Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Universitetskrav: Dags att lära lärare matematik

Ett stort antal lärare undervisar i matematik trots bristfällig utbildning. På samma sätt som staten tvingade kommunerna att inrätta daghem åt alla, borde man kräva kunniga lärare, skriver företrädare för högre matematikutbildning i Göteborg och Stockholm.
Larmrapporterna om matematiken i den svenska skolan har på senare tid avlöst varandra. Det är väl omvittnat att kunskapsnivån i matematik hos Sveriges elever har sjunkit under det senaste decenniet. Ett bevis på att även regeringen insett situationens allvar är att man för två år sedan tillsatte en omfattande utredning, den så kallade Matematikdelegationen (MD). Remisstiden för MD:s betänkande går nu snart ut, och det är alltså dags att tänka på konkreta åtgärder. MD beskriver en mycket stark koppling mellan undervisningsresultatet och lärarnas ämneskunskaper, och man noterar att dessa har minskat markant inom lärarkåren. Bland de många åtgärdsförslag MD ger missar man dock de mest uppenbara. Vi menar att man bör kräva ämneskompetenta lärare i matematik till alla elever, samt ökade ämneskunskaper hos blivande lärare.
Obefintlig utbildning
I skolan finns i dag ett stort antal lärare som tillåts undervisa i matematik trots bristfällig eller i många fall (20 procent av gymnasielärarna!) obefintlig utbildning i ämnet. Man kunde tro att dessa missförhållanden skulle ha motiverat statsmakterna till insatser för att stärka lärarnas ämneskompetens men man har faktiskt gått i motsatt riktning i och med propositionen från år 2000, som lägger fast den nuvarande lärarutbildningen. I denna har själva ämneskunskapernas betydelse (och faktiska studieutrymme) kraftigt tonats ned till förmån för inslag som exempelvis verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Signalerna till kommuner och rektorer är tydlig: själva ämneskunskaperna hos lärarna har underordnad roll. Inom den nya lärarutbildningen har studenterna dessutom en nästan total frihet att välja inriktningar, vilket lett till att man gärna undviker mer studiekrävande val som matematik.
Det kan nämnas att Matematikdelegationen i sin handlingsplan föreslår att det ska framgå klart av examensbeviset vilka ämnen läraren är kompetent att undervisa i. Jämte detta modesta önskemål har MD samlat ett stort antal olika förslag som ska realiseras genom en statlig satsning om 500 miljoner årligen under 5 år. Det handlar bland annat om fortbildning av lärare i massomfattning; tidigare sådana satsningar i modern tid kan dock tjäna som avskräckande och kostsamma exempel. Det finns tyvärr inga mirakelkurer. Gedigna kunskaper i matematik kan endast uppnås genom systematiska och relativt långvariga studier vid högskolan. Vidare föreslår MD en satsning på forskning och forskarutbildning i matematikdidaktik vilket vi gärna stödjer. Det tar emellertid lång tid att bygga upp kompetens och kunskapstradition inom forskning, och problemen i skolan kan inte, inom överskådlig tid, lösas på detta sätt.
Tre åtgärder
Enligt vår mening finns tre grundläggande åtgärder för att uppnå en bättre matematikundervisning som snarast borde vidtas.
1) Ålägg kommuner/skolor att tillhandahålla ämneskompetenta lärare i matematik till alla elever.
På samma sätt som staten en gång tvingade kommunerna att inrätta daghemsplatser åt alla, så borde man kunna kräva kunniga lärare. Skolor/rektorsområden som inte uppfyller detta krav åläggs att utarbeta en handlingsplan för hur detta ska uppnås inom två eller tre år. Skolorna bör utforma en lämplig anställningspolitik, samt stimulera befintliga lärare, till exempel genom lämplig lönesättning, att vidareutbilda sig för att uppnå nöjaktig ämneskompetens. Vidareutbildningen ska ske på vanligt sätt vid de etablerade högskolorna för lärarutbildning. I många fall måste ifrågavarande lärare partiellt befrias från undervisningsansvar under studietiden. Detta är något som kommunerna bör budgetera medel för, och det är rimligt att staten går in och medfinansierar. En sådan satsning skulle ge ett garanterat gott utbyte. Ett klart ställningstagande av statsmakterna kommer säkert även att stimulera blivande lärare att välja matematik som inriktning.
2) Bredda och fördjupa ämnesstudierna för alla blivande lärare i matematik.
För närvarande läser en blivande gymnasielärare formellt 60 poäng i ämnet, vilket med VFU i praktiken blir högst 50 poäng. En lärare i matematik på gymnasiet i dag behöver, utöver de traditionella kunskaperna, numera även insikter i datarelaterad matematik och modern matematikdidaktik. Det finns ingen möjlighet för en normalstudent att inhämta kunskaper i allt detta inom ramen för 50 poäng. I motsvarande mån måste matematikblocket öka för blivande grundskole- och förskollärare.
3) Differentiera matematikundervisningen på gymnasiet.
Det är enligt vår mening självklart att matematikkurserna och undervisningen, till skillnad från idag, bör ha ett annat upplägg på yrkesförberedande program i gymnasiet än på exempelvis NV-programmet, som förbereder för matematikintensiva högskolestudier. Vad gäller grundskolan, där alla läser enligt samma läroplan, finns på många håll en extrem differentiering i det att alla elever "räknar på olika ställen i boken" och därmed får ingen en god undervisning. Trots de välkända problem det involverar, och de stora krav som ställs på lärarens kompetens, tror vi ändå att man bör pröva en uppdelning, grundad på intresse och ambitionsnivå, i avsikt att undervisningen bättre ska kunna anpassas till varje elevs behov.
Mats Andersson
professor i matematik, Chalmers
Torsten Ekedahl
professor i matematik,
Stockholms universitet
Bo Johansson
prefekt, institutionen för matematiska vetenskaper, Göteborgs universitet och Chalmers
Mikael Passare
prefekt, matematiska institutionen,
Stockholms universitet
Mest läst