Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Obalanser i utlåningen från banker och finansinstitut kan orsaka krascher, som i fallet med Lehman Brothers hösten 2008. Däremot inte bankernas penningskapande funktion i sig, skriver debattören.

Tillväxt en förutsättning för minskad fattigdom

Alf Hornborg och Yoshi Frey kritiserar allt från bankernas penningskapande funktion och den så kallade tillväxtfällan till nationalekonomernas påstådda skygglappar mot insikter från andra ämnen. Det är mycket de fått om bakfoten, skriver Ola Olsson.

I två artiklar i GP:s serie Ekokrisen framför Alf Hornborg och Yoshi Frey en mängd kritiska synpunkter på den nationalekonomiska vetenskapen och på det rådande ekonomiska systemet i världen. Båda oroar sig över att allmänheten inte förstår hur vårt penningsystem egentligen fungerar, vilket skulle vara en av orsakerna till dagens finanskris. Hornborg menar att de problem som nationalekonomins världsbild ställer till med är oändligt mycket större än finanskriser och liknar dagens nationalekonomer vid medeltida teologer.

Som Hornborg mycket riktigt nämner pågår en debatt inom nationalekonomin om vad den ekonomiska vetenskapen och samhället i övrigt kan lära av finanskrisen. Särskilt inom den begränsade del av ämnet som sysslar med makroekonomi är diskussionen intensiv. Den tidigare rådande teoribildningen kring bankernas roll i makroekonomin och banksystemets tillgångar är några av de områden som kritiserats hårt och där mycket ny forskning nu görs. Likt andra vetenskaper värda namnet revideras naturligtvis den nationalekonomiska forskningen kontinuerligt allt eftersom nya erfarenheter görs.

Fått det mesta om bakfoten

Är det då bankernas skapande av pengar som i sig orsakar finanskriser? Här har Hornborg och Frey tyvärr fått det mesta om bakfoten. Att vi numera har pengar som till exempel inte är kopplade till en guldreserv är inget problem så länge staten inte missköter ekonomin eller andra katastrofer inträffar. Även om sedlar och mynt i sig själva är värdelösa fungerar de utmärkt som värdebevarare om alla litar på systemet. Användandet av pengar är en beteenderegel som vi under historien har kommit överens om på ungefär samma sätt som vi kommit överens om att upprätthålla lag och ordning. Pengar var till och med en av de tillgångar som behöll sitt värde bäst under den senaste krisen.

Obalans kan orsaka kris

En obalanserad utlåning från banker och finansinstitut kan däremot orsaka finanskriser om bankernas egna reserver är för små och baserade på osäkra tillgångar. Detta är en av lärdomarna från finanskrisen. De flesta länder kräver nu att bankerna ska öka sitt egna kapital.

Hornborg och Frey verkar dock vilja gå mycket längre och drastiskt minska utlåningen för att minska ekonomins cykliska beteende. Det hade varit intressant att höra mer om vilka effekter skribenterna tror att en sådan minskad utlåning skulle ha på till exempel unga pars förmåga att låna till ett eget hus eller möjligheterna att starta företag?

Att alla ekonomiska val har något slags kostnad är en central tanke i nationalekonomisk teori. För många av ämnets kritiker verkar dock sådana hänsyn vara onödiga.

Frey citerar en uppsats av ekonomerna Benes och Kumhof som han kallar ett paradigmskifte inom nationalekonomin där det föreslås att bankerna bara ska låna ut vad de har som reserver i centralbankspengar. I själva verket är detta en opublicerad artikel inom en av de mest kritiserade forskningstraditionerna inom nationalekonomin (så kallad DSGE-modellering).

Även om uppsatsen har en intressant diskussion är den väldigt långt ifrån att vara ett paradigmskifte. Det är också lite förvånande att en sociolog uppenbarligen tycker att denna extremt matematiserade ansats är banbrytande forskning.

Inga skygglappar

Ett återkommande tema i Hornborgs kritik i olika medier verkar vara att nationalekonomer har skygglappar mot insikter från andra ämnen. Vid det här laget måste även Hornborg rimligen veta att detta är fel. Modern forskning i nationalekonomi använder sig till exempel av experiment på samma sätt som inom psykologin, miljöekonomer studerar ekonomins påverkan på klimatet tillsammans med meteorologer (Stern-rapporten), osv. Många fler exempel kan vem som helst enkelt hitta som söker i litteraturen.

Tillväxt nödvändig

Liksom många andra i den rika västvärlden pratar Hornborg och Frey om tillväxtfällan där människor bara tänker på pengar och avkastning och där miljön förstörs. Det är förstås väldigt lätt att sitta i det upplysta och uppvärmda Sverige, omgiven av ett materiellt överflöd, att kritisera tillväxten som ett samhälleligt mål.

Dock kan inget ändra på det fundamentala faktum att ekonomisk tillväxt är det enda sättet för ett land att av egen kraft resa sig ur fattigdom. I Kina och Indien lyfts just nu hundratals miljoner människor till ett bättre liv. Även i Afrika har tillväxten varit starkare under det senaste decenniet än på mycket länge, trots finanskrisen. I dessa länder betyder tillväxt mat på bordet varje dag, rinnande vatten inomhus, och en skola för barnen att gå till. I det vidare perspektivet visar all forskning att en högre BNP per capita är förknippad med bättre hälsa, längre liv, större läskunnighet, ett starkare skydd för mänskliga rättigheter, färre krig och mer demokrati.

Att försöka förstå denna utvecklingsprocess och hur den kan kombineras med en hållbar miljö, är en enorm utmaning som driver många nationalekonomer i sin forskning, nu och i framtiden.

Ola Olsson

professor i nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Bild - 2
Ola Olsson professor i nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Mest läst