Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Kristna i Irak lever under förtryck. Ett mönster som inte bör få spridas bland asylsökande i Sverige, menar Ledarskribenten.

Susanna Birgersson: Flykt är ingen ursäkt för att förtrycka andra

Förföljelsen av kristna är ett globalt problem. Men Sverige förmår knappt agera ens när det sker här.

Förra veckan skrev journalisten och aktivisten Nuri Kino om problemet med att islamister trakasserar kristna asylsökande i Sverige (SvD 3/12).

En del reagerar med förvåning: Hur kan människor som har flytt från krig och förtryck, själva ägna sig åt förföljelse på den plats där de hoppas få skydd? Dessvärre finns det ingen naturlag som säger att människor blir goda och toleranta för att de har flytt från krig. Det mänskliga är tvärtom att ta med sig sitt hat, sina fördomar och sin inskränkthet vart man än reser.

Det verkligt upprörande är att det svenska samhället inte reagerar hårdare. Det verkar inte finnas någon som helst beredskap för hur den här sortens situationer ska hanteras.

Nuri Kino berättar om en kvinna som ringer till honom från ett asylboende i Sörmland. Hon är livrädd att något ska hända hennes barn. När han pratar med personalen på asylboendet säger de att de inget kan göra. Det är häpnadsväckande. Männen som hotar kvinnan och hennes barn ska givetvis avlägsnas från boendet. Och frågan är om inte sådant beteende också borde påverka beslutet om uppehållstillstånd.

I många utanförskapsområden i Sverige frodas intoleransen. Det handlar om antisemitism, kvinnoförtryck, hedersförtryck, homofobi och om hot mot kristna konvertiter. Handfallenheten från det offentliga är slående och oursäktlig. Men ännu mer oursäktlig är flatheten i mottagningssystemet. Här finns nämligen en unik möjlighet att agera direkt och därmed skicka signalen om vad Sverige är för slags land.

Vad säger extremism-samordnaren Mona Sahlin? Eller justitieminister Morgan Johansson? Kan inte det offentliga Sverige för en gångs skull reagera snabbt? Det måste inte gå fem år innan någon modig politiker initierar en utredning som resulterar i en kommission som utarbetar en frivillig kommunal handlingsplan. Det går att uttala sig nu, att ta fram riktlinjer nu.

Häromdagen fick jag frågan av en journalist om varför det är så tyst om förföljelsen av kristna i världen. Det finns många tänkbara svar. Men en fingervisning är att vi inte ens i Sverige, med förtrycket rakt framför näsan, vill eller vågar sätta ner foten.

Det är något med den rådande ”maktanalysen” som förlamar varje annan sund moralisk instinkt: Om den som utsätter andra för förtryck, själv tillhör en ömkansvärd eller potentiellt diskriminerad grupp, så är denne inte riktigt ansvarig för sitt beteende. Hur regimer i Mellanöstern behandlar kristna minoriteter blir heller aldrig föremål för hård och tydlig svensk kritik. Så fast är vi i den postkoloniala diskursen. Den svenska maktanalysen behöver finjusteras.

Mest läst