Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Anklagad001.jpg

Bild: Bild: Ulf Börjesson

Tioåring förhördes om terrorbrott

Göteborg Den tioårige pojken sattes i en polisbil med tre poliser, kördes till arrestlokalen på Aminogatan där han blev förhörd, med sina två småsyskon bredvid sig.

H o n (den kvinnliga förhörsledaren) frågade mig: Vad heter din pappa? Vilket efternamn har din pappa? Vad jobbar din pappa med? Reser han för mycket? Vart reser han?

Pojken som berättar om vad som hände i lördags för en vecka sedan är son till den 33-årige man som var bland de fem personer som polisens olika grenar numera är eniga om blev gripna misstänkta för förberedelse till terrorbrott.

33-åringen säger att det tog sekunder för den stora och tungt utrustade polisstyrkan att bryta sig in i familjens lägenhet i Gårdsten, sparka honom i magen, och lägga honom på golvet med handfängsel.

– Jag kan förstå behandlingen om polisen tror att jag är farlig. Men jag kan aldrig förstå varför de fortsatte att behandla min fru och mina barn som de gjorde efter att de säkrat mig.

Hans fru och sönerna, tio och sex år, föstes in i vardagsrummets ena hörn med de militärt rustade polisernas vapen pekande på sig. Kort därefter vaknade den treåriga dottern och började gråta. Mamman frågade om hon fick hämta dottern från sovrummet men fick nej.

I stället gick en av poliserna, med hjälm, mask för ansiktet och skyddsglasögon, in i sovrummet och hämtade flickan.

Vid kaffebordet med kanelbullar visar den lilla flickan i kalasbyxor och två tofsar i håret hur polisen höll geväret i båda händerna.

Hennes pappa berättar vad dottern sa om händelsen, några dagar senare:

”Pappa, han ville skjuta mig, men han sköt mig inte.”

Poliserna hade öppnat balkongdörren och efter en stund började den treåriga flickan skaka, kanske också av skräck. Mamman bad den äldste sonen att hämta en filt i soffan.

– När jag rörde mig för att hämta filten, siktade en polis på mig med sitt vapen, berättar den tioårige pojken.

Sedan hela familjen forslats till polisarresten förhördes mamman i ett rum och barnen i ett rum bredvid, med dörren mellan rummen öppen. De släpptes vid 12.30-tiden.

Den 33-årige pappan uppskattar att han hördes i 45 till 50 minuter. Sedan sattes han tillbaka i cellen och klockan 16 kom en polis och sa att han kunde gå.

Han kom till Sverige som 13-åring och har studerat till civilingenjör här. Han är palestinier och varken han eller hans släktingar är politiskt aktiva. Han har arbetat mycket hårt de senaste åren och är glad att arbetsgivaren säger ”du är samme person som innan detta hände”.

– Jag och min fru är troende. Praktiserande muslimer. Punkt. Det finns ingen koppling till något extremt.

Enligt Erik Nord , chef för länsordningspolisen, bland annat piketstyrkan, gick gripandet av 33-åringens fru till så här:

– I samband med ingripandet, på stående fot, finner man anledning att höra också hans fru. En av poliserna på plats tog klockan 07.15 kontakt med åklagaren och fick beslut om hämtning av henne som ”annan”.

Erik Nord bekräftar att ”barnen fördes in på Aminogatan” men känner inte till att några barn förhördes.

Chocken har så smått börjat släppa men rädslan kommer att finnas kvar länge hos familjen.

– Vi har blivit misstänkta på inga grunder alls och vill ha utrett hur det gick till. Vi vägrar tro att Sverige blivit en polisstat, säger den 33-årige mannen i familjen.

Mest läst