Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Ung svensk poesi går en tung match

Danmarks unga poeter får stor uppmärksamhet och deras debutsamlingar säljs i drivor. I Sverige är läget det rakt motsatta. Vad beror det på?

En av sommarens stora kulturdebatter har handlat om poesins ställning i Sverige.

Tidningen Fokus ställde frågan på sin spets när den i en artikel hävdade att det skulle vara omöjligt att tänka sig en svensk Yahya Hassan – den danska tonåringen vars debut sålde i över 100 000 exemplar i hemlandet.

Johan Alfredsson, universitetslektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, forskar kring den moderna poesin i Danmark och Sverige. Han ger Fokus rätt.

– Det är ett jäkla drag kring ny poesi i Danmark. I Sverige är det mer en fråga för en mindre grupp entusiaster, säger han.

Han har funderat mycket på hur det kan förhålla sig på det sättet, men inte kommit på något bra svar. När han besökte danska Ålborg för en litteraturmiddag som skulle handla om poesins räckvidd, blev han närmast chockad.

– Så många människor kom att vi fick flytta från universitetets lokal till en stor sal i en konferensanläggning, och ändå satt folk i fönstren och på golvet. Hade man hållit ett liknande evenemang i Sverige skulle tre-fyra personer ha dykt upp, och två skulle bara vara där eftersom de kände sig socialt tvungna.

Jesper Brygger, tillträdande konstnärlig ledare för Göteborgs kulturhus, har en teori.

– För några år sedan befann sig Danmark i en krissituation som påminner mycket om dagens situation i Sverige med krisande bokförlag. Ur den här krisen föddes ny poesi som en slags protest.

– I Köpenhamn bildades en stor vital poesiscen som låter de unga poeterna komma fram. Tack vare olika forum och mötesplatser har de möjlighet att nätverka på ett helt annat sätt än vad de unga poeterna kan i Sverige. I Sverige finns också en högre barriär mellan de små förlagen och de stora sammanhangen. Det är svårare att bli uppmärksammad och omskriven om du getts ut på ett mindre förlag, säger han.

En ung, svensk poet är Olivia Bergdahl från Göteborg, i huvudsak är känd för sina poetry slam-framgångar. Hon menar att det knappt finns någon som läser poesi i Sverige, eftersom genren ses som så svårtillgänglig och smal.

– Samtalet kring poesi är alltför enkelspårigt här. Det ses som ett särintresse och används inte som diskussionsunderlag för de stora frågorna i samhället, på ett sätt som annan litteratur kanske gör.

Även hon trycker på förlagens roll.

– I Sverige uppfattar jag det som att förlagen ser på poesi som en biverksamhet, något som inte är lönsamt och därmed inte värt att satsa på. Förlagsbranschen i Sverige har inte viljan eller ekonomin att satsa på nya talanger, säger Olivia Bergdahl.

När Håkan Bravinger som är förläggare på Norstedts får frågan ställer han inte upp på den bilden.

– Absolut inte. Hittar vi en bra poet så antar vi den. Vi vill jobba med poesi, det är en rolig genre att arbeta med, och det stärker vårt varumärke. Det finns inget vinstintresse som styr.

Enligt Bravinger är det en förenkling att hålla förlagen som ensamt ansvariga.

Ett problem anser han vara att det skrivs för lite om poesi – kulturtidskrifterna blir färre, tidningarnas kulturbilagor tunnare – och, dessutom, har Norstedts i år för första gången sedan Håkan Bravinger började i branschen 2007 fått avslag på litteraturstöd för poesi.

– Man har alltid kunnat lita på att kulturrådet ska backa poeterna. Så är det inte längre.

I år ger de tre största förlagen i Sverige ut sammanlagt två diktsamlingar från nya poeter: ingen på Natur och Kultur, en på Norstedts och en på Albert Bonniers förlag.

Mest läst