Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

"Tiden är oroväckande kort"

Debatt En ny undersökning visar att en omsvängning hos Socialdemokraterna och Folkpartiet bäddar för en kraftfull majoritet i riksdagen för att Sverige ska skärpa sina klimatmål. Skarpare klimatmål behöver dock följas av en kraftfull omställningspolitik för att det inte ska bli försent att stoppa klimatförändringarna, skriver ett antal miljöorganisationer.

När världens ledare samlas i Rio i sommar är det 40 år sedan FN:s första miljömöte inleddes i Stockholm den 5 juni 1972. Det är också 20 år efter det stora toppmötet 1992 då klimatkonventionen undertecknades. Men resultatet är dystert. Trots 17 toppmöten om klimatet sedan 1992 har politikerna inte fått bukt med de ökande utsläppen.

Målet har varit att jordens medeltemperatur inte bör öka med än 2 grader jämfört med före industrialismen. Effekterna av den globala uppvärmningen hittills på drygt 0.8 grader, liksom nya kunskaper om klimatsystemets känslighet, talar alltmer för att tvågradersmålet är otillräckligt. Det finns ett växande stöd för att ökningen måste hållas under +1,5 grader för att de farligaste klimateffekterna ska kunna undvikas.

En ny undersökning från Nätverket Global Rättvisa Nu visar att det nu finns en stor majoritet i riksdagen för att även Sverige ska stödja ett skarpare mål.* Alla partier utom Moderaterna ställer sig numera bakom 1,5-gradersmålet. Glädjande är att Socialdemokraterna och Folkpartiet ökat ambitionerna sedan vår enkät 2010.

Få människor har dock klart för sig vad som krävs för att nå dit. Den tid vi har på oss är oroväckande kort. En forskarsammanställning i tidskriften Climatic Change visar att de globala utsläppen måste kulminera omkring 2015. Därefter måste utsläppen fortsätta att minska i snabb takt varje år för att vid sekelskiftet vara nere på nästan noll. Annars blir det försent att klara målet.

För Sverige innebär det att utsläppen måste minska nu. Så sent som 2010 ökade våra utsläpp igen, efter en period av nedgång. Senast 2030 bör vi ha nollutsläpp.

Vår samlade konsumtion, utrikes resor och sjötransporter orsakar årliga utsläpp om 116 miljoner ton växthusgaser (2004). För att närma oss nollutsläpp 2030 behöver utsläppen minska med 6 miljoner ton årligen från och med nu. Det motsvarar hälften av vad vår samlade biltrafik släpper ut varje år.

De som stödjer 1,5-gradersmålet måste vara tydliga med att det innebär en stor omställning av Sverige. Nedan pekar vi kortfattat på vad som kan krävas. Partier som inte stödjer våra förslag har en skyldighet att snarast möjligt tala om vilka åtgärder de i så fall vill ta till.

En beslutsam klimatstrategi: Sverige bör, likt Storbritannien, införa en koldioxidbudget där de tillåtna utsläppen minskas år för år. Därutöver måste vi finansiera klimatsatsningar i utvecklingsländerna och restaurera våra skogar, våtmarker och hav så att de blir bättre på att binda koldioxid.

Transporterna: Teknikutveckling och biobränslen kan inte lösa massbilismens och flygtrafikens problem. Tiden och markerna räcker inte till. Det behövs ett stopp för storskaliga motorvägsprojekt, och istället klimatbeskattning och investeringar i kollektiv- och cykeltrafik. På landsbygden behövs satsningar på biogas. Satsning på tåg, klimatskatter på flyget och ett förbud mot inrikesflyg söder om Sundsvall är nödvändigt.

Energipolitiken: Vår energiförbrukning måste minska kraftigt genom ekonomiska styrmedel och investeringar i energibesparing och förnybar energiproduktion. Kolkraften i Värtaverket och liknande verk behöver omgående fasas ut.

Jordbruket: Det är nödvändigt att minska köttkonsumtionen, och ställa om matproduktionen i mer klimatvänlig riktning. Lokal matförsörjning i hela landet måste stimuleras.

Boendet: Det krävs tydlig lagstiftning och ekonomiska styrmedel för energibesparingar och klimatsmart byggande. Vi kan inte ha byggnormer med lägre energisparkrav än vad byggbranschen redan klarar av. Välbärgade människors överkonsumtion av bostadsyta behöver också motverkas.

Konsumtionen: Köphetsen, som drivs uppifrån de förmögna skikten, bör motverkas via ett utjämnande skattesystem. Icke-materiell konsumtion (kultur, idrott, friluftsliv, ledig tid) och offentlig konsumtion (vård, skola, omsorg) behöver gynnas före privat materiell konsumtion. Vi bör förlänga livslängden på våra saker genom längre garantitider, samt slopad moms på andrahandsförsäljning och reparationer.

Vi inser att utmaningarna är gigantiska, men alternativen är mycket värre för människor i utvecklingsländerna och våra framtida generationer. Sveriges chans är att gå ihop med de över hundra länder som redan står bakom målet på max +1,5 grader, och utforma en politik som har möjlighet att nå detta mål. Toppmötet i Rio är ett utmärkt tillfälle för den svenska regeringen att deklarera en ny och djärv ambition inför framtiden.

Vi uppmanar riksdagen att ge miljöminister Lena Ek ett tydligt mandat att driva på för en klimatpolitik som har en rimlig chans att verka medan tid är. De nödvändiga besluten kan inte längre vänta.

Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna

Jonas Paulsson, talesperson för Klimataktion

Erik Blomqvist, Jordens Vänner

Rikard Warlenius, doktorand i humanekologi, Lunds universitet

* Undersökningen genomfördes av Nätverket Global Rättvisa Nu under mars 2012. Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna besvarade enkäten.

Mest läst