Torgny Nordin: Tama svenskar i Arktis

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I dag tar Sverige genom Carl Bildt över ordförandeskapet under två år i Arktiska rådet. Det sker vid ett möte i Nuuk med närvaro av utrikesministrarna från de åtta medlemsstaterna, alltså de nordiska länderna samt ­Kanada, USA och Ryssland.

Att all verksamhet i polartrakterna kräver förberedelser och genomtänkt planering är en gammal sanning. Innehållet i den svenska Arktis­politiken och ambitionerna med ord­förandeskapet är dock ett svårgripbart ämne då regering och riksdag anammat nästintill total tystnad i frågan.

Utländska kommentatorer påpekar ofta att Sverige varit den mest passiva parten i Arktiska rådet. Saknas en genomtänkt politik för Arktis är detta inte konstigt. Men heller inget att yvas över.

ANNONS

För i dagarna åttio år sedan inleddes den norsk-svenska expeditionen till Nordostlandet. Inte minst politiskt var den framgångsrik då det var första gången efter Spetsbergskonflikten som Norge och Sverige återupptog samarbetet på höga latituder.

Om denna expedition finns åtskilligt att säga. En pikant detalj inträffade under vistelsen på Vitön där man fann kolonier av ismås. Frejdigt plundrades redena och under glada tillrop lagade kocken diverse äggrätter. Pannkakor var favoriten.

När man satt i sig ett hundratal feta ägg mindes någon sig ha hört om en belöning för den rara måsens ägg. De lyckades få igenom ett meddelande till British Museum – som strax svarade att man betalade en furstlig summa för varje ismåsägg. Uppgivet konstaterade besättningen att man ätit världens dyraste pannkakor, men att man borde varit bättre förberedd.

I dag lockar andra skatter i Arktis, i synnerhet gas och olja. I högtids­talen talas om hänsynstagande, trots att rena Klondykestämningen nu råder i Arktis. Ett av tvisteämnena är Spetsbergstraktaten och utvinningen av naturresurser runt ögruppen. Här gör Norge en tolkning som inte delas av någon annan. Sveriges hållning i ärendet har hittills varit att inte göra något alls.

Bra är att de arktiska urfolkens ställning nämns i Arktiska rådets deklarationer. Fast frågan är om det har någon betydelse. Ta bara gasledningen genom Östersjön som svenska regeringen förbehållslöst välsignat. En fråga som aldrig diskuterades i samband med det jättebygget är varifrån gasen skulle komma. Enda möjliga svaret är att ryssarna tänker exploatera nya gasfält ute på rennomadernas tundror längst i norr – ett svar som svenska regeringen med flera knappast varit förberedda på.

ANNONS
ANNONS