Om vi ska nå Sveriges höga miljö- och klimatambitioner krävs framsteg inom en rad områden. På ett av de mest centrala – resurseffektivitet och materialåtervinning – underlevererar Sverige kraftigt i dag. Skälet är att svensk avfalls- och materialhantering inte fungerar som tänkt. Producentansvaret, det vill säga principen att förorenaren ska betala, fungerar inte. Det behövs ett totalt omtag om våra högre miljö- och klimatambitioner ska nås.
I takt med att konsumtion och välstånd stiger, ökar förbrukningen av naturresurser och mängden avfall. Alldeles för lite av det förbrukade materialet återvinns till nytt material. Det svenska systemet för insamling, återvinning och finansiering av förpackningar och tidningar är i grunden felkonstruerat. Systemets ineffektivitet leder till att Sverige halkar efter som föregångsland inom miljö- och klimatområdet.
Producentansvaret, den bärande principen i svensk och europeisk avfallshantering, har blivit så urholkad att det behövs ett omtag för att nå våra högre miljöambitioner. Dagens system styr inte tillräckligt mot resursåtervinning. Hade inte fastighetsägare, villaägare och kommuner räddat situationen genom att skapa egna insamlingar och tagit på sig stora kostnader, hade materialinsamlingssystemet kollapsat för länge sedan. Enligt beräkningar bärs 60-80 procent av den samlade kostnaden för återvinningen av andra än producenterna, vilket innebär att kostnader på upp emot 1,5 miljarder kronor årligen tas ut av oss konsumenter i avfallsledet, i stället för på produkten.
Kommer undan sitt fulla ansvar
Producenterna kommer undan sitt fulla ansvar. Det finns en djup klyfta mellan de förväntningar medborgarna har rätt att ställa på återvinningen och det som producenterna erbjuder. Om Sverige i framtiden vill kunna kombinera ekonomisk tillväxt med ett hållbart samhälle måste systemet i grunden ses över. Det är dags för regeringen att agera!
Avfallshanteringen är en av grunderna för ett resurssnålt kretsloppssamhälle. I takt med att ekonomierna runtom i världen växer, kommer kampen om råvaror och resurser att öka. Allt större ingrepp i naturen görs för att stilla resurs- och råvaruhungern. Därför måste Sverige göra sitt yttersta för att öka insamlingen och återvinningen av material.
När producentansvaret inrättades i början på 1990-talet skapade näringslivet egna strukturer för att samla in och återvinna de förpackningar och tidningar som företagen sätter på marknaden. Antalet insamlingsbehållare skulle vara så många att det var smidigt och enkelt för den enskilde att återvinna. Systemet var tänkt att byggas tydligt åtskiljt från kommunernas ansvar, som är att ta om hand medborgarnas övriga hushållsopor. Nu har detta prövats i 17 år. Vi kan tyvärr konstatera att systemet inte fungerar som det var tänkt.
Töms alltför sällan
Många upplever att antalet insamlingsbehållare är för få, töms för sällan och är skräpiga. Ilskan har ofta missriktat vänts mot kommunerna, i tron att de är ansvarig för insamlingen. Det har i sin tur resulterat i att kommunerna tvingats bygga upp egna, parallella och bättre system för insamling. En annan effekt är att mycket av det som borde samlats in och återvinnas, i stället hamnat i de vanliga hushållssoporna. Det är inte ovanligt att 30-40 procent av soppåsen utgörs av förpackningar och tidningar, vilket gör att kostnader som egentligen ska tas av producenterna vältras över på medborgarna i form av högre soptaxor.
Producentansvaret skulle styra mot minskade mängder förpackningar. Detta har inte skett, tvärtom. Mellan 1994 och 2006 ökade förpackningsmängderna med 75 procent. Återvinningsmålen har slutat att verka styrande mot ökad återvinning – sedan målen infördes har de aldrig höjts! Målen fungerar i stället som riktvärden som materialbolagen inte vill överskrida, de fungerar dämpande för hur mycket bolagen vill samla in, för att inte ta på sig onödiga kostnader. Det finns alltså en betydande klyfta mellan de mål som producenterna försöker nå och vad som skulle vara möjligt att nå.
Behövs en översyn av regelverket
Det behövs en översyn av producentansvaret för förpackningar och tidningar, i syfte att underlätta för medborgarna att göra rätt, att höja återvinningsmålen och att klargöra ansvars- och rollfördelningen på området. Bara så kan Sverige åstadkomma mer insamling och återvinning och bli ett resurssnålare och klimatsmartare samhälle. Miljöministern bör därför skyndsamt se över regelverket. Vi behöver ett hållbart system som underlättar för miljömedvetna hushåll att delta i klimatarbetet, som verkligen styr mot ambitiösa mål. Varje dag med nuvarande system är en förlorad dag för miljön och för klimatarbetet.
Pernilla Bonde
förbundssekreterare HSB
Kurt Eliasson
vd Sabo
Barbro Engman
förbundsordförande Hyresgästföreningen
Sten-Åke Karlsson
vd Riksbyggen
Reinhold Lennebo
vd Fastighetsägarna Sverige
Weine Wiqvist
vd Avfall Sverige