Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 2
Daniel Ligné.

#SVERIGE2050 - Vi kommer inte ifrån naturen

Det svenska sättet att närma sig naturen behöver värnas. Det skriver Daniel Ligné i ledarsidans artikelserie #Sverige2050.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Människan är dömd att leva av naturen. Synen på naturen har varierat över tid och är nu i förändring. Växande välstånd och befolkning gör att vi måste bruka naturen mer medan starka krafter gärna ser att vi betraktar naturen utan att bruka.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Innan religionen uppfanns var vi en del av naturen, ett djur bland andra, något som även Aristoteles med emfas predikade. Med religionen förändrades perspektivet. I första Mosebok står; "Uppfyll jorden och lägg den under er; och härska över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur". Människan var inte längre en del av naturen, hon var satt att härska över den. Naturen beskrevs som dysfunktionell och ofullständig, på den yttersta dagen ska den ersättas av Edens lustgård och kan således utnyttjas skamlöst i väntan på något bättre.

I dag ser vi hur den judisk-kristna grundsyn som präglat vårt brukande luckras upp. Etiska val och hållbarhet är i dag självklart. Vi inser att vi påverkar naturen och naturen påverkar oss. Vilket tydligt aktualiserats genom klimatfrågan.

Svenskarna ser sig som ett folk som lever i och av naturen. Sanningen är dock en annan. Sverige är ett av Europas snabbast urbaniserade länder. Svenska barn besöker naturen hälften så mycket nu som för 15 år sedan. Var fjärde vuxen svensk är så rädd för vildsvin, eller björn, att det påverkar hur ofta de besöker naturen. Vänner till mig lever i dag på att hyra ut gummistövlar och hålla handen på stadsbor som vill ut i friska luften.

Vi står inför en mycket stor utmaning – betonggenerationen. Urbanisering och invandring har gett oss en första generation som inte har far- eller morföräldrar på landet eller föräldrar som fötts på vischan. Vad spelar då det för roll? Jo, har man varit ute på skollov hos mormor och morfar så har man också skördat av naturens överskott. Man har plockat blommor, bär och kantareller. Man har metat abborre, mjölkat kor och kanske jagat älg.

Forskning visar entydigt att har man någon gång tagit med sig något hem från naturen accepterar man också brukande av naturen, som jord- och skogsbruk eller jakt och fiske. Man har förstått att vi skördar av räntan men spar kapitalet. Det är nya blåbär och kantareller i samma backe nästa år, nya abborrar vid bryggan och den älgko vi sköt kalven för har nya kalvar i år. Mjölken kommer från något annat än kyldisken och köttet från något annat än en plastförpackning.

Man förstår att det går att bruka utan att förbruka. Man förstår också den unika svenska modellen, där vi producerar allt överallt. I samma skog kan vi producera virke, klimatsmart viltkött, natur- och kulturmiljövård, svamp, bär och göra något åt klimathotet.

Den svenska modellen är i dag ifrågasatt. Stadigt ökande välstånd och befolkning driver på en utveckling mot ett allt intensivare jord- och skogsbruk. Samtidigt föder detta motreaktioner med krav på att skydda naturen helt från mänsklig påverkan. Gemensamt för de mer extrema brukarna och naturvårdarna är att de inte kan se några alternativ till maximal mänsklig påverkan eller ingen påverkan alls – det går inte att blanda flera nyttor från naturen.

Våra två viktigaste basnäringar, skogsbruket och turismen, blomstrar i dag som en direkt följd av den svenska modellen, Allemansrätten och att vi tagit ansvar och kompromissat så att det är möjligt att göra allt överallt. Klarar vi det även 2050?

Vi inser i dag att vi lever av ändliga resurser och av naturen. Samtidigt lämnar allt fler naturen och kan allt mindre om den. Den blir läskig och brukande av den fult. Det finns en överhängande risk att vår svenska modell överges för kortsiktigt vinstmaximerande på en global marknad samtidigt som vi lägger en död hand över delar av den då den måste bevaras orörd.

Det är hög tid att vi lämnar de polariserade sakfrågorna om enskilda avverkningar, mjölkkriser, gruvor och vargar. Det är dags att lyfta frågan om vad vi ska göra av vår största tillgång – vår natur. Vi behöver en långsiktigt hållbar naturpolitik. Vi är nämligen dömda att leva av naturen, även 2050.

#SVERIGE2050

Daniel Ligné

Skoglig Doktor och Riksjaktvårdskonsulent på Svenska

Jägareförbundet

Bild - 1
Mest läst