Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
tinne

Bild: LINNEA RHEBORG

Svenskt silver i världscupfinalen

Sport Missarna som kostade guldet grämde. Men Tinne Vilhelmson Silfvéns ordnade den första svenska medaljen på tio år.– Det ska bli otroligt kul att sikta mot Rio nu, säger hon efter silvret.

Med sin häst Don Auriellio bjöd Vilhelmson Silfvén på en av karriärens allra bästa ritter – och tog ledningen inför hemmapubliken. En liten miss i halten oroade, medan snubbel i ingången till galoppen räddades upp snyggt.

– Ja, det var absolut en av de bästa ritterna någonsin. Det var synd att jag inte kunde stå riktigt stilla i halten, det var egentligen enda missen säger Vilhelmson Silfvén.

Sedan inleddes en nervös väntan – och hemmapubliken hoppades såklart att svenskans uppvisning skulle räcka hela vägen. Det gjorde den inte, för holländaren Hans Peter Minderhoud landade på en slutpoäng av 82,357 procent – en knapp procent före Vilhelmson Silfvén. Silver till Sverige.

– Jag kan inte vara missnöjd med prestationen, han var fantastisk och känslan att gå in på banan inför den här publiken var obeskrivlig. Jag är nog mest uppfylld av det just nu, säger Vilhelmson Silfvén.

– Det är klart att man är en tävlingsindivid och jag hade gärna klarat det, men det gjorde jag inte. Så jag får väl ta det nästa gång, lägger hon till.

Sist av alla red Patrik Kittel, som också hade chans på medalj i Scandinavium. Men han missade grovt i skritten vilket fick domarna att rynka på näsan. Kittel slutade på en neslig fjärdeplats.

Rookien Emelie Nyreröd, som fick ett wild card till tävlingen, och dessutom testade ett helt nytt program, slutade på en meriterande 14:e plats. Förbundskaptenen Bo Jenå hade mycket att glädjas åt – och kan med tillförsikt se fram emot OS.

– Jag är ännu mer övertygad om att Patrik och Tinne håller hög klass. Och sedan har vi minst sex till som måste visa att de kan komma igång också, säger Jenå.

Han hade dock gärna sett en svensk allra högst upp på prispallen – något som inte hänt sedan Louise Nathorst vann med Walk on Top för 18 år sedan.

– Vi föll på målsnöret, det var så nära för Tinne. Men det är topp, topp världsklass att bli tvåa. Vi har inte varit så högt upp på tio år, så jag är väldigt nöjd, säger Jenå och syftar på Jan Brinks bronsmedalj 2006.

Lyckligast av alla var dock holländske segraren:

– Jag har haft den här hästen i två år. I början var han en snäll lanthäst och jag trodde inte att han skulle bli en vinnare, men han blir bättre och bättre och vill inte göra några misstag. Man känner verkligen att han vill göra allt för en, säger Minderhoud.

Mest läst