Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Murray Close

The Hunger Games: Catching Fire

Filmrecensioner

Actiondrama

Actiondrama

The Hunger Games: Catching Fire

Regi: Francis Lawrence

Med: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Woody Harrelson, Elizabeth Banks, Stanley Tucci, Philip Seymour Hoffman och Donald Sutherland

USA, 2013 (146 min)

BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

På filmbolaget Lionsgate väljer man en girighetslinje som känns igen från Twilight och Harry Potter. Alltså kommer Mockingjay, som är den sista delen Hunger Games-sagan, att bestå av två långfilmer (premiär 2014). Inte för att det behövs utan för att dubblera biobiljettintäkterna

Men först handlar det om Catching fire, baserad på Suzanne Collins ungdomsroman Hungerspelen: Fatta eld (Se! en svensk titel).

Alla som är intresserade vet redan vad det handlar om: I ett framtida totalitärt samhälle hålls medborgarna i schack med direktsända gladiatorspel på liv och död i tv.

Collins story-idé är inte ny. James Caan-filmen Rollerball (1975) och Arnold Schwarzenegger-actionrullen The running man (1987), baserad på Stephen Kings novell, bygger på samma tema.

Största skillnaden är att i Hunger Games är det ingen modig gammal gubbe utan den tuffa tonårstjejen och ensamvargen Katniss Everdeen, spelad av Jennifer Lawrence, som står i centrum.

I den första filmen ställde Katniss, beväpnad med sin pilbåge, frivilligt upp i Hungerspelen för att rädda livet på sin lillasyster. Katniss gick tillsammans med Peeta Mellark (Josh Hutcherson) segrande ur den blodiga kampen.

Film nummer två kräver egentligen inte att man sett film nummer ett, det är inte direkt svårt att komma in i handlingen när president Snow (78-årige Donald Sutherland i finfin form) ser hjältinnan Katniss som ett allvarligt hot mot regimen. Peeta och Katniss är ute på en segerturné. Rebeller ute i de fattiga distrikten vädrar morgonluft. Den sluge Snow måste göra något drastiskt.

Som förväntat är årets Oscarvinnare (för Du gör mig galen!) Lawrence filmens främsta tillgång. Hon lyser starkt hela vägen och lyfter sig ytterligare några snäpp i scenerna mot essen Sutherland, Philip Seymour Hoffman och Woody Harrelson.

Jämfört med första Hunger Games är Catching fire mörkare i tonen, mindre förutsägbar, mer brutal (11-årsgränsen kan ifrågasättas) och bättre i största allmänhet. Däremot och märkligt nog tappar filmen i tempo när actionnivån höjs under de sista 45 minuterna.

Överlägset snyggaste scenen är när Jennifer Lawrence på en tv-scen gör ett magiskt kostymbyte och plötsligt har på sig en klänning med härmskrika-tema. Inte ens Marlene Dietrich hade kunnat göra det bättre.

Jo, det slutar med en så kallad cliffhanger. Bara att vänta på nästa film.

TITTA OCKSÅ PÅ:

The running man (Paul Michael Glaser, 1987)

Gladiator (Ridley Scott, 2000)

The Hunger Games (Gary Ross, USA, 2012)

Mest läst