Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Svensk vapenexport har spårat ur

Debatt I dag presenteras siffrorna för vapenexporten under 2011. I uppenbar strid med de svenska reglerna godkänns vapenexport till människorättskränkare och krigförande länder. Det är också allvarligt att Sverige sedan 1996 har överlåtit ansvaret för vapenexporten till den självständiga myndigheten ISP, som driver sin egen agenda, skriver Anna Ek och Rolf Lindahl, Svenska Freds.

Genom ordval påverkas värderingar. Om man konsekvent tillskriver en negativ företeelse positiva värden så kan dess innebörd slutligen förändras för omgivningen. I Sverige har det under en lång period pågått försök att avdramatisera och omdefiniera den svenska vapenexporten.

I dag presenteras siffrorna för vapenexporten under 2011 och i uppenbar strid med de svenska reglerna godkänns vapenexport till människorättskränkare och krigförande länder. Det är ett tragiskt faktum att behöva konstatera att Sverige är världens största vapenexportör räknat per person och att brutala diktaturer som Bahrain och Saudiarabien som slår ner demokratikämpar får köpa vapen av Sverige.

Svensk vapenexportpolitik har spårat ur. I dag bedrivs en exporttillvänd politik som ser mer till företagens intressen än mänskliga rättigheter. Vapenexport har blivit ett mål i sig själv.

Ansvaret för besluten om vapenexport i Sverige ligger inte, som man kanske kan tro, hos utrikesminister Carl Bildt eller handelsminister Ewa Björling. De ligger i händerna på en enskild tjänsteman, Andreas Ekman Duse, som är chef för den särskilda myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och ensam beslutar om svensk vapenexport.

Självständig myndighet fattar exportbeslut

I och med att ISP bildades 1996 så överlämnade regeringen besluten om vapenexporten till en självständig myndighet. Därigenom slapp man ta ansvar för och få kritik för den förda politiken. Hösten 2010 kunde exempelvis Ewa Björling undkomma kritik av nya stora vapenaffärer med Saudiarabien genom att hänvisa till ISP och att frågan inte var på regeringens bord. Sverige, som ofta framhåller att vi har ett av världens mest transparenta system för vapenexporten, har halkat efter. Till skillnad från i Sverige fattar till exempel regeringen i Finland själv besluten om vapenexport och det är offentligt för medborgarna att se hur respektive minister har röstat i enskilda ärenden.

I Sverige har politikerna frånsagt sig ansvaret för vapenexporten och i praktiken är det en myndighet som bedriver politiken. Problemet är att ISP driver en egen agenda som inte direkt kan ändras genom val till riksdagen. ISP är i dag en myndighet som ägnar sig åt att legitimera och befrämja svensk vapenexport.

Krigsmateriel kallas nu försvarsmateriel

Ett tydligt exempel på detta är hur ISP aktivt och systematiskt försöker ersätta det etablerade som har och sedan i 100 år använda begreppet krigsmateriel med det positivt värdeladdade begreppet försvarsmateriel. 2010 behandlade en särskild utredning frågan. Utredaren skrev uttryckligen att det riskerar att leda till missförstånd om olika begrepp används för att beteckna samma sak. Begreppet krigsmateriel är däremot väletablerat och omfattar såväl defensiv som offensiv materiel. En övergång till ett annat begrepp skulle enligt utredningen också kunna tolkas som ett försök att avdramatisera den typ av produkter det rör sig om.

Trots att riksdagen i våras slog fast att det begrepp som ska användas är krigsmateriel så fortsätter vapenexportmyndigheten ISP att använda det närmast skönmålande begreppet försvarsmateriel.

Detta är inte acceptabelt. Det är inte värdigt svensk demokrati att enskilda myndigheter driver en egen agenda i strid med riksdagsbeslut. ISP och dess beslut om vapenexport bör därför underställas regeringen. Vi måste kunna utkräva politiskt ansvar för vapenexporten.

 

Anna Ek

ordförande, Svenska Freds

Rolf Lindahl

politisk sekreterare, Svenska Freds

Bild - 1
Bild - 2
Mest läst