Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Den svenska ekonomiska utvecklingen är helt beroende av att EU-krisen får ett snabbt slut. Därför är det oklokt att bränna broar när det nästa gång kan vara Sverige som hamnar i knipa och behöver hjälp, skriver debattörerna. Bild: Arkivbild: Lefteris Pitarakis / Scanpix

Svenska EU-politiken är på fel spår

Debatt Från att ha varit en pragmatisk och samlande insider i EU har Sverige blivit en gnällig och splittrande outsider. I stället för att sakligt debattera krishanteringen har Reinfeldt och Borg primärt utnyttjat krisen för populistiska utspel. Det är en farlig utveckling, skriver Anneli Hulthén (S) och Olle Ludvigsson (S).

I morgon, den 10 december, får EU Nobels fredspris. Detta är ett bra tillfälle att stanna upp och tänka till. Är den svenska EU-politiken på rätt spår? Bidrar regeringen till att främja det EU-arbete för demokrati, fred och samförstånd som den norska Nobelkommittén hyllar, eller drar Sverige snarare i motsatt riktning?

Oroväckande utveckling

Tyvärr blir svaren oroväckande. Under krisåren har regeringen distanserat sig från EU-samarbetets ideal och kärna. En problematisk tendens är att det populistiska inslaget i politiken blivit allt större. I stället för att sakligt debattera krishanteringen har Reinfeldt och Borg primärt utnyttjat krisen för populistiska utspel. De har spelat på att sydeuropéer skulle vara lata och odugliga. De har tagit för vana att mekaniskt avfärda olika krishanteringsförslag som dumma – ofta utan att ens ha en tydlig bild av innehållet. De har försökt skyla över egna misslyckanden – till exempel att den svenska ungdomsarbetslösheten är lika hög som EU-snittet – genom att jämföra sig med de värsta krisländerna.

En annan negativ tendens är att regeringen dragit EU-politiken åt det nationalistiska hållet. ”Vi mot dom”-retoriken har ökat. Sveriges intressen har allt oftare beskrivits som skilda från övriga Europas. Reinfeldt och Borg åker numera till de flesta toppmöten med avsikten att fördröja eller blockera beslut som i övriga EU anses vara nödvändiga.

Blek Tatcher-kopia

I budgetförhandlingar framstår Reinfeldt alltmer som en blek Thatcher-kopia. Han är den av EU-ledarna som bryr sig mest om sin egen ”I want my money back”-agenda och minst om att EU-samarbetet ska utvecklas väl. Skillnaden mot Thatcher är att han inte är tung nog att kunna driva igenom nationalistiska krav. Därför blir han förhandlingsbordets förlorare.

Resultatet är inte alls bra. Från att ha varit en pragmatisk och samlande insider har Sverige blivit en gnällig och splittrande outsider. Det är en farlig utveckling. Dels är den svenska ekonomiska utvecklingen helt beroende av att krisen får ett snabbt slut. Dels är det oklokt att bränna broar när det nästa gång kan vara Sverige som hamnar i knipa och behöver hjälp. Regeringen måste därför tänka om. Sverige behöver en mer konstruktiv EU-politik.

Attitydförändring krävs

I grunden krävs en attitydförändring. Sverige måste jobba med – inte mot – övriga EU. När det gäller substansen i politiken är det bland annat centralt:

  • Att stödja fortsatta förstärkningar av finansregleringen och finanstillsynen inom EU samt att ha ett öppet förhållningssätt till skapandet en bankunion.

  • Att inte försöka stoppa, utan endast komma med pragmatiska synpunkter på, de åtgärder som euroländerna anser att de behöver vidta för att stabilisera den gemensamma valutan.

  • Att driva på för sundare statsfinanser via starkare ekonomisk styrning, utökat EU-arbete mot skattefusk samt en balanserad budgetsanering utan kontraproduktiva panikåtstramningar.

  • Att driva fram intensifierade EU-insatser mot massarbetslösheten, inte minst genom att utveckla socialfonden och särskilt de framgångsrika projekt – i Göteborg och hela EU – som hjälper unga in på arbetsmarknaden.

  • Att jobba för ett bättre tillväxtfokus i form av ett mer seriöst arbete med EU 2020-strategin samt en EU-budget som prioriterar och har plats för infrastruktur, forskning och innovationer.

Vad som gjort EU till en så stark freds- och demokratimaskin har varit EU-ledarnas förmåga att fösa destruktiv populism och nationalism åt sidan för att i stället fokusera på det viktiga. Regeringen är nu i stort behov av att uppdatera kompetensen på det området.

Anneli Hulthén (S)

f d Europaparlamentariker, kommunstyrelsens ordförande Göteborg

Olle Ludvigsson (S)

Europaparlamentariker

Bild - 2
Bild - 3
Mest läst