Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Ulrika Knutson, kulturskribent.

Ulrika Knutson: Därför var det rätt att avslöja Julia Caesar

"Det som gör henne till en maktfaktor är språket. Ord är makt. Om hon var en sämre skribent skulle relevansen vara mindre."

Expressen avslöjade i går hatbloggaren Julia Caesars identitet, var det rätt eller fel?

Frågan är inte så lätt. Yttrandefriheten ger oss både rätten att vara anonyma, och att avslöja pseudonymer. I många fall är anonymiteten avgörande för att uppgifter ska komma fram. De flesta visselblåsare skulle inte höra av sig, om de inte fick anonymitet. Källskyddet är och bör vara heligt för journalister.

Bloggaren Julia Caesar bidrog själv till att avslöja sin identitet, men många tyckte det var fel att alls pressa henne i frågan.

Om jag söker kritikernas starkaste argument, hur ser det ut? Det handlar om proportionerna. Tänk er bilden av journalisten utanför Julia Caesars lilla stuga. Både DN-reportern Niklas Orrenius och frilansen Annika Hamrud hade knackat på. De ville ställa frågor.

Vi ser framför oss hur reportrarna står där, Orrenius med hela det stora starka Bonnierföretaget i ryggen. Mediaimperiet mot den ensamma lilla pensionären i sin stuga.

Är obalansen för stor? Är det alls relevant att berätta att bakom Julia Caesars mask döljer sig en före detta professionell journalist, som heter Barbro Jöberger, och för drygt 20 år sedan själv var anställd på DN?

Ja, det finns skäl.

Det viktigaste är att Jöberger är en skicklig skribent. Hon är en känd och inflytelserik opinionsbildare i den främlingsfientliga miljön. Det som gör henne till en maktfaktor är språket. Ord är makt. Om hon var en sämre skribent skulle relevansen vara mindre.

Som Julia Caesar har hon använt hårda, oförsonliga ord om andra människor. Det är ingen djärv gissning att hon skulle ha uttryckt sig försiktigare under eget namn. Just den försiktigheten är det inte alla som värdesätter. Försiktigheten döps till mesighet, svenskt självförakt, politisk korrekthet.

Motsatsen, är det rakryggat hat? Men hur rakryggat är det att hata anonymt? Dagligen kräver någon krafttag mot näthatet, senast var det kulturministern som var bekymrad. Men när någon gör något är det också problematiskt.

Minns när Robert Aschberg lät nättroll schavottera i tv, med namn och allt. Många tyckte synd om trollen.

Mest läst