Vilken är denna ”nya” och ”andra” kompetens som inte är ”allmänt vedertagen” men som nu ska vägas in vid Kulturdepartementets utnämningar? skriver Aron Modig (KD).
Vilken är denna ”nya” och ”andra” kompetens som inte är ”allmänt vedertagen” men som nu ska vägas in vid Kulturdepartementets utnämningar? skriver Aron Modig (KD).

Symbolpolitik av Alice Bah Kuhnke (MP)

ANNONS
|

Kulturdepartementet har inlett ett samarbete med Rättviseförmedlingen. Syftet är att bli en ”föregångare” i mångfald genom att ”bredda urvalet” av kandidater till våra kulturinstitutioners styrelser och insynsråd. Det skrev kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) nyligen i en debattartikel.

I samma veva anförde hon att vår ”definition av kompetens” skulle vara bakgrunden till den (enligt statsrådet ensidiga) sammansättning vi har i våra kulturinstitutioner i dag och att vi därför framöver måste ”våga välja någon annan kompetens än den som är allmänt vedertagen”.

Men vilken är denna ”nya” och ”andra” kompetens som inte är ”allmänt vedertagen” men som nu ska vägas in vid Kulturdepartementets utnämningar? Är regeringen i sin kvoteringsvilja beredd att omvärdera definitionen av kompetens till att även vara direkt kopplad till en persons kön, etnicitet eller religionstillhörighet?

ANNONS

Just den tanken har vi även sett i andra delar av regeringen. Ett exempel är jämställdhetsministerns hot om kvotering till börsbolagens styrelser.

Dessa kvoteringstendenser är både fel och direkt kontraproduktiva om man vill se en ökad jämställdhet och mångfald. I stället för att stärka bilden av de i dag underrepresenterade grupperna så bidrar regeringen till att nedvärdera dem – deras faktiska kompetens förringas då de ses som inkvoterade via Rättviseförmedlingen.

En återpolitisering

Ett lika stort problem med demokratiministerns utspel är att det innebär en återpolitisering av utnämningsmakten. Det är förståeligt att regeringen behöver ta hjälp av externa rekryteringsföretag för att hitta lämpliga personer till ledande positioner, eftersom det självklart är begränsande om det enbart är i ministerns och stabens egna nätverk som alla kandidater ska hittas.

Men Rättvisefömedlingen är inget vanligt rekryteringsföretag, utan en tydligt politisk organisation. Exempelvis skrev de i ett pressmeddelande i höstas att ”Rättviseförmedlingen välkomnar den rättvisa representationen i nya regeringen” med hänvisning då till att fördelningen mellan män och kvinnor, inrikes och utrikes födda, föll organisationen i smaken.

Inte nog heller att regeringen anlitar en starkt politiserad organisation. Kulturministern gör även politik av själva presentationen av samarbetet.

I bästa fall handlar Bah Kuhnkes utspel om symbolpolitik. Men risken är stor att det leder både jämställdhetsarbetet och utnämningspolitiken i fel riktning.

ANNONS

Aron Modig (KD)

riksdagsledamot Göteborg

ANNONS