Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Susanna Birgersson är ledarskribent på GP:

Susanna Birgersson: M öppnar för gyllene medelväg

Vi behöver varken totalförbjuda tiggeriet eller låta det prägla varje del av det offentliga rummet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

M-stämman klubbade i helgen ett förslag om lokala tiggeriförbud. I Göteborg skulle det kunna betyda att tiggeriet förbjuds på Centralen, vid andra hållplatser, i Nordstan och på liknande platser.

I alla fall om M-gruppledaren Jonas Ransgård får bestämma.

Flera saker står på spel i denna fråga: Känslan av trivsel och trygghet på offentliga platser, omsorgen om fattiga och utsatta människor och, inte minst, värderingarna i det svenska samhället. Låt oss titta lite närmare på dessa tre i tur och ordning.

Trivseln i det offentliga rummet har minskat avsevärt, inte minst på just Centralstationen. Den mänskliga kontakt och ömsesidiga respekt som kan uppstå när man träffar samma tiggare varje dag utanför sin ICA-butik är omöjlig i Centralstationens anonyma trängsel. Miljön gör tiggarna mer påflugna och de stressade resenärerna mer irriterade. Detta talar för Ransgårds förslag.

Men insikten om de fattiga östeuropéernas utsatta belägenhet krånglar till det. Även om vägen ut ur fattigdom och segregation sällan går genom tiggeri, finns det bevisligen enskilda människor som fått en bättre tillvaro tack vare de pengar de tiggt ihop i Sverige. Hus har reparerats, mediciner till barn har kunnat inhandlas. Det är ett skäl till att man inte lättvindigt bör införa ett generellt tiggeriförbud.

Slutligen, frågan om hur vårt samhällsklimat påverkas av förbud; och här går uppfattningarna om orsakssambanden isär. En del menar att vi måste förbjuda tiggeri för att människors empati inte ska avtrubbas och acceptansen för kåkstäder och stora klassklyftor öka.

Andra menar att ett sådant förbud snarare är ett bevis på att empatin har tagit slut. De hävdar att om vi börjar lagstifta utifrån medborgarnas känslor av obehag finns det ingen bortre gräns för hur mycket medmänsklighet och solidaritet som måste offras på bekvämlighetens altare.

Att det dagliga mötet med tiggeriet verkligen bidrar till avtrubbning är det många som vittnar om, särskilt om tiggarna inte beter sig på ett sätt som väcker omedelbar sympati och respekt. Samtidigt bör man vara uppmärksam på benägenheten städa undan allt som uppfattas som störande och allt som kräver något av mig som individ och medmänniska.

Därför är, som ledarsidan tidigare förespråkat, möjligheten till lokala tiggeriförbud den lösning som faktiskt banar vägen för en rimlig avvägning. Ordning och reda är inte samhällets slutmål, men det är viktigt att vissa grupper inte tillåts dominera offentliga utrymmen på ett sådant sätt att resten känner sig illa till mods.

Ransgårds förslag är för långtgående men att förbjuda på vissa ställen, och samtidigt tillåta på andra är en tydlig signal om att det offentliga tar flera hänsyn samtidigt. För att det ska bli så krävs dock kommunpolitiker som kan agera med varsamhet och känsla för helheten.

Bild - 1
Mest läst