Bilderna i utställningen Malplacé är stora, hänger i grupp och de inbjuder till funderingar. Till exempel varför en kvinna i sommarkappa hukar mitt i sädesåkern. Eller varför en kvinna i svarta kläder frigör sig ur en skugga och gräver efter sitt bröst.
Skafferi med bilder
Kontrasten mellan det harmoniska och det smått bisarra tilltalar Denise Grünstein, som hoppas att gåtorna ska väcka berättelser hos betraktaren. Hon säger sig vara besatt av skönhet och det romantiska och beskriver serien som både arrangerad och en dokumentär road movie.
En liten avdelning på Konstmuseet har byggts om till ett slags konstnärens skafferi med bilder från hennes tidigare utställningar. Det är bilder tagna i Östeuropa, i England, i Indien. Men Malplacé är skapat på hemmaplan i nordiskt sommarljus. Hon bodde sina sex första år i Finland innan hon flyttade till Stockholm och är en judinna vars föräldrar har sina rötter i Ryssland.
- Där ur kommer mycket av känslan av att vara malplacerad. Jag har alltid känt både tillhörighet och ett utanförskap på samma gång, har hållit en distans. Det är ju också fotografens roll, säger Denise Grünstein där hon står intill en
av bilderna på en pampig, rysk byggnad i
södra Finland.
Då hon i somras gjorde en av de tre resor som resulterat i utställningen, baserad på vaga minnesbilder från barndomen, stötte hon på huset och rös till.
- Jag trodde att jag drömt om hotellet och så fanns det i verkligheten.
Liksom vid förra konstprojektet Figur i landskap från 2001, då hon ställde ut stora konvexa färgbilder på Moderna museet, är väninnan Marta Oldenburg modell.
Men Denise Grünstein vill inte upprepa sig och den här gången är allt svartvitt, som en hyllning till fotografiets klassiska hantverk. I linje med det har hon använt fullformatskamera med 18 gånger 24 centimeter stora negativ. Och hon har skytt allt som kunnat datera bilderna till sommaren 2004 och i stället sökt tidlösheten.
- Jag är inte ett smack intresserad av här och nu, för det lever jag i. Det är känslorna och stämningarna jag är ute efter.
Mogen konstentré
Efter en lång period som porträttfotograf, bland annat åt Månadsjournalen, gjorde Denise Grünstein i slutet av 90-talet entré i konstrummet, "åtminstone i mogen ålder".
Mellan konstprojekten har hon sedan dess fortsatt att ta frilansuppdrag, även om hon dragit ner på dem. Uppenbarligen funderar hon också på att utforska andra stigar i framtiden, för hon säger att fotografi inte är något måste och att hon gärna skulle jobba som curator och visa andras konst.
Men först måste hon uppnå sitt mål: att ställa ut i Finland, där livet började, och New York, där intresset för konst och fotografi föddes.
- Sedan kan jag göra något annat.
