Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
The Swedish theory of love

Bild: Bild: Lars Tunbjörk/Fasad

The Swedish theory of love

Filmrecensioner

Dokumentär

Dokumentär

The Swedish theory of love

Regi: Erik Gandini, Sverige, 2016 (76 min)

I dokumentären Sagolandet (1988) skildrar Jan Troell med mild ironi det svenska välfärdsamhället och ett socialdemokratiskt folkhem på väg att falla samman. Den materiella utvecklingen har varit dynamisk, men det saknas en motsvarande utveckling på det andliga planet, menar Troell som i filmen tagit hjälp av den amerikanske psykoanalytikern Rollo May.

Läs också: Brutal och svårgreppbar Macbeth-filmatisering

Erik Gandinis nya film The Swedish theory of love (att titeln är på engelska handlar om en internationell lansering) kan beskrivas som Sagolandet 28 år senare. Gandini, som är känd för dokumentärerna Gitmo och Videocrazy, tar avstamp i det socialdemokratiska manifestet Familjen i framtiden, publicerat 1972. I det nya Sverige skall alla medborgare vara självständiga. Ingen kvinna skall behöva vara ekonomiskt beroende av en man. Inga pensionärer skall vara beroende av sina barn. Tonåringar skall inte behöva vara beroende av sina föräldrar. Alla skall klara sig på egen hand, åtminstone ekonomiskt.

Hur gick det? I dagens Sverige lever nästan hälften av alla vuxna i ensamhushåll. En av fyra svenskar dör helt ensam, saknad av ingen. Att försöka hitta ett samband mellan detta sakernas tillstånd och Familjen i framtiden är en smula långsökt, men Gandinis film manar ofta till eftertanke. Bäst fungerar The Swedish theory of love när vi tvingas reflektera över vad som är typiskt svenskt. Nhela Ali, som kommer från Syrien, lär ut svenska värderingar och koder till nyanlända flyktingar. Vanvettigt viktigt är det att alltid komma i tid, oavsett sammanhang. Lika viktigt är att svara kort på frågan Hur mår du? Svaret skall bestå av ordet Bra, varken mer eller mindre.

Finns det då inga botemedel mot ensamheten? I filmen ger Gandini oss två exempel. Man kan flytta till ett helflummigt kärlekskollektiv ute i skogen. Eller man kan, som kirurgen som tröttnat på svensk byråkrati, börja jobba i Etiopien. Jovars, men det är ju inga rimliga alternativ för större delen av befolkningen.

Mest läst