Arbete och utbildning är viktigast i arbetet för att minska klyftorna i Göteborg.
- Tänk om man kunde få en food court här ute, typ den på NK, men där somaliska och kurdiska kvinnor lagade sin mat. Fast då måste det finnas ett underlag med ett rikt näringsliv här, säger Annika Johansson, moderat vice ordförande i SDN Bergsjön.
Anna Hedman är socialdemokratisk ordförande i samma nämnd. Hon ser framför sig hur industriområdet Bergsjödalen fylls av verksamhet.
- Med bättre infrastruktur och fler bostäder skulle centrum kunna bli mer levande.
Båda är bekymrade över bilden av Bergsjön:
- Jag hör från våra gymnasieungdomar att deras klasskamrater inte får komma till Bergsjön eftersom deras föräldrar säger nej. Vad är det för bild som förmedlas och vad har vuxna för ansvar? Här är inte farligare än nån annanstans i stan, säger Anna Hedman.
Också Anna Johansson vill förändra bilden av Göteborgs miljonprogramområden. Hon bor i Bergsjön och är socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för integrationsfrågor.
- Vi har haft alldeles för stort fokus på det som inte fungerar. Jag tycker det är intressant att vända på det, som vi gör i till exempel Vision Angered där vi tar vara på de värden som faktiskt finns: billig mark, bra kommunikationer, arbetskraft.
Anna Johansson ser den delade staden som ett samhällsproblem som påverkar hela Göteborg och som hela samhället måste vara delaktigt för att lösa.
- Vi har inte så mycket att välja på. Att minska klyftorna är en oerhört viktig framtidsfråga.
I ett valutspel i gårdagens GP ville kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) tillsätta ett fristående råd med folk från näringsliv, universitet och kommun för att få fram konkreta arbetsmetoder för att minska klyftorna i staden. Anna Johansson betonar att integrationsarbetet måste ses långsiktigt.
- Jag skulle önska att man kunde använda EU-pengar på ett annat sätt. Alldeles för ofta ska resultat redovisas inom tre år.
Politiker från alla läger ser byggandet av en mer blandad stad som väsentligt för att bekämpa segregationen. I stadsdelen Älvsborg bor 90 procent i hus, i Bergsjön är samma siffra sex procent.
- Byggandet står högt på vår lista, problemet är att kommunen inte har så mycket mark i Älvsborg och att det inte finns så mycket mark för nybyggnation, säger Bengt Arne Reinholdsson, S-ordförande i SDN Älvsborg.
Han tycker att den ensidiga villabebyggelsen är ett problem även för de boende i Älvsborg.
- Det blir svårt vid skilsmässor. Många kan inte bo kvar i stadsdelen eftersom det inte finns några lägenheter. Barnen måste byta skola, det är tragiskt.
Men alla håller inte med om att mer blandning är lösningen på integrationsproblemet. I alla fall inte om man talar om etnicitet.
- Folk bor gärna med människor som liknar dem själva, antingen de kommer från England eller Somalia. Men att engelsmän i Sverige helst jobbar med sina landsmän tycker vi är oproblematiskt. Eller att svenskar i London umgås med varandra, säger ekonomiprofessorn Olof Åslund.
Han och Oskar Nordström Skans fick en del kritik när de förra året presenterade en rapport om segregationen i svenska storstäder. Olof Åslunds kontroversiella påstående var att etnisk segregation inte behöver vara något negativt.
- Vi ville bena ut när segregation är ett problem och när den inte är det. Så länge etnicitet inte sammanfaller med sociala problem är det ingen som ser den. Frågan vi ställde var hur orsakssambandet ser ut och vad som är huvudproblemet.
Rapportens svar var att fattigdomen är det stora problemet och att arbetsmarknaden är starkt etniskt diskriminerande. Arbetsgivare väljer helst de som liknar dem själva.
För ungefär tio år sedan skulle den så kallade storstadssatsningen lyfta Sveriges mest utsatta stadsdelar och minska segregationen. I en utvärdering 2005 konstaterar forskaren Anders Törnqvist att de grundläggande problemen är kvar och att segregationen är obruten.
Roger Andersson, professor i kulturgeografi, har studerat flyttmönster och boendesegregation i Göteborg. Han tycker att storstadssatsningen var väl använda pengar men att målet var naivt.
- Problemen flyttade. När man till exempel införde inkomstgarantier för att få bostad i Gårdsten hindrade man fattiga från att flytta dit. Men det grundläggande problemet finns kvar.
Roger Anderssons lösning handlar om att skapa en mer blandad stad med både hyresrätter, bostadsrätter och småhus i alla stadsdelar. Han pekar också på de kommunala bostadsbolagens möjligheter.
- I Amsterdam och Wien är en stor del av lägenheterna i de centrala delarna kommunala hyresrätter. Där är låg grad av segregation. Göteborg har en stor allmännytta men jag har en känsla av att den inte används så aktivt.
• All forskning pekar i samma riktning: åtskillnaden av olika befolkningsgrupper har ökat rejält under senare år.
• Arbete, utbildning och boende är de faktorer som oftast nämns i arbetet för en mer sammanhållen stad.
• Under hösten kommer Göteborgs stad att börja sammanställa ett antal nyckeltal för segregation på så kallade styrkort. Enligt den beslutade budgeten ska segregationen i Göteborg, enligt måtten på dessa styrkort, minska under 2011. Det är första gången den här typen av mätning görs i Sverige. På lördagen sa Anneli Hulthén (S) också att hon vill tillsätta ett råd med folk från universitet, näringsliv och kommun. Rådet ska ta fram konkreta förslag för att öka den sociala rörligheten i Göteborg.
• Roger Andersson, Åsa Bråmå och Jon Hogdal: Fattiga och rika - segregationen ökar, flyttningsmönster och boendesegregation i Göteborg 1990-2006, 2009, beställd av Göteborgs stad
• Olof Åslund och Oskar Nordström Skans: Välfärdsrapporten 2009 - segregationen i storstäderna, 2009, SNS
• Anders Törnqvist: Allting förändras men ingenting förgås, Summerande utvärdering av Storstadssatsningen i Göteborg, 2005, Intellecta Docusys
