Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
GP_Jasdan Khalili05

Bild: DANIEL STILLER

Tackbrevet fick fotbollsstjärnan att falla i gråt

Sport Fotbollsproffset Lisa Ek, 33, bjöd spelarna i Sandarna Lag C till Italien. Det spontana tackbrevet från Jasdan Khalili fick henne att gråta och har gjort succé på sociala medier.…De här killarna är fantastiska, de berör mig hela tiden, säger hon.

Efter en fantastisk långhelg som semesterfirare i Florens med hotellvistelse, god mat, fotboll och glatt umgänge, satt Jasdan Khalili, som fyller 21 i början av april, på bussen i Göteborg.

Han tänkte på resan, på allt han varit med om, och började skriva. Han skrev från hjärtat på sitt nya språk, på den svenska han för bara några år sedan började lära sig genom att envist plöja barnbok efter barnbok på biblioteket.

På samma gång skrev Jasdan om en annan resa.

Den som började i Afghanistan, ett liv med inbördeskrig, hot, ensamhet och rädsla som aldrig gav honom en riktig barndom.

Han skrev om flykten, om ovissheten, om skräcken där allt bara handlade om att leva vidare från dag till dag. När han bestämde sig hade ingen karta, bara Sverige som ett vagt mål. Två ord, ett för- och ett efternamn, tog den 15-årige fotbollsintresserade killen vidare norrut: Zlatan Ibrahimovic. Det räckte.

Framför allt skrev han om resans kontrast.

Att röra sig utan att vara jagad, att sova i en skön hotellsäng istället för på asfalten utanför en station. Han skrev om känslan av att finnas i ett sammanhang, att känna samhörighet. Stoltheten över att vara någon – för andra och för sig själv. Att få ge och få känna tacksamhet. Det var vad han skrev om.

- Det var från mitt hjärta, det var till Lisa. För att hon skulle förstå hur mycket bra hon har gjort för så många, säger han.

För Lisa EK, proffs i Fiorentina, som tränat de nyanlända killarna i Lag C under sin tid i Göteborg och som på eget initiativ bjudit in till och betalt för resan betydde brevet mycket.- På många plan, det var så himla starkt och berörde mig djupt. Det här de här killarna som gjort något stort, inte jag, säger hon.

Hon frågade om hon fick lägga ut brevet på Facebook, fick klartecken och vips var det kommenterat och delat av hundratals, bland dem meste landslagsspelaren Therese Sjögran och KGFC:s veteran Marlene Sjöberg (296 matcher med klubben), båda tidigare lagkamrater med Lisa Ek.

- Responsen blev enorm, det gör mig glad att det finns så många varma kloka människor som vill väl och som försöker förstå, säger Lisa Ek.

- Många av de här killarna har fasansfulla bakgrunder, svåra att ens försöka förstå. Samtidigt har de en så otroligt positiv energi och sprider så mycket glädje, säger Lisa Ek och fortsätter:

- När de skulle lämna hotellet möttes jag av tårögd personal. Först tänkte jag, jävlar, nu har det hänt något, Men det var tårar av glädje. De sa att killarna var var bland de finaste och mest ordningsamma gäster som de haft. Samma med min klubb där flera ledare och spelare var med oss och åt middag. De var överförtjusta av all glädje. Killarna har verkligen gjort avtryck.

När Jasdan Khalili kom till Sverige för fem och ett halvt år sedan hade han ingenting.

Till våren tar han studenten och till hösten väntar troligen universitet. Han drivs av en stark vilja, han har nyss fått sin första lägenhet och förutom studierna har han tre extrajobb för att göra rätt för sig.

Fotbollen, Lag C och alla som lagt sitt engagemang var hans väg in i samhället.

Nu vill ha ge tillbaka och har bland annat varit med om att dra igång en förening för nyanlända där han är ordförande.

- När jag kom fanns inget sådant. Nu vet jag vad som behövs, hur jag kan hjälpa, säger han.

Han säger att mycket har hänt sedan han kom. Det har kommit allt fler, behovet är än större.

Han märker också att klimatet och attityden har hårdnat.

- Media tar ofta upp om det hänt något på exempelvis ett boende. Då tror många att det alltid är bråk där. Så är det inte. Det är som i skogen där det finns olika sorters träd. Så är det med oss människor också. Man kan inte dra alla över en kam.

Om en av sina starkaste upplevelser från resan till Florens säger han:

- Det var när vi var på matchen och såg prinsessan (Lisa) spela. Vi dominerade läktaren, dansade, hoppade och tutade. Vi var bara 40 men lät som tusen. Italienarna trodde att vi var galna.

Brevet i sin helhet:

Vi sov på hotellet inte tågstationen

Sammanfattar gemenskapens resan, resa där man landade med flygplan och en känsla av stolthet, istället för att smuggla in mellan vattenmelonen och i en mörk lastbil. Resa där man kunde kommunicera med språket istället för kropp språket. Resa där man hämtades med taxi istället för polisbil. Resa där man fick sova på en skön säng på ett hotell istället för hårda asfalten bredvid tågstationen. Resa där man jagade fotbollsspelarna och fotbollsplan istället för att jagas och gömma sig.

En resa som börjades med massa förväntningar och längtan, sådana som att träffa den längtade prinsessan, längtan som att se prinsessans kärleks leende och se henne dominera som vanligt på planen. Längtan att se fotbollsstjärnorna på plan istället på tv.

Gemenskapens resa kommer vara en upplevelse som ingen av oss kommer glömma, den kommer finnas kvar i den långtidsminnen. Minnen som att erövra läktaren och förvåna de glada italienarna, låtsas tala italienska och de långa middagar där pasta serverades vart tjugonde minut.

Fyra dagar i Florens, fyra fantastiska dagar, fyra välorganiserade dagar, fyra dagar som handlade mest om gemenskap och fotboll. Ordet fotboll kom till skott hundra gånger under resan.

Vad ska jag säga, vilka ska jag hylla prinsessan, de fantastiska ledarna, guiden Ola som kunde överallt precis som hans hem. Jag gör på mitt sätt så som jag har gjort förr, tackar alla som tog hand om gruppen, planerade väl och såg till att alla hade ett leende på läpparna när de lämnade Florens.

Nu är jag hemma igen och är tillbaka på det vanliga spåret igen, skolan, jobb, fotboll och tacksamhet. Men prinsessan är kvar i Florens och längtar säkert hem.

Prinsessan Lisa Ek 51 fortsätter nu sin dröm som fotbollsproffs i Florens Italien medan jag sticker iväg för avdelningsintervju på Liseberg.

JK/ 14

Tack Lisa för allting och vi ses snart.

Mest läst