Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Sverige är inte på väg att smyga in i Nato

Ingela Mårtensson menar att Sveriges nära samarbete med Nato innebär att den militära alliansfriheten urholkats och att Sverige i praktiken redan är en Nato-medlem. Men henne analys är ofullständig och gynnar bara dem som vill att Sverige skall söka medlemskap i Nato, skriver Ulf Bjereld i en slutreplik.

Visst är det så att Sveriges fredstida militära samarbete med Nato skapar vänskapsband och beroenden som påverkar Sveriges handlingsutrymme i en framtida tänkt krigssituation. Men därifrån är steget långt till Mårtenssons påstående att Sverige inte har större handlingsutrymme än vad Natos medlemsstater har.

Om Mårtensson trodde på sin egen tes skulle hon inte bekymra sig över om Sverige också formellt blev medlem av Nato, eftersom situationen jämfört med nu ändå inte skulle påverkas.

Allt annat lika innebär den svenska alliansfriheten att vi inte inbegrips i Nato-fördragets artikel V, vilken reglerar de ömsesidiga försvarsgarantierna medlemsstaterna emellan.

Visst kan man diskutera hur stor Sveriges handlingsfrihet i praktiken är i en tänkt situation. Men att påstå att handlingsfriheten inte är ett dugg större nu än vad den skulle vara om Sverige blev medlem av Nato är helt enkelt inte trovärdigt.

Vilseledande jämförelse

Mårtensson hänvisar till Lissabonfördragets så kallade solidaritetsklausul, vilken hon likställer med Nato-fördragets artikel V. Men det är en vilseledande jämförelse. För det första finns det ingen enighet inom EU om att solidaritetsklausulen innebär militära försvarsgarantier.

För det andra anslöt sig både Miljöpartiet och Vänsterpartiet inför höstens val till solidaritetsklausulen, vilken explicit nämndes i den rödgröna gemensamma valplattformen.

Självklart skulle varken Miljöpartiet eller Vänsterpartiet ansluta sig till solidaritetsklausulen om den innebar bindande försvarsgarantier motsvarande Nato-fördragets kapitel V.

Inte bindande för enskilda stater

Mårtensson hänvisar också till att Europaparlamentet ställt sig bakom Natos kärnvapenstrategi. Men Mårtensson vet mycket väl att Europaparlamentets beslut i dessa frågor inte på något sätt är bindande för enskilda medlemsstater.

Ingela Mårtensson har all rätt i världen att ogilla och motarbeta Sveriges fredstida militära samarbete med Nato. Men hon borde kanske fundera något över vad det betyder att hon analyserar svensk säkerhetspolitik i dag på exakt samma sätt som de som vill att Sverige skall söka medlemskap i Nato. Trivs hon verkligen i det sällskapet?

Ulf Bjereld

professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet

ledamot av förbundsstyrelsen Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen

Mest läst