Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Tvång är tvång – inte jämställdhet

Med jämställdheten som täckmantel vill de rödgröna släppa lös en kvoteringsvåg över Sverige, inte minst över familjen. Valet 2010 kommer därför att bli ett ideologiskt val. Vi kristdemokrater är självklart för jämställdhet. Men vi är också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering, skriver partiledare Göran Hägglund (KD).

Den som till äventyrs fortfarande undrar vad jag menat i debatten om en växande klyfta mellan en åsiktselit och verklighetens folk, är välkommen att ta del av den senaste tidens uppblossande kvoteringsdebatt.

Det började i en partiledardebatt tidigare i vintras då miljöpartiets Peter Eriksson menade att människors personliga livsval ska respekteras, men eftersom det statistiska utfallet på samhällsnivå blir fel, är det politikernas uppgift att ta till åtgärder som korrigerar människors fria val. De rödgröna utfallen därefter visar alltmer att valet 2010 formar sig till ett val mellan folkvilja och elitistiskt folkförakt.

Är det rätt och riktigt att politiker tvingar folk till helt andra livsval än vad de själva uttryckligen har valt – även om valen i sig är helt godtagbara och människor själva känner sig helt nöjda med dem? Frågan kan te sig absurd, ja nästan obegriplig, men de rödgröna svarar uttryckligen ja på den. Med jämställdheten som täckmantel vill man släppa lös en formlig kvoteringsvåg över Sverige, som ska skölja över allt från universitet till arbetsmarknad till näringsliv.

Och inte minst över familjen. Föräldraförsäkringen ska tvångsdelas. Och trots att man kunde tycka att det är vid familjelivet som politiseringen borde göra halt, är det tvärtom just här de rödgröna överhetsfasonerna kommer till tydligast uttryck.

Vems är egentligen barnen?

Vems är egentligen barnen när de föds? Tillhör de föräldrarna eller staten? Ännu en av de absurda frågor som måste ställas i ett demokratiskt land. Men miljöpartiets Peter Eriksson känner uppenbarligen inte mer respekt än så för Sveriges föräldrar.

Den förälder som vill stanna hemma längre med sitt barn än de 390 dagar som föräldraförsäkringen täcker är en hemmafru (och gissar jag, alternativt hemmaman – lite oklart eftersom Eriksson troligen skulle ha svårt att protestera mot en så jämställd mans val). Och de som inte vill att dagarna ska tvångskvoteras är medeltida till sin läggning. Eller för all del – gammaltestamentlig – som Eriksson uttryckte det i en radiodebatt.

Detta är uttryck som på fullt allvar slungats ut i partiledardebatter när jag har invänt mot kvoteringsivern och i stället stått upp för föräldrars rätt att få välja precis som de vill eftersom det är de som vet vad som är bäst för just deras barn. De som inte vill ha kvotering är att likna vid dem som motsatte sig kvinnlig rösträtt för hundra år sedan, har vi också fått veta!

Men undersökning på undersökning visar på ett massivt folkligt motstånd mot tvångsdelad föräldraförsäkring. Ett folkligt motstånd mot att Peter Eriksson, Lars Ohly och Mona Sahlin ska slå sig ned vid familjernas köksbord och diktera vardagen för småbarnsföräldrar på detaljnivå. Det ligger inte långt till hands att anta att svenskar hyser en sund skepsis mot kvotering över huvud taget.

De rödgröna vet det och försöker därför konsekvent blanda bort korten och hävda att jämställdhet endast kan handla om kvotering. Men det genomskådas förstås av föräldrar landet över, som lever hur kärleksfullt och jämställt som helst, men ändå kan ha tusentals unika och personliga skäl att använda sin föräldraförsäkring på ett sätt som passar just dem – och på ett sätt som inte angår Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly ett dugg.

Lika lite som någon av politiska skäl handgripligen ska tvinga fram rätt könsstatistik i företagsstyrelser, som sker i Norge. Tvång är inte jämställdhet. Tvång är tvång.

De rödgröna har deklarerat att kvotering kommer att bli en valfråga. Lägger man samman deras förslag väntar en kvoteringsoffensiv i Sverige som knappt sett sin like sedan tokvänsterns härjningar på sjuttiotalet.

Valet 2010 kommer därför att bli ett ideologiskt val, och uppenbart drivas med stor vulgaritet från de rödgrönas sida. Men vi kristdemokrater kommer att ställa oss i konfliktens mitt. Vi är självklart för jämställdhet. Men vi är också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering.

Två sätt att se på demokrati

I grund och botten är det två sätt att se på demokrati som kommer att sättas upp mot varandra: Är demokratin till för att främja människors möjligheter till frihet och egenansvar - eller för att främja politikers möjligheter att tvinga människor att vara politiskt korrekta?

Vi kristdemokrater accepterar inte de rödgrönas märkliga demokratisyn. Och vi vänder oss starkt emot det förakt för verklighetens folk som blossar upp så fort kvoteringspolitiken möter motstånd. Man ska få tycka som man vill och organisera sitt familjeliv som man vill utan att bli kallad för medeltida eller rösträttsmotståndare.

I september tar vi den frågan till svenska folket.

Göran Hägglund (KD)

partiledare och socialminister

Bild - 1
Göran Hägglund (KD), partiledare och socialminister.
Mest läst