Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Tusen bitar

Dokumentär

Dokumentär

Tusen bitar

Regi: Magnus Gertten & Stefan Berg, Sverige 2014 (96 min)

BERGAKUNGEN, BIOPALATSET, CAPITOL, ROY

Här en bit ur Björn Afzelius 52-åriga liv:

Alting kan gå i tu

Et hjerte kan gå i tusind stykker

Sjöng Anne Linnet på ett kassettband Afzelius köpt på en dansk bensinmack. Afzelius gillade låten, skrev en svensk text och spelade in Tusen bitar. Numera förknippar de flesta sången med Affe (som vännerna kallade honom), men låten är alltså från början Linetts.

En annan bit:

När Afzelius gick från Hoola Bandoola till solo blev hans musik mindre proggig (inte texterna dock), mer rock/country-svängig. Alla gillade Afzelius, utom recensenterna och kultureliten. Efter tretton kramgoa låtar kunde svenska dansband slänga in en Affelåt och plötsligt stå och sjunga om solidaritet med Nicaraguas folk. På dansgolvet buggades det vidare, som om ingenting hänt.

För arton år sedan gjorde Magnus Gertten och Stefan Berg entimmasdokumentären Progg på väg: En film om Hoola Bandoola Band för SVT:s räkning. En del av materialet återfinns i Tusen bitar, men Gertten och Berg har också grävt fram unika filmbilder, aldrig tidigare visade offentligt, och gjort relevanta nutidsintervjuer med Mikael Wiehe, Marianne Lindberg De Geer, gamla bandmedlemmar.

Porträttet är kärleksfullt, men inte okritiskt.

Konstnären och dramatikern Lindberg De Geer berättar om hur hon på 1970-talet av och till försökte leva tillsammans med Björn i ett fast förhållande. Det höll inte. Björn var notoriskt otrogen. Han hade en ny tjej i varje turnéstad. I backspegeln kan man konstatera att Björn Afzelius var en sexmissbrukare, som borde sökt hjälp för sitt missbruk, men det blev aldrig av.

Överlag var han hemlighetsfull. Han gav inga öppenhjärtliga intervjuer. Han berättade ogärna om uppväxten i lilla Hakarp. Svaren på alla frågor hittar man i Björn Afzelius sånger, menar Gertten och Berg, och ger exempel på obarmhärtigt självutlämnande textrader.

Fram växer bilden av en kreativ, rastlös, inte särskilt lycklig man som sökte efter harmoni i tillvaron, och fann det, ibland, i en liten bergsby i Ligurien, Italien.

Jag tillhör inte Afzelius mest hängivna fans, men filmen om honom är komplex, initierad, utmärkt. Cirkeln sluts snyggt under eftertexterna när Laleh gör sin egen, fenomenala tolkning av Tusen bitar.

Björn Afzelius avled i lungcancer den 16 februari 1999. Han ligger begravd på Västra kyrkogården här i Göteborg.

  

TITTA OCKSÅ PÅ:

Progg på väg: En film om Hoola Bandoola Band (Magnus Gertten & Stefan Berg, 1996)

Cornelis (Amir Chamdin, 2010)

Marley (Kevin Macdonald, 2012)

Mest läst