflinje och glatt förespråka fri jakt på pirater.
Anledningen till ointresset från politiskt håll är uppenbart. Riksdagspartierna tror att detta ”bara” handlar om fildelning. En del av dem försöker vinna poäng bland de äldre genom att ha en hård linje mot de där osnutna ungdomarna som fildelar. Andra försöker vinna poäng hos de yngre med lite tomma ord om att man tycker att fildelning är bra. Tyvärr har de alla helt missat poängen.
Handlar inte om fildelning
Detta handlar inte om fildelning. Det handlar om att upphovsrättsextremisterna vill ha monopol på att styra vilken information vi har tillgång till och hur vi väljer att kommunicera den mellan oss. Detta handlar om ett organiserat angrepp på det fria samhället sprunget ur ren och skär girighet. Jakten på fildelare är symptomatisk, men inte unik.
I detta nu arbetar upphovsrättsindustrin också aktivt och globalt för att begränsa bibliotekens möjlighet att låna ut böcker till människor. Bibliotek främjar nämligen ”gratisläsning” och så kan vi ju inte ha det. Eller? Man drar sig inte heller för att sarga våra band till historien genom att konsekvent sätta käppar i hjulet för bibliotek, museum, arkiv och andra som vill digitalisera och göra sin arkivinformation tillgänglig för allmänheten. Principen är den samma. Man vill styra vilken information människor får och hur man kommunicerar den med varandra.
Dags att sluta curla
Allt detta borde i sig vara anledning nog för våra politiska makthavare att omedelbart sluta curla upphovsrättsextremisterna. Men, man tiger still och vänder bort blicken när det fria samhället attackeras och dess försvarare, politiska aktivister som tar den kamp som man själv lämnat walkover på, systematiskt hotas och utpressas av en mångmiljardindustri med gudskomplex.
Piratpartiet kommer att svara Rättighetsalliansen den 26 februari. Oavsett om vi då beslutat oss för att ta fighten i rätten eller att ta den utanför rätten, så kommer vårt besked till Rättighetsalliansen att vara tydligt på en punkt:
Upphovsrättsextremisternas skräckvälde måste få ett slut. Tillgång till information och rätten att kommunicera den mellan varandra är en absolut förutsättning för att vi ska kunna bevara ett demokratiskt samhälle.
Anna Troberg (PP)
partiledare Piratpartiet
