Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

PTDf62aLjdtsA88a9ECB29IE0cf_1200.jpg

Svenskar vittnar om etiopisk tortyr

Berätta för världen vad ni har sett, bad en medfånge när Martin Schibbye och Johan Persson släpptes efter ett drygt år av skenavrättningar och tortyrliknande fängelse.

-Det arbetet börjar i dag och det kommer att pågår så länge vi lever, säger Schibbye.

Martin Schibbye och Johan Persson möttes av jubel när de kom in på scenen i ABF-huset i Stockholm.

-Här är trångt som i fängelset, så det känns lite som att vara hemma, sade Martin Schibbye, när de satte sig framför mikrofonerna. -Efter att ha suttit 438 dagar som samvetsfångar i ett fångläger och inte kunna säga vad vi tycker tänker eller känner är den starkaste känslan inte den fysiska friheten från kedjor utan att ha fått yttrandefriheten, sade Schibbye. -På ett professionellt plan får vi aldrig glömma att det är en internationell skandal att vi dömdes till elva års fängelse för att ha gjort vårat jobb. Detta är kärnpunkten.

Han sade att deras tankar nu går till andra journalister som satt inspärrade:

-När vi gick ut genom grindarna i måndags hävde sig en medfånge upp och grep tag om mig. "Martin and Johan, promise, tell the world what you have seen". Det arbetet börjar i dag och det kommer att pågår så länge vi lever.

Var det värt det? löd en fråga.

-De som tagit mest stryk är våra anhöriga. Vi har haft förbannat dåligt samvete för det vi utsatt dem för. Våra anhöriga har suttit hemma och mått skit i ett år. Så har det varit värt det? Det är en svår fråga, sade Persson. -Det beror på vad vi kan göra av det. Vi måste jobba för de journalister som sitter inne i Etiopien och jobba för pressfriheten, sade Schibbye.

Fråga: Varför berättade ingen om att ni skenavrättats och hållits under tortyrliknande förhållanden?

-Vi har hållit käft om det här i samråd med anhöriga, ambassad och ambassadör. Vi har valt att hålla tyst för vår egen säkerhets skull och för att genomgå en smidigare pardonprocess. Vi satt fast i skiten och trodde att det skulle bli ännu värre om vi gick ut med det, svarade Persson.

De fick frågan om hur kändes det att behöva tacka den etiopiska regeringen.

-Det var självklart förnedrande men det var en del av dealen för att komma ut. Vi var fortfarande kvar i fängelset och väntade på klartecken på att vi var släppta. Och det kom inte innan vi gjorde detta, svarade Persson. -Vi hade två val, sitta kvar i elva år och dö eller det här. Då valde vi det här.

Schibbye och Persson berättade om den film på dem som användes som bevis under rättegången.

-Vi greps 30 juni på eftermiddagen. Vi hålls i öken. Vi är båda skjutna. Johan har förlorat mycket blod och vi försöker få dem att ta oss till ett sjukhus. De första timmarna är de lite på gång. En jeep finns framkörd men så kommer någon kontraorder. -Vi hålls i öknen till den 4 juli när vi får träffa ambassadören. Det är de längsta dagarna i våra liv. Vi går med på att ställa upp på film för att de inte ska skjuta oss. Vi vill ha bevis för att vi var vid liv när de grep oss, svarar Schibbye innan hans röst brister. -De så kallade medåtalade ges vapen och springer omkring och blir filmade. Det var helt surrealistiskt, säger Johan Persson.

Presidenten i Somalia-regionen krävde att svenskarna skulle erkänna att de var terrorister.

-Vi var oerhört rädda att de ska skjuta ihjäl oss och skylla på att det var ONLF som försökte frita oss. De här dagarna var jävligt jobbiga, fortsätter han.

Det viktigaste var att kunna få kontakt med den svenska ambassaden.

-Vi kände att så länge vi inte har meddelat Sverige att vi befinner oss här så befinner vi oss i livsfara, säger Persson.

Båda utsattes för skenavrättningar och hotades till livet.

De två fick också frågan om den svenska regeringen kunde ha gjort mer för att hjälpa dem.

-Vad regeringen gjort och inte gjort för oss är för tidigt att uttala sig om, sade Persson.

Det fanns röster i Sverige som hävdat att utrikesminister Carl Bildt var jävig i frågan genom sin inblandning i Lundin Oil.

-Vårt reportage skulle handla om hur ett oljebolag agerat och inte agerat. Vi åkte inte dit för att skriva skit om Bildt, sade Persson. -När vi satt häktade i Makalavi började vi kommunicera med medfångar genom knackningar och lappar. Vi fick ganska snart klart för oss att i alla celler sitter politiker och journalister som är åtalade för terrorism. Då förstod vi att vi hamnat i en etiopisk crackdown mot journalister, sade Schibbye. -Vet ni varför ni greps? Blev ni lurade i fälla? var frågor som ställdes på pressträffen. -Vi vet inte i dag om någon visste att vi skulle komma eller varför vi greps där vi greps, sade Schibbye. -Gränsen mellan Etiopien och Somalia är lång och porös. När vi tagit oss in i området blir vi upptäckta av den etiopiska armen som spårar oss och förföljer oss, sade Schibbye. -När vi åker in i Etiopien är vi själva med en chaufför. Någonstans blir vi sedda av etiopiska militärbilar. Vi känner på oss att de har sett vår inbrytning och vi försöker ta oss till ett säkert område men vi hamnar i ett bakhåll. -När vi hamnade i bakhållet var vi med ONLF. Vi satt med en tolk och en soldat under ett träd, när den etiopiska armén anföll sprang alla från platsen. -När kulorna började vina blev vi ganska snabbt träffade. Vi står still med händerna i vädret och lyckas på så sätt överleva.

De två intalade sig också att de fortsatte arbeta journalistiskt även innanför murarna.

-Vi tänkte: Vi är inga fångar, vi är här och wallraffar, säger Schibbye.

Båda framhöll att de kommer att fortsätta att berätta om sina upplevelser i Etiopien och fortsätta att granska oljeindustrin.

-Självklart ska vi skriva en bok, säger Persson.

Att komma till rättegångsdagarna och se kollegor och ambassadbilar gav en oerhörd styrka, berättade de.

De beskrev också sina rutiner i fängelset:

-Det var exakt samma dag varje dag. Vi hade stenhårda rutiner och försökte hjälpa varandra med det, sade Schibbye. -Vi tränade mycket och tvingade i oss mat. Vi pratade oerhört mycket om allt möjligt. Försökte hålla i gång helt enkelt, sade Persson. -Självklart var det jävligt korkat att åka in i Etiopien med bilder på sig själv där man håller ett vapen. Men det här har inget med Etiopien att göra utan det var med somalisk milis, sade Persson. -Vi trodde inte att Etiopien skulle dra i gång den mediecirkus som skulle bli om man åtalade oss. Men vi hade fel, säger Schibbye.

Johan Persson och Martin Schibbye satt drygt 14 månader bakom lås och bom i Etiopien. De reste till det stängda Ogaden-området i Etiopien för att de ville belysa utländska gas- och oljeföretags, däribland svenska Lundins, eventuella roll i de övergrepp som pågår i området. -De greps den 30 juni förra sommaren och dömdes i december till elva års fängelse för terrorbrott och olaga inträde. De valde att inte överklaga för att i stället ansöka om nåd. -Den 12 juli skrev Etiopiens förre premiärminister Meles Zenawi under deras benådning. Men detta hemlighölls, liksom att svenska utrikesdepartementet redan i våras visste att svenskarna skulle benådas och släppas i samband med det etiopiska nyåret i september. -Den 20 augusti dog överraskande Meles Zenawi, som utrikesminister Carl Bildt och statsminister Fredrik Reinfeldt fört samtalen med. Bildt närvarade vid begravningen den 2 september, där Sverige var enda västland med så hög representation, för att säkra att frisläppandet inte skulle ställas in. -I måndags släpptes svenskarna, dagen före det etiopiska nyåret firades. Efter frigivningen flög de från Istanbul till Sverige, där de landade på Arlanda klockan 11.25. -Utrikesminister Carl Bildt lämnade styrelsen i Lundin Petroleum en månad före bolagets köp av rättigheter att leta olja i Ogaden och har ifrågasatts för sin roll.

Mest läst