Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
131894h1024.jpg
I början av 2012 blev poeten Tom Malmquist pappa och kort därefter avled hans fästmö i sviterna av akut leukemi. Nu kommer boken "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" som också handlar om relationen till hans pappa, sportjournalisten Thomas Malmquist, som avled bara några månader efter Karin.

Tom skrev en bok om sorgen

2012 miste poeten Tom Malmquist sin fästmö hastigt och oväntat. Samtidigt blev han pappa. Kort därpå avled också hans egen far. Nu har han skrivit en bok om tiden som totalt förändrade livet.

Allt var bra. Både mamma och barn mådde bra. Men i graviditetsvecka 33 insjuknade plötsligt Tom Malmquists fästmö Karin i akut leukemi och avled en vecka senare. Kvar blev Tom med parets nyfödda dotter som förlöstes med kejsarsnitt. Fyra månader senare avled också hans far i cancer.

Nu kommer hans sorgeskildring "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", som också kan beskrivas som en kärleksberättelse och en minnesbok till dottern.

-Jag försökte skriva poesi strax efter men jag fick så sjuk ångest. Jag lyckades inte ta hjälp av mitt skrivande i min ofattbara situation. Och jag skriver ju annars jämt, det är mitt liv, det naturliga för mig. -Idén om en bok kom när jag skulle skriva Karins griftetal och då hittade jag en ton jag tyckte var ärlig och rak. Det gjorde mig oerhört lugn. Då kände jag att jag hittade ett hjälpmedel i skrivandet. Ett sätt att skapa mening i det meningslösa, säger han.

En berättelse i realtid

Inledningsvis kastas läsaren brutalt in i skeendet där Tom pendlar mellan dottern på neonatalavdelningen och Karin på intensiven. Allt som först sker i realtid och i ett virrvarr av medicinska termer och känslor, antar efter hand mer en romanform där läsaren får inblickar i parets liv i olika tidsperioder. Den skildrar också relationen till pappan, sportskribenten Thomas Malmquist. Själv beskriver Tom Malmquist boken som en litterär memoar, där han sållat och klippt och klistrat.

-Kronologin är ju omkastad. Allt detta är mycket medvetet litterärt komponerat och jag har valt språket. Det är så lätt att det blir svulstigt och romantiskt och sentimentalt. Inget fel i det i sig, men för mig blev det bäst att bara skriva rakt och att tillbakablickarna blir symboliska, säger han.

Samtidigt är det inte enbart ett ömsint tillbakablickande. Här skildras även konflikter och komplexa relationer under den här krisartade perioden. Han har erbjudit Karins föräldrar att läsa boken, men de har avböjt.

Hur resonerade du kring det här? Fanns det någon tvekan hos dig med den vetskapen?

-Det här river upp sår hos dem naturligtvis. Och blir det snurr på boken och folk börjar prata om den... Man vill ju inte glömma det som har hänt, men vill kanske inte tänka på det hela tiden heller och då drabbas man igen. Men när jag skrev tänkte jag inte på det. Då tänkte jag bara på att om jag ska läsa det här då måste det bli bra. -Jag är ju en kännande och empatisk människa och är medveten om att någon kanske blir arg - jag är ju inte ensam sörjande. Men det här är min sanning och min version, säger han.

Att hitta det allmängiltiga

På senare år har det kommit flera uppmärksammade sorgeskildringar. En av de mer kända är Joan Didions berättelse om sorgen efter maken John Gregory Dunn, "Ett år av magiskt tänkande". Böckerna rör vid något allmängiltigt mitt i det djupt personliga. Tom Malmquist hade ingen sådan tanke när han skrev sin bok, men menar att man kan hitta det allmängiltiga genom detaljerna. …

-Jag har ju undervisat i skrivande och när folk börjar skriva poesi vill de göra allt allmängiltigt genom att skriva "vägen" eller "trädet" eller "vinet". Men genom det specifika blir det allmängiltigt; om man skriver vilket träd det är och vilket vin vi dricker, så blir det mer levande, säger han. -Rent allmänt ger väl sorgeböcker en sorts identifikation och en gemenskap. Att man inte är ensam. För när en katastrof inträffar känner man sig ensam, ingen förstår mig, ingen har en aning om hur det är.
131894h1024_3.jpg
"Min pappa levde fortfarande när jag började skriva boken. När han avled fick jag börja om. Relationen till min pappa var komplex. Men sista året var den väldigt bra", säger Tom Malmquist.

Ålder: 37.

Yrke: Författare, poet.

Bakgrund: Son till sportskribenten Thomas Malmquist. Har ett förflutet som ishockeyspelare. Debuterade med diktsamlingen "Sudden death" 2007 och två år senare kom den andra diktsamlingen "Fadersmjölken". Han har också medverkat i antologin "17 berättelser av män".

Aktuell: Med boken "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" som kommer ut den 10 augusti.

Mest läst