Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Smältande isar. Trots att polarisarnas avsmältning de senaste åren varit extra kraftiga är det svårt att dra slutsatsen att den långsiktiga avsmältningstakten har ökat jämfört med de observationer som redovisades av IPCC 2007, skriver debattörerna. Bild: Arkivbild: Jonathan Hayward

Svårt att ge entydiga svar om klimathotet

Debatt Förändras klimatet snabbare nu än vad forskningen hävdade för fem år sedan när den senaste rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) kom ut? Vi menar att även om en del kan tyda på att det skulle kunna vara på det viset, så är det svårt att svara entydigt ja på denna fråga, skriver professorerna Christian Azar och Henning Rodhe.

Låt oss titta närmare på vad vetenskapen säger i dag om klimatet och jämföra det med vad IPCC sade för fem år sedan.

Den globala medeltemperaturen fortsätter att stiga

Den viktigaste indikatorn på klimatförändringarna är den globala genomsnittstemperaturen. Sedan 1970 har temperaturen stigit med drygt en halv grad. Ökningstakten har varit ungefär lika stor decennium efter decennium. Det går alltså inte säga att temperaturökningen skulle vara snabbare nu än tidigare.

Isar smälter

En annan ofta använd indikator är utbredningen av havsistäcket sommartid över Arktis. Istäcket har minskat med 30 – 40 procent sedan 1979 då satellitmätningarna startade och avsmältningen fortsätter. Under de senaste åren har det till och med varit några år med extra kraftig avsmältning, vilket ger skäl för oro, men det är för tidigt att dra entydiga slutsatser om att den långsiktiga avsmältningstakten har ökat jämfört med de observationer som redovisades av IPCC 2007.

Havsvattennivån stiger

IPCC gjorde 2007 bedömningen att havsnivån kan komma att stiga med någonstans mellan 2 och 6 dm fram till slutet av detta århundrade. Denna uppskattning har fått kritik för att ligga i underkant. IPCC räknade inte med bidraget från en accelererad isförlust på Grönland och Antarktis. Osäkerheterna var helt enkelt för stora.

Studier som försöker fånga det möjliga bidraget från Grönland och Antarktis pekar nu på att världshaven skulle kunna stiga med så mycket som 1 – 2 meter fram till 2100. Här kan vi alltså säga att en del ny forskning pekar på att situationen skulle kunna vara betydligt allvarligare än vad IPCC tidigare hävdat eller haft möjlighet att uppskatta.

Samtidigt ska man vara medveten att det är mycket svårt att beräkna hur snabbt istäckena över Antarktis och Grönland kommer att reagera på uppvärmningen. Även de nya studierna är behäftade med stora osäkerheter och metodologiska problem. Det är oklart hur de, liksom IPCC:s uppskattningar, kommer att klara tidens test.

Extrema väderhändelser

I IPCC:s rapport om extrema väderhändelser, vars sammanfattning offentliggjordes i höstas, hävdas att det är sannolikt att människan ligger bakom en ökad frekvens av värmeböljor och en minskning av antalet dagar med extrem kyla. Detta presenterades i media som en nyhet. Bedömningen skiljer sig dock inte på något avgörande sätt från vad IPCC sade 2007. Det är oklart om det på global skala skett någon ökning eller minskning av antalet tropiska stormar.

Utsläppen ökar

FN:s klimatkonvention skrevs under 1992. Sedan dess har världens utsläpp av koldioxid från fossila bränslen ökat med cirka 50 procent.

Det sista decenniet har det gått extra snabbt, framför allt på grund av den snabba tillväxten i Kina och andra framväxande ekonomier. Om utsläppen fortsätter växa snabbare än i IPCC:s scenarier från 2007 kommer risken för mer allvarliga klimatförändringar öka.

Klimatets känslighet

Bedömningen av hur känsligt klimatet är för förhöjda halter av koldioxid och andra växthusgaser har inte förändrats nämnvärt de senaste 30 åren.

Redan 1979 uppskattades det i en rapport från den amerikanska vetenskapsakademin att temperaturen på jorden i genomsnitt sannolikt kommer öka med någonstans mellan 1,5 till 4,5 grader för en fördubblad halt av koldioxid. I IPCC:s rapporter från 1990, 1996 och 2001 gjordes samma bedömning, i IPCC:s rapport från 2007 angav man intervallet till 2 – 4,5 grader. Sammantaget finns det ingen anledning att dra slutsatsen att klimatet skulle vara mer känsligt än vad forskarvärlden bedömde 2007, eller ens i början av 1990-talet.

Det är inte alltid helt lätt att förmedla vetenskaplig kunskap till allmänhet och politiska beslutsfattare, speciellt inte i frågor som har så stor betydelse för vår framtid. En tendentiös redaktör skulle till exempel kunna sätta rubriken på den här artikeln i stil med, Klimathotet inte så allvarligt som man trott, och då skulle artikeln kunna kidnappas av dem som inte vill göra något åt problemet överhuvudtaget.

Vill nyansera bilden

Avsikten med vår artikel är att nyansera bilden. Sammantaget menar vi att vetenskapen säger i stort sett samma sak i dag som 2007, eller till och med 2001, när det gäller hur snabbt klimatförändringarna går och hur känsligt klimatsystemet är. Det var allvarligt för tio år sedan och det är allvarligt nu. Det som däremot förändrats är att utsläppen på global nivå vuxit i stort sett ohämmat under alla de år klimatpolitik diskuterats.

Vetenskapen går långsamt. Ibland kommer det rapporter som hävdar att klimatet är känsligare, att mer koldioxid stannar i atmosfären, att det blir fler stormar och orkaner, ibland kommer rapporter som pekar på motsatsen. Vetenskapliga framsteg tar tid inom ett område som är så komplicerat som jordens klimat.

I september 2013 kommer IPCC ut med nästa grundläggande utvärdering av kunskapen om klimatsystemet.

Christian Azar

professor, Energi och miljö, Chalmers

Henning Rodhe

professor, kemisk meteorologi, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet

Bild - 2
Bild - 3
Mest läst