Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Ungdomar kräver utrymme för konst

I konstprojektet Mallrats Göteborg har skolungdomar fått pröva offentlighetens gränser i konstutövandet. Under måndagen visades resultatet upp i Göteborgs konsthall.

På måndagen klockan 15.00 samlades ett 30-tal skolungdomar och en handfull seniorer på trappan till Göteborgs konsthall för att rycka upp porten med rep.

Stuntet var en del i konstprojektet Mallrats, som tidigare har bedrivits i Stockholm och under våren expanderat till Göteborg. Och vart det tar vägen sedan, det får tiden utvisa.

– Det är fantastiskt roligt att arbeta med ungdomar och jag gör det gärna i fortsättningen också, säger Kristoffer Svenberg, konstnärlig ledare för projektet.

Att rycka upp Konsthallens portar på en måndag är symboliskt. Det är sällan som museer och konsthallar har öppet då. Däremot har kommersiella butiker och köpcentrum öppet i stort sett jämt.

– Mallrat är ett amerikanskt uttryck för någon som hänger på gallerior, och det är just vad vi har gjort. Skillnaden är bara att vi också har gjort konst i dessa utrymmen. På så vis utmanar vi gränsen mellan de privata butikerna och det offentliga rummet.

I projektet Mallrats Göteborg har konstnären samarbetat med Göteborgs konsthall och enheten för barnkultur vid Göteborgs stad. Deltagit i projektet har elever från kursen Estetisk kommunikation vid Schillerska, tre klasser från programmet Språkintroduktion vid Angeredsgymnasiet, samt seniorer från programmet Livslust på Backa kulturhus.

Eleverna fick filma sina olika konstprojekt, och sedan visa upp dem för varandra under måndagen på Konsthallen. En av dem som var med är Maja Oldefors, 17, som läser estetisk-samhälleliga programmet med inriktning bild och form på Schillerska.

– Vi gjorde en mängd saker som man vanligtvis inte gör på köpcentrum. Till exempel satt vi ner i rulltrappan, fikade på Nordstans golv och dansade runt, säger hon.

Hur reagerade folk?

– Det känns som att allting avdramatiseras när man har en kamera med sig. Folk tänker att "jahaa, de håller på med en grej". Visst kom någon fram och frågade, men annars fick vi mest några blickar. Efter arbetet har jag börjat ifrågasätta varför saker måste vara på ett visst sätt, och varför man ibland inte vågar göra något oväntat i vissa sammanhang. Det har varit roligt.

Se Maja Oldefors och hennes gruppkamraters film här.

En av filmerna som visades var ett flashmob-inspirerat klipp, i vilket elever från Angeredsgymnasiet stod blickstilla med kundvagnar i en matvarubutik, som om de stelnat mitt i steget, medan omgivande butiksbesökare förundrat betraktade dem. Några av åskådarna gick så pass nära att näsorna nästan vidrörde varandra.

I filmen som 17-åriga Nadia Äärlaht från Schillerska spelade in tillsammans med seniorer från kursen Livslust, fick de äldre hänga skyltar med politiska budskap om halsen och sedan gå runt ledigt i Nordstan. Detta för att undersöka vad som egentligen skiljer en demonstration från en vanlig promenad.

Ingen klagade på att en demonstration ägde rum utan tillstånd. Däremot fick de medverkande inte vila upp sig på "kungstrappan" (eller "emotrappan" som den kallas för i dag) nära en av utgångarna – en vakt anmärkte att vägen behövde vara fri om det skulle börja brinna.

En förbipasserande sade i förbifarten att seniorernas generation "borde se till att dö ut nu och lämna plats åt andra" – men lyckligtvis var alla andra kommentarer som gavs av det trevligare slaget.

Mallratsmötet i Göteborgs konsthall avslutades med "osynlig" graffitimålning på en av konsthallens väggar.

Att låtsasmåla, är inte det lite väl snällt?

– Det är väldigt snällt. Men det är symboliken i handlingen som är viktig, säger Kristoffer Svenberg.

Mest läst