Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Sverigedemokraterna sårar mig djupt

Sverige De kom in. Över 300 000 svenskar röstade på mörker och rädsla. Trots nio år i grundskolan. Trots midnattssol och fluortanter. Trots Zlatan.

Det är också demokrati. Att gömma sig i valbåsen som pyromaner med tändstickor. Att rösta för att förstöra.

Efter valet försöker jag heja extra glatt på alla nya svenskar för att de skall förstå att jag inte är en av den där halva miljonen.

Det funkar så där. De tror antagligen att jag är en försöksutskriven finsk alkoholist. Jag ser ju ut så.

Sverigedemokraterna sårar mig djupt.

Inte för att de har en så tragisk världsbild.

Inte för att de knappt kan räkna till tio och lever på socialbidrag.

Det som gör mig upprörd är att de klär sig så fult.

Vad gör dom här egentligen? Kan vi inte bara köra ut dom ur landet eller skicka dom med godståg till koncentrationsläger i Dalsland? De tar våra jobb. Och våra kvinnor.

Och de klär sig i fritidsjackor som tillverkats i Kina och Indien.

Mänsklighetens fulaste gen bubblar upp till ytan ännu en gång som en förklädd böld. Men en böld klädd i fritidsjacka är också en böld.

Stilla dig nu kompis. Inser du inte att det här är precis vad de vill? Att du skall bli vansinnig och tappa argumenten och bli illröd i ansiktet. Bli som dom.

De vill att du skall hata tillbaka.

Fattar du inte att det är synd om dom?

Var gick det fel för dessa stackare? Fick de stryk och blev mobbade i skolan? Fick de inte göra lumpen? År ut och år in utan att någonsin få dansa med de snygga flickorna.

Vilken dag, vilket ögonblick gav de upp och valde hatets väg?

De är rädda, arga och farliga.

Det finns så många som känner sig svikna och värdelösa. Som röstade på Sverigedemokraterna bara för att jävlas.

De här 300000 medborgarna har helt enkelt inte blivit älskade til räckligt.

Och alla vill bli älskade. I brist på det respekterade. I brist på det avskydda. I brist på det hatade.

Och det är inte är i Sverige utan i Afrika, Arabien och Amerika Sverigedemokraterna har sina artfränder. Jorden svämmar över av bittra revirpinkare.

Vårt val stod som alltid mellan tillit och misstro. Mellan medkänsla och rädsla. Mellan skratt och stöveltramp. Över 300 000, ett halvt Göteborg, valde stöveltramp.

Vad händer nu? När mörkret tvingat sig in i värmen. När vi inte längre kan peka finger åt danskarna. När Frankrike och Italien sticker en femhundring i byxorna på alla zigenare och kör ut dom ur landet medan Europa gäspar och vänder ryggen till.

Vi hade behövt Olof Palme nu. Vi hade behövt Evert Taube och Astrid Lindgren. Men de är borta.

Hur pinsamt och jobbigt det än är så måste vi själva kliva fram och ordna upp det här. Ännu än gång.

Älska Sverige mest när hon förtjänar det minst för då behöver hon det bäst.

Låt er inte luras ner i hatets återvändsgränd. Skratta mycket.

Och krama en Sverigedemokrat.

Mest läst